Några spelmän från Sollerö socken

Informationen är hämtad ur häftet: ”Spelmanslåtar upptecknade av Håll Nils Mattson Sollerön”

Låtarna än sammanställda av Sven-Erik Lundwall – spelman, fiol- och nyckelharpebyggare från Alnön – som blivit intresserad av folkmusiken från Sollerön, tack vare kontakter med nutida spelmän där.

Uppgifterna om de tidigare spelmännen har nedtecknats av Margit Andersson, Sollerön. Tacksam beundrare av farbrodern Håll Nils uppteckningsarbete inom skilda områden. Vår förhoppning är att spelmanslåtarna Sollerön ska leva vidare och spelas av många.

1989
Sven Erik Lundwall
Margit Andersson

Låtarna i detta häfte är hämtade från material efter Håll Nils Matssons uppteckningar från Solleröspelmän som han sammanträffat med, i många stycken tidigare okända låtar. Det har ansetts att spelmän från Sollerön stått sig väl i musikutbytet med grannsocknarna, även om de på senare tid fått stå tillbaka för de mera kända utövarna av spelmanstraditionen från Rättvik, Boda, Leksand och Mora. De nämnda socknarnas spelmanslag har nog en tid ansetts som storebrorsspelmän gentemot öns musikanter. Utbyte mellan socknarnas spelmän skedde dock av gammalt under många olika former, t ex stämmor, fester, bröllop men framförallt under otvungna sammankomster spelmän emellan. Spelmän hade ofta karaktären av bohemer, och många av dem kunde lämna den invanda hemmiljön, drivna av den inneboende lusten att utöva sin musik och bege sig till spelmanskamrater för att umgås under historieberättande och spel.

Ett exempel på en Solleröspelman som stod sig gott i konkurrensen med andra socknars spelmän är ”Knipen” från Utanmyra. Han heter Kistnis Anders Nilsson men kallades allmänt för Knipen. Vid första spelmansstämman i Gesunda 1906, som konstnären Anders Zorn var initiativtagare till, var Knipen anmäld och ansågs trots sin ålder (F 1824) ha mycket goda utsikter att vinna pris i konkurrens med Timas Hans från Ore, Höök Olle och Hjort Anders från Rättvik samt Seljesson och Otter från Mora. Knipen var helt inställd på att ge de mera namnkunniga spelmännen en god kamp om priset och hade även lånat fiolen av spelmanskamraten Fräs Mats, eftersom hans instrument ansågs förnämligare och hade en bättre ton. Tyvärr insjuknade Knipen, avled kort därefter och ”stod lik” när spelmansstämman gick av stapeln i Gesunda. Amus Olof från Sollerön var anmäld men lär ha varit för nervös för att kunna göra sig gällande. Några låtar efter Knipen tycks Håll Nils inte ha kunnat uppbringa.

Håll Nils Matsson, själv intresserad fiol- och cellospelman, upptecknade under sin smått fantastiskt verksamma tid många låtar efter Sollerön spelmän, och ett urval av dessa presenteras i detta häfte. Håll Nils spelade tillsammans med de flesta av dem och troligen upptecknade han låtarna i samband därmed, eftersom de andras notkunnighet inte var den bästa. Huruvida låtarna är spelmännens egna eller inlärda vid spelmansträffar är inte helt känt. Sannolikt kan det röra sig om bägge möjligheterna. Många av låtarna kan vara varianter från grannsocknarna eftersom det var brukligt att låtarna lärdes ut vid okonventionella spelmansträffar och sedan spelades i hemsocknarna efter gehör. Givetvis kunde det då bli lokala variationer eftersom de spelades ur minnet. Håll Nils gjorde även inspelningar för landsmålsarkivet i Uppsala (ULMA) tillsammans med bl. a Mås Jöns Olsson i Bodarna.

Håll Nils Matssons arbete med uppteckning av låtar från Sollerön visar klart, att hans synnerligen uppoffrande och intresserade arbete för Solleröns kulturliv omfattade vitt skilda förgreningar av folklivet på ön och kan med rätta betraktas som en kulturgärning för vilken eftervärlden står i stor tacksamhetsskuld.

Helmer Nilsson Ordförande i Sollerö Hembygdsförening