Krångan Mas å Bom Lass add ve västi sjom å lagt mjärder jänn dag. Sä fo däm däjt å suld ta upp däm. Då fingg däm ru fram å ättbaker ländj å dragg ätter dömda mjärdum. Däm äldå jätt bra tag å ätt sluss säjd Bom Lass så rudd: ” Ä måst a ve nånn jän å stuli däm då ä e so stört umöli tä finatt däm”.
Då sväret Krångan Mas: ”I kann då int begrip um nånn äller suld kunn finatt mjärder då int vir kunnum”.
Ä va mäss däm äldå flätet i Mångån å ä va jätt stur fali arbet fö månggum. Då rumpo add gändji å ä va färdåt, bruket däm ta si jänn fäst i någu åv stugum i Mångbjer. Jätt tag va ä jätt flätlag så add gart åv ä å add samblas i je stugu. Dar tog däm si nånn brännvinssup å byrdå bi litä livader.
Amusull Andes, så däm kållet Sjörövern, va minn å add just täj si jänn sup yr glasi. Sä äld ann upp glasä å såg å ä mäss an säjd: ” Ahh – tänk um el Mångåni ädd ve brännvin ändå”. Då sväret Tromben: ”Då ädd full åni ve torr nidåni Amusullgard fö jämnadn”.
Dunder Andes i Utåmör add ve a Merikon jätt tag å då ann kamatt add ann mytji tä berätt um. Ann add ve jänn rasnd tä fistjer å mytji åv kund ann met nå fisker da int odror fikk nånn.
Då ä vårt tal um fisker berättet Andes vänd ann add sitt då ann fo yvyr Atlantn. Da add å ve bårter mot fämti meter långg ajjer så add fe runt båtn, säjd ann. Andes va son att ann kund bi ryktyt förargadn um nån säjd mot onum. Jänn åv däm så ärdå byrdå säj nå um att ann add lesi i naturläron i skåjlam att släjk ajjer int kund bi störrer änd ni äld ti meter.
Då vårt Andes armsin å sväret: ”Hå – däm a full inna väks mytji sä däm a tryttja doda botji”.
Jänn logdaskväld mitt i vittrim add Mittjel Ull i Bråmåbudum ve västå båkkan å älsa å nånn ann käntes att. Ä add vurti so att däm add täj si nånn brännvinssup. Då ann suld go emat vårt ä so att ann slangg milå yms snjoplogkantum.
Sunåni tjörtjon mötet ann Masandes Ull. Jänn gång i tidn add ann ve fjälsman å tykkt full att ann suld sjå til så ä vårt någu råd fö Mittjel Ull. Ann fräget Ull värt ann add tänkt ann suld ta väjjen. Mittjel Ull: ”Jo – i sa båtå je föreläsningg”
Masandes Ull add and um Godtämpelåjsä å visst full att int ä suld bi någu föreläsningg donda kvälldn, så ann säjd: ” Ä e full int någu föreläsningg i kväld int”.
Mittjel Ull: ”Ä bi full je bar i kum em”.
Bomen i Gruddbudum add ve soldat jänn gångg i tidn. Ann kund få til ä då ann berättet um ur saker å tingg add ve. Jätt tag mäss fader onums livd men va gåmål å pysjon å låg mjäst i sändjen, add Bomen ve åjt å uträtta nå ärnd. Då ann kam in add katto driti nidå govä. Bomen berättet fö någum ur ann då add gart: ”Då tog i katto i nakkstjinnä å fiet on osti räjsä. Å da vårt o kvär. Men då i kam emat attä add kalln gart frå si nidi sändjen. Då stod i dan jänn fläkk å funderät um i suld djärå sumu vänd minn kallim o’ ’.
