Sturull i Bängsarvi (ann jättär Krång Olof Jönsson i tjörtjbotjän) va djyft minn Ållpär Ann å däm add branug mångg krippär å åv däm va ä tre så va pöjkär. Trångt va ä i stugun da däm bodd å dömda pöjklårkär va full branug katugär då däm väksät upp. Då ä va såm åll vässt brukät Sturull säja: ”Ja-a, ä e då knepåt tä ålld redå åll isä pöjkljotinggär – i tror åll jop jätt Andes åjtum Joan så jättär Gunnar.
Bond Mas i Kulårum vårt vald tä tjörtjvärd jätt tag fö ländj sä. Fösst sundan an suld jop til minn eta så suld djärås dan i tjörtjon räkät ann si å sätt å si sundaskåstymän å vatukämbet si noga inå ann djikk däjt. Ä va litä bestyr så suld va å ann fikk tag i jätt fånggan åv salmbökrär fö tä lägg åjt yms stass. Då ann djikk min dömda frå sakästä å ini tjörtjo bar int ä si bättär änd ann snyvlät å trappstiji å damp. Ann vårt ta mot si minn andum så ann sträjät åjt dömda bökrär yvyr govä dan. Ann röjtät si å båsstät åv si um knini å sä let ann: ”Jasso – ä kan knävlas upå släjk ställ o”.
Mas Lass i Bängsarvi vårt yvyr åtti år inå ann do. Ann brukät sitt ata spisim å språk um kvälda. Då ä vårt tal um ur gåmål ann va brukät ann sukk litä å säja: ”Ja ä e allt litä kunstit tä bi so gåmål. Ä e tre saker så ä e litä knepåt minn – fö dä fössta: man tappär minnä……… fö dä andra: man si sämmär……. å fö dä tridja: man tappär minnä………
Tråmbu Sven va väståni Jesundbjer å ägg kulvid jänn sumår. Ur ann nu fo til ä så va ann båtå ägg si i jedör skåntji uvåni knid. Eta byrdå blöd so förskrättjli män ann add någu slitu så ann lindät um såm snäräst. Sä sätt ann si upå sykkäln å tog si nidi Jesundär. Då ann kam nittär a Kalensbudn va ä jätt par kelinggär da utåni. Däm såg att Sven add blöda så ann sågåjt såmän slattär um doda skåntji. Däm byrdå åj si å sä säj däm: ”Täj uj uj ur du siåjt. Du få lov å fräst ta di bota nånn duktär minn eta, så ann få söm jop ä”. Då svärät Sven: ”Näj ve! int…. Va ä nå eta ä I a lätj-uld i så i a fullt djärå tä ålld rovolä yppi”
Lavas Järk å Kari va nida sjom jänn gångg fö Kari suld tvätt nå mattor. Däm suld åld til utå jänn flåkå so va upå någä stenär. Järk djikk länggst åjt män dömda stenär va nug litä alär så ann kreklät åv å damp uti vatnä. Ann vårt nug litä ågum då ann kam undär vatnä så då ann fikk skållan uppum byrd ann å gal ättär jop. Då säjd Kari så stod inå landi: ”Vänd galär du son fö, du vet ju att int i kann jop di nå”. Järk add inna ställ si upp å fotum så ann vårt vari att ann båttnät, så ann säjd: ”I suld bar talum var i va någär”.
Ä va ättär sä Limbäs Olle i Rullbudum add däj å suld begravas. Donda dan djingg däm boti tjörtjo å suld vamin nästan ållär så bodd dan i Rullbudum. Båkk Joan råkät Kall Niss å såg att Niss va vänndasröstadn så ann frägät: ”Täj, san’t du boti begravnindji a Limbäs Olle nå du ä?”
Då svärät Kall Niss: ”Nääj, vänd sa i ä fö – ann sa ju int båtå mäj begravningg nå ann”
Ä va jätt tag ä va kalas i Bängsarvi då Amus Mas fyllät jämnum årum. Ä va boti Björkqvistgard mäss Hildur livd. Sturullpöjkär, bå Joan å Gunnar, va dan å spylät dragspyl. Däm suld dans uti ladn. Då däm äldå jätt tag byrd Gunnar å spylå jänn låt så int Joan int vamim frå byrjan. Då säjd ann: ”Vänt litä Gunnar – vänd spylär du i fö dur?”. Gunnar svärät: Vir eum ju i Björkqvistgard så i spylär i Hill-dur”.
Solas Konrad i Gruddbudum va båtå älsät å Birger i Bängsarvi jänn gångg. Däm va bröder så Konrad vårt budin upå kaffe å ä va kelindji så kokät. Då Konrad add täj si nånn full mun åv eta kaffe tykkt ann full att ä va litä ämli så ann säjd: ”Eta kaffe va läjkt bråjnt ä så um Mås Kal add kringga si fobi utåni fönstri minn donda bråjn attn ann brukät a å si”.
