Den baptistiska rörelsen synes ha nått Sollerön under 1880-talet. Men dessförinnan hade med säkerhet olika baptistpredikanter, bland annat Näs Per Persson, besökt ön och hållit möten och samlingar.
Det fanns på 1880-talet fyra baptistförsamlingar i Mora nämligen Bonäs, som bildades 1857, Bergkarlås 1876, Färnäs 1880 och Vika 1882. De tre sistnämnda församlingarna sammanslöto sig 1886 och bildade Mora baptistförsamling i samband med att det nyuppförda Betelkapellet på Morastrand stod färdigt och blev huvudkapell för den nya församlingen.
Men några av dessa församlingar hade med säkerhet tidigare bedrivit mötesverksamhet på Sollerön. Den första person från Sollerön, som återfinns i Mora baptistförsamlings matrikel var Skräddar Karin Larsdotter. Hon hade anslutit sig till Färnäs församling 1880 och flyttade genom sammanslagningen över till Mora församling. 1813 var hon född och dog vid hög ålder 1901.
I samband med invigningen av det nya Betelkapellet i Morastrand hölls en veckas möten, besökta av mycket folk. En av dessa dagar, den 7 oktober kom till församlingens föreståndare i Mora en ung man från Sollerön vid namn Böl Olof Olsson och begärde att få bli döpt och förenad med Mora baptistförsamling. Dopet ägde rum utomhus i Siljan trots den sena hösten. Böl Olof Olsson antog senare namnet Olof Sollerman. Han blev baptistpastor och verkade under många år med stor framgång på Gotland. Några av hans söner blev pastorer och den kanske mest kände är redaktören och missionsläraren Erik Sollerman, under lång tid verksam inom Örebromissionen.
Två Sollerökvinnor – Bråttåm Karin Jonsson och Lejon Karin Persson – döptes den 12 juni 1887 utomhus i Saxviken vid Morastrand och den första som blev döpt i det nya Betelkapellet var Brav Kerstin Andersson från Sollerön som tillsammans med 6 andra anslöt sig till Mora baptistförsamling den 2 okt. 1887.
Under de följande åren blev ytterligare personer medlemmar i församlingen och fram till sekelskiftet var det närmare ett trettiotal, som blivit döpta och gått in i Mora Baptistförsamling. Men en del av dessa flyttade till andra orter, några reste till Amerika och en del lämnade gemenskapen. Vid sekelskiftet bestod Sollerögruppen av ett 20-tal medlemmar.
Mora baptistförsamling kom att bedriva viss verksamhet på Sollerön men troligtvis ägde många samlingar rum i olika hem. Emellertid aktualiserades frågan om att bygga ett eget kapell och 1902 hade man fått köpebrev på en tomt i Bengtsarvet med avsikt att där uppföra en egen lokal. Det tillsattes också en kommitté for att arbeta vidare med denna fråga men man stötte på vissa svårigheter vid lantmäteriförrättningar och med lagfart. På det viset förhalades det hela och man kom inte fram till någon lösning så att ett kapellbygge kunde komma till stånd trots att det samlats in en del medel för ändamålet bland annat hos kringliggande baptistförsamlingar. Frågan blev med tiden mindre aktuell genom att vid sekelskiftet ett missionshus uppförts på ön.
Det bildades ingen egen baptistförsamling på Sollerön utan de personer som var och de följande åren blev baptister tillhörde baptistförsamlingen i Mora, inom vilken Sollerögruppen kom att vara en krets vid sidan av andra kretsar i olika byar i Mora. Men verksamheten på ön bedrevs med viss regelbundenhet och sedermera fick man genom överenskommelser med missionsförsamlingen disponera vissa söndagar för egna offentliga möten.
Några ytterligare namn från den tidigaste generationen baptister kan vara av intresse att nämna. Per Boman blev baptist 1888 och han var under många år fram till sin död 1940 medlem av diakonkåren i Mora baptistförsamling liksom Dunder Matts Andersson som kom med 1891 och till sin död 1957 var en av de ledande inom baptistgruppen på Sollerön.
Baptisterna på Sollerön kom således att vara en krets inom Mora baptistförsamling och det blev naturligt att i den mån man inte samlades till egna möten sluta upp omkring den verksamhet som missionsförsamlingen bedrev. Samma är förhållandet idag med den mindre grupp som nu finns och det ligger i linje både med det goda samarbete som råder i den kristna verksamheten på Sollerön och det samgående som ägt rum mellan missions- och baptistförsamlingarna i Mora och varigenom en gemensamt anställd pastor har en del av sin tid avsatt för verksamheten på Sollerön.
Anders Jonsson