– Ur e ä mona, son du brukär rekän tidi, son släkså ir gamblor reknir, då int i ärär att ir reknir ättär månadum å datum nå släkså ä e vanli nu, utan ir reknir bar dågå å vikur attum älld framum jågdär å mässor sonä?
– Täj, mässor, så ungt fok nu fö tidn int bruk a red å. – tjärijärtandäs! – Mytjåsmässo så e föst i åktobär – å sä e ä trätto vikur milå Mytjåsmässon å Joln – å sä trätto vikur milå Joln å Varjördaim -ja, å sä e ä trätto vikur milå Varjördaim å Mismårim sä attä. Ja, å frå Mismårim å a Mytjåsmässon e ä trätto sä å. – Si du (i)nt att ä e dela i trätto ä?
– Å sä e ä full Älgumässo fäm vikur ätt Mytjåsmässon. Äska full va ått milå Älgumässon å Joln då vet i, um ä ska bi trätto. ”Älgumäss föst åAndesmäss sist” i novämbär, ä e språtjä ä.
– Å frå Andesmässon e ä tre vikur a Joln – å Annmässo o e två vikur fyri Jo/i.
– Å milå Joln å Varfördaim så e ä ju Tjynsmässo – säkks vikur ätt Jo/i. Åjasto o byrjär å sju vikur fyri Påskär å räkk däst a Påskum.
– Å milå Varfördaim å Mismårim a du Pingst – um lådin. Å sju vikur e ä milå Påsk å Pingst, våndi ur däm kumå. Kumå Påskär snart, så kum Pingst snart o, ä e alldeles sju vikur dar milå jämt.
– Å sä a du Kristiimmälsfärdssundan, je å je alv viku fyri Pingst – å ann e upå jänn tostdag ålltjämt. Ann e upå tostdag, å sä bi ä je ren viku däst ä bi Pingst.
– Ja, å sä Pingst a ve så bi ä el(ä) Trefaldieti sä, vet-i så däm rekän, så gor bå yvir Mismår å Tjynsmäss å Älgumäss o – kanstji änd a Advänt.
– Isä mässor så ungor nu fö tidn ålldär a red-å nå. Män däm a full fändji a red å däm förr då – ållär så a ve nå fok!
(Lärka Kal, ättär Olans Kistn, i Älgumässtidn 1918)