Kuss i soldmål – sa ä va nödit ä, ä? So tykkt systär mäj, så a bott ”bårrt” i snart fämti år, änd sä o vårrt stur, å så pratär soldmål fullt-ut ändå. 0 kann int begrip att nå släkså soldmålä sa kunn fösvinna.
I vill int begrip ä i älld, män ä e full bar tä ta upp ogum å sjå att ä e so. Soldmålä, å isä odär måli runt umkringg jän, a jusst inggu framtid, so ä si åjt nu. Soldmålä gor full ålldär yr fö våss så a’m prata ä sä vir vaum småär, män krippär så nu e, a nug små sjannsär tä ta ta del åv dånn skattn så vir a’m i soldmåli. Ä e’nt sjovsagt länggär tä prat soldmål bar fö att man e solbyddj.
Män ä finns up! Dämdadan så ålld-til upå ”Sold-projäktä” byrd-å gnågå um att ä ädd bort ve kussär i soldmål fö släjkum så vili lär si, å släjkä så a flytta jån frå ana ålld å int föstå våss då vir pratum. Å dämm frägät mi um i ädd vilja ta annd um ä. Ur i fridn ädd då ä su gänndji til då, tänkt i. Nug a i full älld-å gänndji upå uläjk språkkussär undå fö undå, män då a i ju afft bökrär tä studer, läsebökrär å övninggsbökrär å gramatikbökrär. Var tjöpär man släjkt minn soldmål, då? Ä finns ju inggäntingg! Män i tänkt att, e ä värkligän int nån ana solbyddj så vill bjod til tä lär åjt soldmålä, så ta i full prov då. I a ju nästan int rättiet tä latt-bli, – so känndäs ä. Fast, i vet ju int um mätt soldmål e alldeläs riktitt. Pratum int vir uläjkt ållärjop, ä?
Ja, ursåm-ällst, adittond oktobär, nittoundranittifäm sambläsum vir i Lärka-stugun i Kliktim, ällvo kelinggär å jänn karr. Miästor va släjkä så int add bott å Soldn så ländjä. Ä va fösst soldmåls-skåjlan i värdsistorion, å ä kamm tä bi roligäst kussn i a då ve minn upå. A ålldär a i lära mi so mytji upå nånn kuss, älld. Fö nu vårrt i tvunndjin byrjå tänntj upå vänd i säjd, o, – å vändfö i säjd so älld so. Ä va’nt bar tä !att tåjtn go.
Fössta vir djärdum va tä prov å leså jänn litn stummp. Ä e svårt tä leså soldmål – fö jänn solbyddj o! Soldmålä e ju int nå skriv-språk. Ä va jänn litn väss um ur ä gor til tä djärå si jänn mjok-sull. (Ä e Bältär Greta så a skriva vässn).
Fösst tar dufram jänn kapp
å sä jänn tunnbröslapp.
Blot älld ård, ä kvittär
män e ä knaplått så gor ä littär.
Fö ä lä du full vitå,
att ä sa brjotas i bitå.
Slå sä upå bermos å mjok,
å an så ’nt tyttjär um eta
an e då full sjok!
Ä djikk nå par vikur, sä add soldkörn jänn sångg-kvälld upi kommunalåjsi. Jänn åv karrum i körim, an så va jänndäst karm upå soldmåls-kussim å så bar add bott å Soldn nå år då, an ställät si upå sen å !as upp mjoksull-vässn. Ä va modåt, ä! Ilag minn so mångg gor-solbyddjär. Män, ä e jusst so ä måsst go til – inggän få va rädd tä bjod til. A i pridikär åländ-åv, att ä djär int nå fast ä ittär-å bi litä fel!
Ja, vänd a’m vir gart mer upå kussim då? Jänn gångg, a’m vir rösta våss. Ä finns mytji tä säj um kläd. Jänn ana gångg a’m vir iti. Ata bordi finns ä mytji tä akkoder um. Upå kruppim finns ä mytji; mjärmär, ärdär, njoradär, tjikkär. Ållär vitå full nu var djetfrattn sit, å att um i pissär-å mi, så a ä då full i alla fall int ända nå gali, int än i alla fall. Vir a’m prata um släkti, um bylkunn å sunnärkunn å gambälfasmor. A ur ä e tä eg nåntingg, släkså ”kullo Lisa” å ”katto mäj”. Då ä byrd-å bi framtär mot joln vårt ä intressant minn jågdär, mytjås-mäss, älgu-mäss, varför-dan. A gambältästamäntli täkksti upå jolnåtn, um fotjä så go i mörkni å su sjå jätt sturt !jos.
Nå sårtäss gramatik bi ä ju tvundji tä finnas i soldmåli, o. Adjektiv, egänskapär, ur bi ä då? Summ ord slut upå -ini-it: duktin, dålin, fattin, rolin. Summär slut upå -ån/-åt: asstån, bljomån, tåsstån. A summär slut upå -un/-ut. Undli nug så e ållär upå -un/-ut nån dålin egänskap – asun, dritun, gnagun, snorun, avun. I a’nt duvå fin-att nå bra så slutär upå -un älld -ut. Ä visst i då int förr.
