Rull Joan tjöret postn jåtå Soldi förr. Ann add jänn litn lastbil. Men va ä fint förä kund ann ta ästn å slidån å då bar ä åv rätt yvyr äjsn a Väikum. Sä va ä son jänn dag att ä va nå fel minn bilim äld åkkså add Joan nå ana fö si. Ann frägät i alla fall Puti Manne um ann vild djärå doda vändo a onum. Jodå ä kund Manne djärå. Men tror du äjsn ålld då ä e so långgt framå lådin, frägät Manne. Nug ålld äjsn je viku til, trodd Joan. Å sä e ä so att du sa vänt inn tåjä, fö ä kum jänn predikant så du sa ta minn di ättbakär å ä föstår du full att int vill Vår Ärr drättj jänn släjkän karr, så nug ålld äjsn.
Manne beslät ästn ann å sätt fö slidån. Ann tänkt fö si sjov att äjsn int såg så falin åjt. Män i Väjkum fikk ann vänt ländj upå tåjä å ä byrdå rängn o. Men ä va jänn fin karr så kam, ann add jänn fin utårukk min stjinnkrågå å je sumules ätt upå skållam. Manne fikk upi ann i slidån å sä bar ä åv.
Men då däm kam nida sjon, undrät predikantn um intä va fali, älld äjsn tro? Nug ålld äjsn, trodd Manne, men ann tykkt nug sjov o att ann add vurti svart å ljot. Manne släppät ätter upå tömär å ä va så ästn ädd vitå åv att ä kund va fali så ann tanät så ä sjunggät i äjsim. Bäst ä va så ärd Manne ur predikantn galät til åttåni onom så ann vårt vänd si um. Då fikk an sjå ur predikantn add knäppa nävå å bad a Gud. Ätto add bles åv onom o, ä va nug då ann galät til. Men ä va full int rådli tä vänd att så ä fikk full va minn ätton.
Men däm tog si a Soldlandi å snart va däm upp vi bönåjsä. Då va predikantn so skäkänd i knivitjum att Manne fikk jop ann yr slidån. E du ålldär rädd frägät ann Manne. Jo svärät Manne, mångg gånga men int ita tajä – du lität upå Vår Ärr å i lität upå ästn å då måsst ä ju go bra.
Ur djikk ä minn doda stjinnätton då? Jo säjd Manne, ä va int so fali minn ä. 0 add bar bles åv å låg ati slidåm. Så ann vårt nug bra fäjin då ann fikk att ätto. Eta e sannt ä fö Manne a sjov tålå um ä fö mi.
Göta Johansson