Ryssa byamän höll nyligen sammanträde för att överlägga angående en eventuell rivning av den gamla stenbron över Ryssån mitt i byn. Beslutet blev en resolution till Vägförvaltningen i Kopparbergs län med en skarp protest mot rivning av den gamla bron. Skrivelsen har följande lydelse:
”Ang brobyggnad vid Ryssån.
Vid vattendomstolens sammanträde i Ryssa nämndes ingenting om rivning av den gamla stenbron. Sedermera har i en liten notis i en ortstidning, meddelats att vägverket erhållit tillstånd att riva gamla bron. Framhållas bör också att för ca 15-20 år sedan betraktades bron som fornminnesmärke av både ortsbefolkning och fornvårdande myndigheter.
Byborna betraktar denna bro som ett kulturminnesmärke och protesterar mot en rivning av gamla bron. Arbetet bör utföras så att minsta möjliga ingrepp göres på stenbron.
Alternativt bör räknas med den nya vägsträckningen som enligt nyss erhållen markanvändningskarta tycks vara bestämd”.
Ryssa den 31/1 1975
Med anledning härav kan det vara på sin plats att gå tillbaka i tiden och erinra litet om vad denna rent historiska bro varit med om och dock alltjämt står lika orubbad. Ingen vet något bestämt årtal när bron byggdes, men man kan på goda grunder förmoda att det var i samband med landsvägens byggande som bron kom till. Och landsvägsbygget, som det här är frågan om, är landsvägen Leksand - Mora på västra sidan om Siljan. Detta vägbygge utfördes omkring 1850. Bron är som bekant byggd som ett valv över Ryssån av kluven och huggen granit och står på rena hälleberget. Genom denna öppning har allt virke som flottats i Ryssån gått och här har det många gånger bildats ”fästen” eller bröten, så att vattnet gått över landsvägen. Värst var det vid den höga vårfloden år 1916, då den nybyggda kraftstationsdammen i Budsäl sopades undan av vattenmassorna. I Ryssa gick vattnet både genom och över bron, och då fick man i första hand inrikta sig på att förhindra skärningar på ömse sidor av bron. Men även då stod stenbron emot det otroliga trycket av vattenmassorna.
När den årliga flottningen pågick i Ryssån med stora mängder timmer och annat virke var det manhaftiga och orädda flottare som stod på pass här och såg bland annat hur timmerstockarna och vattnet pressades genom valvet och vidare utför ”stupet”. Men kan ej låta bli att nämna några av dem tex Stoltn, Myrman, Forsn, Ringström, Bäck-Jöns och något senare ”Bromans-pojkarna” och många, många andra färgstarka karlar.
Borde inte bygden ha råd att ha kvar ett sådant fornminne, icke minst med hänsyn för att visa vad våra förfäder kunnat åstadkomma, praktiskt taget utan tekniska hjälpmedel och – utan både cement och armering!
Mora Tidning 20 januari 1975
Svenjoan