Bomärken – Häradsarvet

Så är då byarna på ön genomgångna, vad beträffar bomärken. Ett många gånger knepigt, tidsödande men otroligt intressant försök att registrera de märken som används i dag, samtidigt som jag inte kunnat låta bli att nämna några som försvunnit för gott.

Bengtsarvet, Bodarna och Bråmåbo behandlas i Sool-Öen 1983, Utanmyra 1984, Norra Gruddbo 1985, Södra Gruddbo 1986, Rothagen 1987 och Häradsarvet i årets bok 1988. Naturligtvis kan här ha smugit sig in felaktigheter. Därför vädjar jag till alla berörda: Har det blivit fel, hör av er, så rättar vi i årgång 1989. Och ni som aldrig haft något bomärke, varför inte skaffa ett, så ”registrerar” vi det i nästa Sool-Öen. Redan i årets bok förekommer några alldeles färska.

Vad som sedan återstår är byarna på fastlandet, Ryssa och Gesunda. Eftersom de en gång var fäbodar till Sollerön, kommer bomärkena förmodligen från skilda byar på ön, men det hindrar inte att vi hjälps åt att uppteckna även dessa märken, även om det kan bli en upprepning.

Ryss-kallär och Gesund-kallär, titta under träskålar och ”ästjä”. Jag kommer att dyka upp med papper och penna!

Margit Andersson

1 Böl Jöns Andersson, kyrkvärd, båtbyggare. Familjen flyttade till Gustafs 1893. 2 Bråmå Jöns Jönsson. Familjen flyttade till Falun 1894. 3 Bråmå Karin J önsdotter och Stunis Nils Persson m. familj. Flyttade till Amerika 1893. 4 Håll Per Matsson, sonen Håll Mats Persson m. familj. Flyttade till Amerika 1883. 5 Matts Anders Jönsson= sold. Anders Blixt. Gården borta sedan 1950-talet.

Torrfura på Skuruberg. Foto: Gunnar Bäcke.

Vallkullor från den närbelägna Selens fäbod hade här sitt rastställe, sin ”sov-al”. Mitt på dagen den 15 juli 1856 gjorde de som vanligt upp eld, lade på våt mossa för att röka bort mygg och broms, åt sin matsäck, handarbetade och sov en stund med ”magdi” under huvudet. Runt omkring stod korna och idisslade, får och getter låg utspridda i blåbärsriset. En skön vila för både folk och fä. Några av val/kullorna passade på att rista sina namn och bomärken i en trädstam, och här har vi nu – 132 år senare – en hälsning från bl a Bengtsarvskullan Bus Margit Persdotter.

Måtte minnesmärket få stå kvar där det hör hemma, vid en sov-ol på Skuruberg!