Ryss Gustav i Kulårum spylät dragspyl å ibland kam ä ana spylmän bota onum fö tä spylå ilag litä. länn gångg kam ä någä däjt å Bus Niss frå Bengsarvi va minn å spylät gutarr. Ä vårt tä prat litä inmilå å då kam ä fram att Gustav add aft någu kvinnfok frå Stockklum dan jenn sumår å ve ilag minn. Bus Niss frägät Gustav: ”Men vårt int ä nå mer ätter ä sä då ä?” Gustav: ”Näj, i a då full int ärt nå änn intä”. Nissä: ”Ur ländj sä va ä då?”.
Gustav: ”Ä va då fämto år sä”.
Kals lärk i Budum vårt pysjån i kvidim jätt tag å vårt tvundjin tä ina duktärim i Mora. Ä va trast ättär sä ann add äksera beväringg i Falun så ä va full kvär litä åv eta militära i onom. Ä kam jänn duktär å klämmät litä upå käsan a onom å sä vårt ann inlagd yvyr nåti. Nästa mårgån kam däm upå släjkän rånd. Ur ä nu va så tvervändät duktäm å djikk åjt å smällät att dörum ättär si sä ann add prata minn lärk. Nån så låg brevi frägät lärk ur eta kund va. Då svärät lärk: ”Int vet i – i frägät ju bar vänd ann djärd i ä sivila”
Klukkär Lass add ve i Merikon i någä år. Då ann kam att da frå add ann itta å si i jändör nävån så ann vårt i bet tä spylå fion mer. Männ je byss add ann. Um donda nävån spötjät då ann jagät ä visst inggän. Då Lass add däj vårt ä aksjon ättär onum. Bomen i Gruddbudum va da å nånn säjd a onum att ann suld pass si å rop inn bysso ättär Lassä. Då säjd Bomen: ”Såm Lass a skuti minn doda bysson värkär ä va läjk fali tä sto åttåmin on så tä va fråmåni – så ä få då va”.
Lavas Järk vamin då däm äldå stelagd dan runt klukkstapuln i Mora. Däm va jätt elt lag åv karrär så arbetet dan. Jänn dag då däm såt dan å åt litä midag, såg Järk att donda Anton frå Kråkbjer kam å sätt si upå jänn bänk. Då däm byrdå arbet attä röjtät ann si å djikk å då säjd Järk: ”Ann kanstji int told tä sjå nånn så djär nå. Män ä luftät då så gått ättär onum så…”
Kelindji gambäl Båmpäs Andes i Utåmör add int ve so älstjin dan em. 0 add nug skälla å gändjå å eta visst däm um åller i bym. Sä vårt o pysjån så däm stjikkät ättär prästn så ann fikk leså yvyr ännä. Ä jopt int ä äld å o do trast ättär. Sä vårt ä begravningg ini tjörtjon. Just då däm suld bjärå in tjysto vårt ä jätt falians uvedär. Ä åskät å dunät å bliksträt so stur faliet. Jänn åv kalium så bar beglät upi lufti å sä säjd ann: ”Jasso – o kam däjn uppättär i alla fall – ä äräs då att o a kemi fram”.
Ä va i do tidn däm add byddja donda stur damnän i Trängsli dan i Övdalim. Syförenindji suld djärå je res däjn fö tä sjå eta. Månggär vild vamin så ä vårt jänn full buss. Evald va tjörtjvärd å add fia ann o. Däm kamdäjt just då däm add släppa åv ållt vatn i utlåppi upå prov. Ä busät å dunät å kelingär så vamin vårt undrumän yvyr eta å byrdå prat i munnim a veroder. Då galät Evald a däm: ”Um ir kunnir va litä tystär dan i syförenindjän så kunnum kanstji vi odror få ärå ur vatnä fåssär jänä… ”
Ä va jätt tag Soljons Kisti suld ta bussn å åk a Jesundum. Ä va nug trast ättär sä Erlandsson add byrtå tjör milå Soldi å Mora. Ä va full litä nymodit eta så Kisti add nug glämt åv tä ta nå slantär minn si. Då bussn stanät i Jesundum röjtät o si å suld go åv. Då säjd Erlansson så va sjaför, att o fikk full lov å betal fö stjussn. Då svärät Kisti: ”Sa ä va nödit ä – ir suldir ju ändå väjjän fram”.
Snikkär Margit add ve båti budi å andla å då o kam emat råkät o je ana kelingg å däm kam tä språk um ållt möjli. Sä kam däm in upå ur ä va tä va djyft å släjkt. Då däm add språka jänn fläkk bod Margit in doda odro upå jän kaffekupp minn nå duppa. Då däm djingg innum dörär säjd Margit: ”Å jän inn ligg full kalnn upå tjärästä ann a – såfflutjä”
Rull Ann i Rullbudum add kemi sams minn nå ana kelinggär att däm suld råkas nånn kvälld å djärå sukko. So vårt ä å Ann kam i prattagum ryktit. Däm äld full å yvyr nå så add ända i bygdn. Ann tykkt full int att odär kelinggär ärd ryktit vänd o säjd så ätt sluss tykkt o: ”I vet att i pratär litä dumt men ädd ä ve nånn så ädd ve nåssånär slug ädd ann förstedi mi ändå”
Helmer Nilsson