Ä va jänn dag då Tråmben add kemi frå Björkum minn äst å trilla. Då add ann stana til dan ata Stjyrbäkk i Jesundum da Niss Kal å Vass Järk add äldå lågå je trumb i väjim så ä add vurti nå fel å. Dömda bådär arbetät ju a Vegstyrälsim. Ä såg åjt släkså båd två mjäst åv add vöjla si upå spådå däm add i andum. Då Tråmbän kam a Soldn råkät ann Barnen dan i Gruddbudum.Ann stanät ästn å däm byrdå språk minn verodär. Ä vårt tal um ukä arbeskarrär Kal å Järk va. Varkän Tråmbän äld Bomen vålät int däm nå. Då däm add språka jänn fläkk slutät Tråmbän minn tä säj: ”……Jä…ä e då inggän åv däm så tar mer upå spådåm änd då Ruben sa jordfäst nånn så a däj”.
Ä va upå fyrtitalä sä ä add vurti slut å kristidn. Bom Lass såt ata bordi emi tjötji å las Moratidnindji. Ä va trast ättär sä däm add bestämma att ä suld bi släjkt laga stjyft å Soldn. Ann last å last å sä vek ann ijop tinindji, såt tyst jänn fläkk å sä säjd ann a si sjov: ”Ä e då bar eländ jän i värdn – ent ä värdskrig så e ä lantmäteri”.
Fö ländj sä add Sturull å Ållpär Ann je djet. Dömda krätji va ju son att däm åt vänd såm älst. Däm kund jät-upp ållt grönt så fanns, bå bljomär å ållt möjli. Däm kund till å me byrå tugg i si nå tröj så nånn add lagt frå si någär. Däm kund va ryktyt besvärligär. Jänn gångg då däm add buföra a Bårrbjer add däm doda djeti minn si. Jänn dag add djeti täj jänn kåjt upå bordä å add byrtå jätå upå je brökaku så låg dan. Sturull kam in å byrdå sveri fö ann tykkt att ä ljotnät yr. Då ann add sori jänn fläkk slutät ann minn tä säj: ”Tä eg djetär å va relisjös – ä måsst då va jätt rent älvit”.
Jätt tag va ä rasnd mångg sysskon dan i Trappsläktn i Jesundum. Ättär and gambläs däm åv å do undå fö undå. Då Trapp Frida vått begravadn å däm add ve ini tjörtjon å lesi upp ättär ännä, sambläs släkti ättärå å dråkk litä kaffe i lag. Då däm add duppa litä å druttji tretår, kam Trapp Niss frama Las så va yngst å säjd a onum: ”Ja du Las – ä e bar du kvär åv sysskonum nu då” Las såg å Niss jänn fläkk å sä säjd ann: ”Ja män – änd du sjov då?” Då svärät Nissä: ”Ja visst gambäln – i liv ju änn i o”.
Dunder Andes i Utåmör vårt yvyr undra år gåmål ättär and. Ann va i årdningg i benum el tidi så ann brukät go upå Båkkan å and! nästan vänn dag. Jänn dag då ann såm vanli add täj si uppyvyr Kråkkan fö tä ta si boti Koopen, råkät ann Jons Andes utåni budn. Andes frägät: ”Ur gåmål a du vurti nu då?” Då svärät Dunder Andes: ”Då ann a vurti so gåmål så i e sa int ann fräg ur gåmål ann e utan ann sa fräg; Vänd e ä så fel är di då?”
Förr i tidn va ä tä go-in i Koopen frå väståni da ä va je stentrapp så va äddjin åv nå granitällär. Ä va Filen frå Gruddbudum så add gart doda trappo. Då ann äldå djärd färdåt on såt ann å knakkät minn åmårn å mäjsäln så stjyrvor öjrät kringgum ann. Hagman kam bota onum minn jänn sigarr i munnim släkså ann brukät a. Ann sågå jänn fläkk å sä frägät ann Filen um int ä va fali minn dömda stenstjyrvum. ”Jo” säjd Filen ”odär viku fikk i je stjyrv i tjinnbenä så ä vårt jätt ol såmä je tvåkron”. ”Näj nu skarvär du full litä o” säjd Hagman. ”Njaa – såmän tjugufämöringg då” svärät Filen.
Ä va månggär så villd djetas minn Ville i Budum. Ann brukät ju djärå si nå vänd nårdå Båkkan då int ann add nå ana fö si. Nässtan åll vässt va DeKå, så i veru vänd suld spötjas minn onum. Men Ville va int bet tä svårå ann äld. Jätt tag kam Ville sykländ båta Kaffestugun fö tä få si jänn kupp kaffe. Ä stod någä dan utåni å språkät minn veroder. DeKå va minn å då Ville add ställa frå si sykklän säjd DeKå: ”Men Ville – du si åjt släkså um ann ädd sätt timlindjän milå rovklimpum”. Då passät Ville si tä svårå: ”Å du sjov si då åjt släkså då ann ädd täj bårt timlindjän”.
