Flera nya växter har de senaste åren hittats, de flesta i området från kapelltomten i Bengtsarvet och norrut. Några har även anträffats på södra delen av ön. Två nya växter har hittats. Den ena är Lundkovall eller Natt och dag (Melampyrum nemoresum) som växer i den södra delen av fröodlingen på Rannmyren. Den är ovanlig i dessa trakter och är bara sedd på några få ställen ytterligare i landskapet. Den är cirka 4 dm hög, har gula blommor med de över stödbladen blåvioletta.
Den andra, humleluzern (Medicago lupulina), hittades på Karl Lärkas gård men är ej sedd efter slåttern på gården. Den fann jag dock senare längre ned i sluttningen. Den är cirka 3 dm hög och har gula blommor i huvuden.
Strandfräne (Rorippa silvestris) växer på odlad mark, har små gula blommor och är även den cirka 3 dm hög.
Trädgårdsnattviol (Hesperis matronalis) finns på fuktiga ställen nedom kapelltomten och kan bli upp till metern hög. Den har stora violetta blommor.
Vid en under sommaren 1985 påbörjad inventering av växterna i området från kapelltomten till Agnmyren med Arne Granerot från Färnäs som sakkunnig, hittades fyra nya arter: Snårvinda (Calystegia sepium) kan klättra upp till tre meter i träd och buskar, har ljust röda blommor,
pestskråp (Petasites hybridus) växer på våta ställen, har stora blad som kan bli upp till metern och har blekt röda blommor,
blåtry (Lonicera couerulea) är en upp till två meter hög buske med gulvita blommor,
backsmultron (Fragåria viridis) trivs på kalkhaltiga marker och intill Lärkas gård finns ett flertal fina exemplar.
Många andra mera ovanliga växter finns också i området bl a i Agnmyren: bredkaveldun, svärds/i/ja och andmat. I blåsippsbacken intill och upp mot förkastningsområdet, växer backsmörblomma mitt i sommaren.
Nedom kapelltomten finns många stora buskar av druvfläder och där finns också röda vinbär och krusbär och sju olika slags ormbunkar.
Söder om Lärkas gård växer äppel- och körsbärsträd vilt i rösena och på samma plats finns också rosettljung, vildlin och gullviva.
Artinventeringen fortsätter under sommaren 1986 och då hittas säkert ännu fler arter. Jag är säker på att det finns äldre solleröbor som ”gömmer på” växtplatser av intresse för yngre som gärna vill öka sin kunskap om dessa blomställen och vädjar därför om kontakter för komplettering av Solleröns rika och skiftande flora.
Text och teckningar Ullas Arne