Palmen i Ryssum va so att ann äldå prosesset mytji åv. Mjässt åv djickk ä gali fö onum. Jätt tag add ann fölora jänn prosess å vurti stjyldå. Ätt sluss kam Sven Persson så va polis i Mora fö tä djärå åjtmätningg. Däm djingg genum el åjsä undå fö undå. Så fort Sven Persson fanatt nå så kund mätas, säjd Palmen: ”Eta ent mätt – ä e kelindjenas”. So let ä el tidi däst Sven Persson tog a si roloso å suld fårå dan frå. Då ann add inna utå gardn, säjd kelindji så såt utå brun å djärd sukko: ”Takk fö tittn då Sven Persson”.
Tä sköj litä minn prästum a nug ve roli fö månggum i åll tider. Jänn sundasätterrnidag va Vik Mas i Utåmör åjt å såg ätter egum å ur ä väkset a onum. Ann add jänn rasnd tä kvånnlot ätter väjm dan utåni gardim. Bäst ann stod dan minn tyrnlingger inå västim å va belåtin, kam prästn sykländ ätter väjm. Ä va trast donda Thunberg add byrtå å Soldn. Ann vild full bekant si minn fok så ann stanet sykkeln å byrdå språk minn Mas
Thunberg: ”Med Guds hjälp har du fått en fin komåker här du Mats.
Vik Mas: ”Ja-a, men då ädd du su sitt ur ä såg åjt jän då Vår Ärr add and um ä jesumen.
Mäss Dalin va präst å Soldn add ann ju jänn duktin åpåldgard. Ä var ju litä besvärli um beganär minn donda åpåldgardn då ä va mytji epel. Ä va mångg unsfåtter så köjtet dan å knyttjet epli fö onum. Ä va mytji um eta å ä äldå suld bi sak åv ä ryktyt. Ä stod um ä i Sool-Öen fö någä år sä.
Dalin äldå suld go i bet ryktyt. Ann tänkt då att ann suld prov nå ana knep um ann suld få däm tä latbli tä knyttj epli fö onum. Ann tog å sätt upp jätt sturt plakat i åpåldgardim, da ann add skriva minn stur bokstäver ”GUD SER DIG”.
Då Dalin sä kam åjt jänn mårgon såg ann att ä stod skriva litä mer upå eta plakati. Minn blyaspänn add nånn skriva til inunder: ”ja men ann täler int um ä fö nånn, ann”.
Ä va i slåningstidum. Mångs Niss add int inna slå åv så ann vårt tvundjin tä esi färdåt fast ä va sundan. Ätt gusstjänsti då prästn suld go emat frå tjörtjon, fikk ann sjå ur Mångs Niss äldå esjät fö fullt. Ann djikk båta onum å säjd: Tänk på vilodagen så att du helgar den. Det är sabbatsbrott att arbeta på söndagen. Även Gud vilade på den sjunde dagen när han skapade världen”.
Mångs Niss: ” Ja men nu va ä so att Vår Ärr knävles minn våss då ann djärd so att ä vårt jätt släjkt rasnd tä uvåvedär mitt i slånindjen. Ä i slo åv um tosdan måst i ju få upi esjo um i sa få nå a kryturum. Så Vår Ärr få stjyld si sjov’ ’.
Ä add vurti jänn nyr präst å Soldn. Ä va upå tjugutalä då Nyvall add byrtå ätter Thunberg. Fösst sundågå då ann prediket villd ju åller så va däjt å ärå vänd ä va fö jänn så add kemi å vänd ann add tä säj um Guss ord.
Sä ann add predika ander sundan råktes Bom Lass å Småsäkk Mas utåni tjörton ätterå. Däm byrdå språk um prästn å Småsäkk Mas säjd: ”I tykkt ann va rasnd tä bå sjungg å predik Guss ord”. Bom Lass: ”Ja-a ann e då mjo mytji bätter änd donda vir addum fyri. Då ann va jän sårnnet i ätter fäm minuter men nu äld i mi vatjin i tjugu minuter”.