Ville brukät go bota Måsull Arvid dan i Budum fö tä klipp åv si årä son nånn gångg imilå. Jänn gångg då ann djikk däjt va ä trast fyri mismåm. Då ann kam ini stugu dan i Måsullgard, såg ann att Arvid äldå klippät nånn så såt å jänn stol mitt å govi. Ville ställät si inåni dörum å sågå. Då ann vårt vari att ä va Lanser Kal så va undär eta förklädi så Arvid brukät knöjt yvyr ärdär fö int ä suld kumå år nidi krågån, säjd ann: ”I a då ålldär sitt nånn så a täj åv päronräjsä so tidåt” (Däm brukät ju kåll Lansergard fö Pärongard).
Mås Ejnar i Utåmör va ju bekant minn ållär å Soldn. Ann va ju såm ann va å kund full int stjöt ålltingg sjov utan ann add jänn såmän förmyndär fö si. Jätt tag va ä fiskrnästäm dan i Norby så va släjkän förmyndär . Ur ä nu va så vårt Ejnar sjok i kvidim så fiskmästärn vårt ta ledit å stjuss ann nårdå lasarättä. Då däm kam däjt fingg däm sätt si i jänn kårridår å vänt litä däst nånn duktär vårt lidum tä sjå vänd a va minn onum. Einar såt dan å sågå kringgum si. Ä va ju so att dan i kårrådårim köjtät ä bå stjötärskor å biträd fram å ättbakär i säjnä väjtförkläd, släkså däm brukät a. Ättär jänn fläkk vändät Ejnar si a fiskrnästäm å säjd: ”Vändi bakukelinggär ä va jän då”!
Sturull Kisti i Bängsarvi vårt so pysjån jänn dag så att däm vårt tvundjigär tä rindj ättär Grudd Joan så stjussät ännä inå sjokstugu i Mora. Sä duktäm add klämma litä å kvidim a ännä, tog ann si um aku jätt tag å såg åjt såm ann add fundera vänd eta kund va fö nå. Sä säjd ann att däm vårt nug tvundjigär tä ta kvär ännä yvyr nåti fö tä ta nå prov. Kisti låg dan å sändjän å sågåjt litä illsätt män sä såg o å duktärn å säjd: ”Ä bi nug litä uvant ä. Kan int i få fårå emat å såvå däst i bi van tä såvå jän ä?.
Ä brukät va so förr i tidn att då fok add ve boti Koopen å andla, så add däm tid tä stan til utåni budn å språk minn verodär. Jätt tag va ä någä kallär så stod dan å pratät um ä så add ända å Soldn släkså däm brukät. Stjinär Järk va jänn åv däm. Då kam Sturull Kisti frå sunåtär å djikk föbi. Just då Kisti va brevi däm, tänkt Järk att ann suld sköjj minn ännä så ann lagd åv jänn ryktyn brakdrit å sä galät ann a Kisti: ”Kan du väksl donda ä?” Då stanät Kisti å bukkät si fram litä å sä purpät o tre äld fyr gångg. Sä säjd o: ”Vill du a ä smä-är så få du lov å fi mi emat a Bängsarvi”.
Jätt tag fö ländj sä vårt Sörbu Lass instämmadn båti tindjä. Ann va stjyldadn fö tä a tjyvskuti jänn ölg ulovli dan ata Olåksåni jåtåni Grundmånggan. Läsman add full int nå vittn a eta å int nå rykty bevis äld mot Lass så ann fikk lägg fingrär upå bibbeln å sveri upå att int ann add skuti donda öldjän. Då djikk ann fri å fikk fårå emat. Dan ättär kam Bom Lass bota onum å frägät ur ann kunnd sveri so ve! boti tok. Ållär visst ju ur ä add gändji til å att ä add ve Lass så add skuti. Då svärät Sörbu Lass: ”E du stållån du ä – tror du att i a rått-til tä sittj inn mäss ölgjakti e ä !”
”Ä va full desamma då” säjd Snikkär Margit då o kam bota Kaffestugun å såg bakändan å bussim då ann fo frå ännä. ”Tä vänt upå bussn ä e då vässta i vet”.
Jänn gångg va ä so att Stapel Pär i Rotågåm vårt usams minn kelindjän så ä ljotnät yr. Däm trättät minn verodär jänn alv dag. Däm va so jälåkär så däm skällät såmä ölgrakkär båd två. Ätt sluss säjd kelindji: ”I ädd då läjk djänn kunna ve djyft minn sjov Ljotan i ställä fö di”. Då kringgät Stapel Pär si å svårå: ”Jo-o, män du vet full att ä e föbudi fö syskon tä va djyftär minn verodär”.
