De på Sollerön som nu hunnit upp i de äldre årgångarna minnas väl från sin ungdom en glad och skojfrisk flicka, som ofta var med där ungdomen hade roligt, både på Sollerön och framför allt i Mångberg. När hon för 30 år sedan reste till dollarlandet i väster var det som om hon tagit något med av det fria och naturliga nöjeslivet. Ett nytt skede hade börjat.
Undra på om soldbyggarna blev glatt överraskade, då soldkullan Trapp Karin – fru Johansson - helt apropå kom nerdimpande i sin hemsocken på sex veckors visit. Hon steg på planet i Denver i Colorado kl 5.20 tillsammans med 50-60 passagerare, och efter en mellanlandning i Chicago kom man till New York vid halv tre tiden och fick då vrida klockan tillbaka 2 timmar. Efter ett kort uppehåll i New York gick färden vidare med en mellanlandning i Danmark och så vidare till Bromma. Sedan var det bara att sätta sig bekvämt i en SJ-kupé och åka upp till Dalarna.
Trapp Karin kände man väl igen efter 30 år, och amerikaniseringen syntes det ej så mycket av. Hon behärskade tre språk, svenska, engelska och - soldmål, och själv försäkrade hon att hon kunde det sista bäst. Visst har bygden blivit olik sig, säger hon, och även folket, men många känner hon igen, fast en helt ny generation har vuxit upp under dessa 30 år.
Att hon var hjärtligt välkommen fick hon erfara vid ett samkväm som man anordnat för henne en kväll i skolkökslokalen, Dr drog man många gamla minnen och där sjöng man och läste dikter till hennes ära.
Men de sex veckorna har gått fort, med påhälsningar i bygden, och sist gjorde Karin en längre påhälsning hos sin pigga svärmor, Anna Jönsson i Borlänge, som nyss fyllt 90 år och varom förut omnämnts i denna tidning. Så blev det att åter äntra planet i Bromma och vinka farväl åt det gamla Sverige för att snart stå bland vänner och anförvanter i Denver. Där får hon nu en lång tid framåt förmedla hälsningar från hembygden till vänner där ute och framför allt berätta om livet på gamla Sold.
Mora Tidning 4 mars 1957
Svenjoan