Stapel Per i Rotågåm va int dånn så sputtet i glasä mäss ann livd. Då ann vårt gambier va ann sänggliggjend jätt tag. Mäss ann låg dan tykkt prästn att ann suld sjå ätter onum jän dag å ärå litä ur ä va. Ä va Nyvall å ann knakket å djikk ini stugu å sätt si ata Per. Däm byrdå språka men Nyvall fikk sjå att ä stod jänn brännvinsputäll upå sto lim ata sändjen. Nyvall säjd: ” Stackars man, är denna flaska den enda tröst du har.. .. ?”
Stapel Per: ”Nej vel int – ä stor jätt par til ini skåpi dan bårtä”
Bråmå Andes va näst Nordahl jänn dag fö abn suld pump sykkeln. Ä va dåli minn luft i jättdör joli. Ann fikk lån jänn släjken fotpump minn antag tä åldi min båd andum.
Bäst ä va ann pumpet kam ä je kvinnfok däjt å ledet sykkeln sänn. Framjolä va alldeles tomt. Ä va nug je ståkkålmsfröken å o va ljotfin. Andes tykkt ann suld djärå si til så ann bjod åjt si tä jop ännä minn luftn.
Andes skrovet åv attn a ventilim å byrdå pump. Mäss ann äldå kund ann då rakt int latbli tä sjå å doda fröken å byrdå språk litä minn ännä. Ann glämd åv ur ann pumpet så bäst ä va så small ä so stur faliet. Rindjen add spruttji. Andes visst int til si ur ann nu suld bjärå si a men tykkt ann suld säj nå, så ann fräget ännä: ”Sa ä va läjk mytji i bakjoli o ä?”.
Rull Alfred i Rotågåm add jätt sturt utåjs å gardim å tatjä byrdå bi litä usli upå nå ställ. Ann vårt tvundjin tä byt åjt någä tigelpannor å sätt å ana vindstjivor. Då int ann villd klesi so ögt sjov, bövd ann litä jop å någum. Ann fräget jänn åv sturgåssum i bym fö ann visst att donda bövd tjän nå krona.
Jänn dag suld ä bi åv. Donda sturgåssan röjtet upp stikån å fo upå tatjä. Alfred djikk in å suld sätt upå kaffepanno. Ann add int mer änd lagt å lutjä förrän sturgåssan kam ini stugu. Ann äld si fö mjärmi å linket å åjet si so stur faliet.
Alfred: ”Vänd e ä nu då?”
Sturgåssan: ”Nu sa i a skadestånd åv di o. I va båtå damp nid å a släj mi nästan födärvadn. I sa a fämundra kronor åv di”.
Alfred: ”Fämundra. Ä bi int nå åv. I kan int nå råd fö att du damp nid”.
Sturgåssan: ”Jo i sa a skadestånd. Fåj undra kronor då”.
Alfred: ”Nej a i sagt. Ä bi int nå åv”.
Sturgåssan: ”Fämti kronor då. I slo mi so rasnd”.
Alfred: ”Nej säjd i, so slut ä e”.
Sturgåssan: ”Få I lån ti kronor åv di då?”
Förr mäss Soldi va sokken vårt däm a brandstyrels å brandbil å släjkt. Ä va Bråmå Andes så add and um ä. Sokkni add ju smått um pängg så ä vårt tä tjöp jänn begagnadn brandbil. Donda va ju int so varun så ä djikk nug int tä tjör forter änd trätti-fyrti tjilometer i täjman våndi ur sjaföm tryttjet å gaspedaln.
Jänn gångg kam jäldn los näst Kalen i Jesundum. Däm rindjet ätter brandkåm å donda lum i brandstasjonim byrdå tjut å väsnas. Ä va ju so däm suld kåll jop däm så vamin i brandkårim.
Bom Axel i Gruddbudum ärd eta larmä å kastet si upå sykkeln å kringget si upå båkkan da ann fikk redå var ä brann. Brandbiln add red inna i veg men Axel sätt åv ätter upå sykklim. Nidå långgbankum int ann att brandbiln. Då an trampet föbi brandbiln va ä nånn så såt upå bilim så galet a onum: ”Du få säj til att däm åld jäldn däst vir innum däjt’ ’.
Helmer Nilsson
Teckningar: Margit Andersson