Jätt ana tag vårt Stapel Pär so rasnd sjok så ann vårt liggänd. Däm trodd nug att ann suld sätt til ä, so dålin va ann. Prästn kam däjt å byrdå nämn eta minn syndu mas fölåtels å släjkt inå ä va fö sent. Pär let a prästim att Jons sudi gardim kunnd ann då int fölåt fö ann add då narra onum so stur falietjänn gångg då däm suld seli jätt stjyft västi skoim. Ä kunnd ann int glämåv. Prästn säjd att ä va nug bäst tä fölåt ållerjop um ann add tänkt si tä kumå a immelim. Ätt sluss djikk Pär minn upå ä, men ättär jätt tag säjd ann: ”Um ä nu bi so att i kum upå benum attä, så få ä allt bi såm i säjd fösst”.
Då Tåmt Niss i Bängsarvi jusst add byrtå fösst årä i skåjlam va ann bårt i fler dågå doda begani. Då ann kam ättbakär frägät Lund Andes så va skåjlmästär, um ann add ve sjok äld vänd ann add aft fö si ättärsåm ann int add ve minn i skåjlam. ”Jo” säjd Tåmt Niss ”i a jopa fad tä stjärå sudi Lerdäjkam”. Lund Andes tykkt då att ann va för litn för tä stjärå minn liåm. ”Näj” säjd Tåmt Niss ”män i vårt ju köjt båta onurn rninn jätå i veru vända”.
Ville i Budum bodd jesumän i je liti stugu mitt i bym. Ann brukät pass si tä go boti nånn åv gardum då ann såg att ä kam nå främmand. Då visst ann att ä kund vånkas nå gått duppa ata kaffe. Jänn dag såg ann att ä djikk jänn opär kelinggär boti Kalsgard. Då föstod ann att ä suld bi sukkdjärningg åv. Ville sätt å si ruttjän å djikk däjt. Ä djikk so ann add rekna åjt. Ättär jänn fläkk frägät däm um ann vild a kaffe. Ä näjkät ann int til. Ann sätt si ata bordi , fikk kaffe å byrdå duppa. Ville tog je stjiv sukkerkaku, å sä je til- å je til- je tel – åje til. Då tykkt Svän Kari att o vårt tvundjin säj a onum så o let att ann suld full ta si nånn bull o. Då svärät Ville: ”Ja-a, män ä duv då a mi etanjän o”.
Ä va jätt tag då någä pöjkunsfåttär just add fändji tjörkort å skrambla jop pängär så däm add kunna tjöp jänn gåmål bil åv någum. Ä va Bamse i Utåmör å Dennis i Bängsarvi å någä til. Jänn dag add däm ve dan nidi Båtåjsbåkkam å da frå bar ä åv suttär Bängsarvsväjm. Donda biln va gåmål så då däm add inna bårtermot Bosklåsån va ä nå så djikk gali – um ä va nå styrstag så uppät åv äld vänd ä va. Ä bar int si bättär änd ä baråv rätt ini syrenättjim ata väjm dan ata Flintpärgard. Ini donda ättjim va ä två stur påpplär å veru säjd um infartn a gardim. Biln baråv rätt mot jänn åv dömda påpplum å då säjd Dennis a dånn så add tjöra biln: ”Nu få du lägg i jänn ana väksl o fö nu bi ä grovskog”.
Sammils Danil i Bängsarvi add jänn litn åkärlapp ata stugun da ann brukät sätt nå inkär åv päron vänn lådig. Jänn gångg va ä so att ann add fräga Ållull Jons båtå Ållol um jop minn dömda päroni. Jons kam båta Danil jänn dag son i slutä åv maj å dömda kallär byrdå djär i årdning donda lotn. Danil add je ard så ann drog ättär lotim mäss jons äldi å styrät. Ä vårt varmt framtär mot ättärmidaim å Danil add full nånn putäll åv pilsnerdricka så ann bjod upå så ländj ä va nå kvär.
Framtärmot kvälldim va däm färdågär minn lotim å Danil ställät si minn jedör skåntji upå ardi å sågåjt beelåtin. Så säjd ann: ”Nu amm vir gart rätt fö jänn brännvinssup. Um du fiär mi inn sum vir ta våss jänn – äld två – äld tre fö nu sum vir fir mismårn ryktyt o”.
Ållull Jons: ”Mismårn, ä e ju fyr vikur däjt vet i”
Sammils Danil: ”Ja-a, män du a full int so bråttum emat äld”
Helmer Nilsson