Diktad av Rull Anders Jönsson och införd i ”Trefnad” nr 4 den 13/5 1905.

Ja, nu a lådin kemi min grönt å fugällåt varändaste nåt.

Å nu så gor i åuttär å stjot åut män båt å rur jätt slag utå vejtjän å fin att plassär, bässtor i vet,

å lägg åut mjärder, rysjor å net å lurär gäddo å sejtjen.

ja nu a salur kemi å gukku ropär djällt yvyr skogär å fält.

Å fotjä drar fram dyndj-skärr å arvor å vält å sätt fö ästär fö plojän.

Å takkor vilnas snart tä åut,

å tjynär riot min fullan tåut å längtas bar boti skojän.

Ja, nu a seldri massär, nu bliomer veru ägg, å lärko lägg ägg,

å kullor planter bliomer vi veru stuguvägg å grasä stilek up yr martjen.

Å trastn an sjungär lustin å glad, å björtji väjkånt blad etter blad, å savän rinn inum bartjän.

Nu gliter vågor lustit i väjkum å i sund, yvir stenär å grund.

Å fink å trastär täväl i spyl i verum lund, å grådjeti brätjär så brådin.

Nu blås bort ållt vittergåmålt å tungt, nu vaknär ållt, så e friskt å ungt, å sjungär i lek um lådin.