Ögat smeker stockarna,
rödskimrande av tusendagars solstek.
Fingret söker årsringarna,
karvade av väder och vindar.
Nyckeln ger järnsmak
på tunga och läppar.
Doften av mognade årgångar kådigt trä
når näsan
Örat till stocken
hör sekler andas.

– Historien – vilar
oåtkomlig som en katt
i skålningen av oräkneliga steg
på tröskelstocken –

L.S