En episod ur farmors rika minnesalbum, med berättar- ”klåda”, jämförelser, kommentarer om då och nu. Hennes stående uttryck, när hon vid hög ålder, med glasögonen uppflyttade i pannan, satt och läste dagstidningarna var: ”Ukk ä a vurti!” Så ock denna dag, läsande stora rubriker om B B:s vara eller inte vara, om barnmorskors funktion i samhället m m
”Ä va int fråga um nå släjkt, då i fick joop Budlass Ann, då o suld få jän kripp, mäss vir va-um i Jesundum å gätätum. – Ita va i mittn åv 1880-tali, å ä add vurti begani. Vir vaum nästan sjover dan sud i ändam, odär fotjä add feri emat a Soldn fö tä slå. I vaum ju nämst grannär, å i visst att ä va snart tidi o suld föda. Så då i add motji um kvälldn å gart frå mi viktigästa, djick i ati gardn fö tä sjå ätter ännä, – å då add o just fändji krippän!
O låg å kni fråmå yppispisn, da o add je stur mysugryt utå, så kokät fö fullt, å älldå flukkät bark, å kol, å stickor, å skrap åv unggam. – Navälsträndjän add int o gart nå a, så i kringgät mi tä släjt-ir mi någä årstråd å knöjt-åv an, sä tog i knäjvän så låg upå spisälldn å skar åv an min. – I add år då sidu, så däm dan tät å mi – å nu e i nästan utå.
– Sjå ättär mysugryton du Kari, säjd o a mi undå för undå, ä va viktigär ä, än krippän å o sjov.
– Ä va bar so upå o tidn. Män i fick då on båti sändji ätt slus fö tä tag-att si litä, då i add dona åv krippen å linda an min ä så brukli va.
– Vänd add däm fö krippkläd upå o tidn då?
– Jo, först så va ä jänn litn fyrkantån linnelapp tä lägg yvir navlan, å sä je navälbind, sä va ä je liti mjok tygslitu, så däm kållät fö lillslättn, så sulld vårå i gren, å sä va ä sturslättn, å an sulld go umkringg krippän å el nist deln å väjkas umkringg värt ben, så däm vårt alldeläs gämadär. Sä va ä je bred stadugär tygrems, så däm kållät fö livä, älld gördäln, min band tä knöjta, ja ä kund va min los band o. Donda nådd frå armolum å nida rovän å sulld åldiop el byltä.
– Vänd add däm upptil då, add däm söma nå stjortor ä?
– Näj, tok, ä va då int nå släjkt ståt då sidu, utan ä va tä lind-in armär sumules, min jätt stjok så djick yvyr ryddjän,å umkringg armär, såmä föband. Utåmin da tog an jänn sjal äld nån ana fyrkant, så an vek såm ä åvukläd å lagd yvyr ärdär, å lagd i kors framyvyr bröstä å knöjtät ijop ä att. – Ä va rasnd noga min o, att beni sulld va ioplindadär, fö däm sulld bi rättär. – Utåni ållt ita va ä tä ta jän stursjal äld nån filt, älld vänd så fanns tä sväp-um, änd frå uppyvyr å nid umkringg fötär, ä va bar ogor, så va framäligär.
– Näj, nå krippkläd sömät däm full int, förrän däm sömät kålltn, å ä va sumu mönstär frå ä däm va gryvälkrippär, däss däm sulld byrjå i skåjlam, ja – långt ättär o. Donda va sömadn min jätt liv min ärmär, så ä va snart a tä byt åjt, då unggär add gryvla sund nist deln, äld växa yr.”
Morgonen efter var väl Budlass Anna i lagården och höll på som vanligt, som om ingenting hade hänt.—Det var inte att stå rådlös för någonting förr i världen, antingen det var fråga om födslar eller hädanfärd.
Bälter Kisti
| Släjkt | sådant |
| motji | mjölkat |
| ätt slus | till slut |
| rovän | stjärten |
| framäligär | synliga |
| kripp | barn |
| älldå | höll på |
| gämadär | gömda |
| sumules | sammaledes |
| gryväl | krypa |
| gätätum | vallade |
| dantät | tråkade, retades |
| armolum | armhålorna |
| ärdär | axlarna |
| donda | den där |
| begani | hösten |