Nå så e fint i soldmåli, e dämda gambäl dativ-fårmär! Attn sit upå skållam. Attär bruk sitt upå skållum. (Um ir ärir ättär så säj ynggär fok nu fö tidn: Attn sit upå skållan. Attär bruk sitt upå skållär). Glämmir-åv ä! Eta gambla e mytji finär, ä! I a jänn sten nidi skom. I sit ata bordi. Vir aum dukär upå bordum. Ä låt såmän musik, älld ur?
Vir a’m lesi istorior å diktär, mytji-åv släjkt så vir a’m funi-att i Sool-Öen. Da finns ä mytji tä trän upå. I Sool-Öen 1984 finns dikti um ”Ä så morfar ålldär innt tålum” åv Ömans Margareta. Säkksto vässär, å i bulär nästan vänn gångg i les dämm. I Sool-Öen 1978 finns ä je dikt åv Mas Helmer så jättär ”Litä väjtä”. Ä gor då mio bättär tä va knepån upå soldmål älld upå svänsk. Lesir dikti få ir sjå! – Så ländj kalln livd va ä bar eländ, å int add an nå väjt. Män då an do, fikk an minsann jänn särk så va väjt.
Dämda upå ”Sold-projäktä” itt-upp mytji, dämm. Dämm fingg faktist igångg soldmåls-kuss i skåjlam o. Skåjlan a varkän pängg älld tid fö någä släjkä äkksperimänt, så trättisäx krippär stanät ättär skåjltidn å djingg kuss upå yvyrtid, å till-å-mäd betalät fö si. Släjkt e inträss ä, å då måsst man ju bjod till Tä va lärär nu fö tidn e’nt brått släkså ä va upå fyrtitalä, män ä gor tä veni si. Fast int ä finns nån katedär jänn gångg.
Dämm add gart jänn ”enkät” i skåjlam (släjkt finns ä full int upå soldmål), å an (älld o?, älld ä?) väjsät att åv 117 krippär va ä 7 så prat soldmål, å 66 så föstå. Föräldrär då? 59 krippär svärät att jänn föräldär pratär soldmål, 8 svärät att båd föräldrär prat, 50 svärät att inggän föräldär pratär soldmål. So e lägä nu fö tidn.
Ur sulld eta nu go til då, summär add ju nys byrt-å lär si leså, å summär djingg i säkkst klass. Krippär lär si fort tä ärmas-åv dämm. Ä stodd int å förrän dämm visst att int vir a’m nå H, bar då vir säjum Häj! Yvyrållt ärd i: Häj å di, Margit! Ur mår du då? Släjkt värmär, ä. Vir a’m sjungga, fast lärrinno int jusst e nå vidare sånggäsk: Ekunn såt i gråni, Pippias sumårväjs. Å vir a’m spylå litä teatär. Tur att i add Suzanne tä jops, o så kann eta minn teatär. Suzanne kamm flyttänd jån a Soldn fö bar någä år sä, add ålldär ärt tålås um nå soldmål förr, byrdå soldmåls-kussn fö sturt fok, å tykkt att soldmål va rasnd intressant å roli. Så o ställät upp i skåjlam i lag minn mi, å vir addum avslutningg jänn varm dag i maj. Full lokaln i fad- å monor, fasmoror å morfarär å syskon. Ja, ä va riktitt lykka, å krippär va ljotduktigär. Fasst vir – i vorä enfald – vir addum ju trott, att då sumåm kamm, då sulld åll krippär prat soldmål utå nå vidare.
So litt e ä ju intä! Fast i tror då i alla fall, att dämm krippär så ålldär add ärt soldmålä riktitt förr, dämm föstå bättär nu. Torås dämm sä byrjå prat litä, så kannstji ä finns je framtid fö soldmålä o! Ä e våss ä beror upå, vir så a’m fändji ä ätt stjänks. Vir sum bruk soldmålä mer! Vir sum int svänsk förrän ä bi alldeläs nödit. Å a id, så ålldir-å lärir id: Ä djär int nå fast ä bi litä fel. Vir eum kanstji litä fö kvikkär ibland tä rätt til – i åll velmeningg då föståss.
Visst ir förästn att Gubbän Noak va frå Kulårum?
Gubbän Noak, gubbän Noak
va jänn Kulår-kall.
Jänn dag jikk an ära
åv je liti mära,
att ä sulld bi, att ä sulld bi
yvyr-svämmningg snart!
Gubbän Noak, gubbän Noak
byddjät si jänn båt.
Finästan å Soldn
stösstn upå jordn.
A ä rängnät, å ä rängnät
nåt å dag å nåt.
Gubbän Noak, gubbän Noak
såg ur ållt fösvann.
län kann inggän vårå
värt sum vir nu fårå?
Jo vir siglum, jo vir siglum
dässt vir nåum land.
Gubbän Noak, gubbän Noak
tog upi sänn båt.
Fuglär, ässtär, takkor,
tjynär, rakkär, kattor.
Kall å kelingg, kall å kelingg,
två åv veru sårrt.
Gubbän Noak, gubbän Noak
an va int så dum.
Mitt i mörkäst nåtn,
uppät dämm yr båtn.
Var dämm landät, var dämm landät ?
Jo – i Gesundum.
Margit Andersson