Då man söker forska något i bygdens historia är det förvånansvärt hur kort den tidrymd är, som man har någon verklig insyn i. Detta gäller om såväl handel som om själva livsföringen i allmänhet. Det är dock en känd sak att Sollerön redan under vikingatiden drivit en omfattande handel med andra platser i vårt land och även med utlandet. Förklaringen härtill är ju som bekant de goda kommunikationerna på vatten ner till kusten, som funnits sedan lång tid tillbaka. På denna storhetstid kom av allt att döma en tidsperiod med ett ”hårdare klimat” och försämrade levnadsmöjligheter, men detta är en annan fråga, som ej kan närmare beröras i detta sammanhang.
Naturhushållningen har kanske levat kvar något längre på Sollerön än i en del andra Siljanssocknar, beroende bland annat på att någon större industri icke kom till här. Men detta behöver ej betyda att man blivit efter i utvecklingen eller hade en lägre levnadsstandard. Tvärtom kunde det vara så, att de som övergått till den rena penninghushållningen redan på 90-talet eller omkring sekelskiftet hade det ganska svårt att klara sig på de förtjänster som då fanns. Men bortsett från detta så fanns det alltjämt en stor del varor som måste köpas in utifrån, och även om man köpte många av sådana varor vid sina forkörningar neröver till Falun och även Gävle. Så var det nödvändigt med handelsbodar på själva Sollerön.
Under senare delen av 1800-talet fanns det handelsbodar på flera olika ställen på Sollerön De första drivningarna Solleröskogen efter storskiftet hade börjat, och dessa nya arbetstillfällen med drivningar och flottning hade dragit främmande folk hit, bland annat värmlänningar. Skogen hade börjat ge både arbete och penningar, vilket satte sin prägel på bygden och livsföringen. Förre förvaltaren vid Korsnärbolaget Oscar Schollin i Mora kom vid denna tid till Sollerön och började göra skogsaffärer samt driva handel. Bland annat drev både han och flera andra vinhandel. Uppe på Kyrkbacken började det vid denna tid att bli flera affärer En värmländska vid namn Anna Nilsson började med handel på den plats, där det s k Melinshuset stod (kommunalhustomten). Denna firma kom under en lång tid att dominera handeln på Sollerön.
Ungefär samtidigt hade också Sol Lars Jonsson en mindre handelsbod, som låg på samma tomt där Margit Larssons affär nu ligger. I Utanmyra som då var en av de största byarna, hade korpralen Lars Lejon en handel som tycks ha gått bra. Han och hans hustru omkom genom drunkning vid ett beök i Mora Noret den 24 mars 1876. Senare startade H A Andersson en handel i Utanmyra, som drevs långt inpå det nya seklet. I Gruddbo har det också av gammalt funnits en handel och likaså i Ryssa senare.
Men för att återgå till Kyrkbacken, så var och blev ju denna Solleröns centrum allt mer och mer och här skulle ju affärerna ligga. Man har kommit in på det nya seklet. Drivningarna och flottningen, som under en lång period nästan legat nere på Solleröskogen, har åter kommit igång – penninghushållningen - är på frammarsch. Varulagren och sorteringen i affärerna har ökat, och det finns praktiskt taget allt man vill ha. Har man ej pengar så är det bara att ”skriva upp det” - bara man är betrodd. Vid denna tid har det tillkommit en ny affär. Den kallades ”Nybudi” och är samma byggnad som den Gunnar Hinders driver sin affär i. Den startades i kompani, och jämte diversehandel fanns här också kafé och bageri. Den legendariska Skinnargården hade kommit i nya händer och även här kom det upp en pampig affärsbyggnad med affär och pensionat. Ägare E E Lindé drev affären endast en kort tid, varpå den överläts på Sollerö Kooperativa Handelsförening.
Intresset för en kooperativ handel hade länge varit starkt på Sollerön, fast det kunde tyckas att det skulle räcka med de affärer som redan fanns. Men utvecklingen gynnade ett sådant initiativ. Jordbruket hade gått framåt, man ville både köpa och sälja och skogen och skogsarbete gav mer och mer och mer inkomster. Varje höst rustade man sig för skogen och skogen gav mer och mer inkomster Jordbruket ville också sälja produkter: spannmål, potatis, smör, frukt, lingon mm vilket bidrog till att öka omsättningen. Byggnadsverksamheten var livlig och kraven på byggnadsmaterial steg, en gynnsam utveckling för en affär.
Efter ett föredrag av resetalaren Otto Larsson den 25 febr 1908 diskuterade man frågan om bildandet av en ”kooperativ konsumentförening” varpå som teckningskommitté valdes Anders Holmer, Mats Larsson och Sar Anders Andersson. Men det skulle dröja ända till i mars 1916 innan man beslöt att sätta igång med affären, med Bälter Johan Persson som föreståndare och Bond Johan Andersson som biträde.
Hur såg det ut ute i stora världen och på Sollerön omkring 1914? De flesta trodde väl då att ett krig var omöjligt och att den eviga freden var på väg. Men ute i Europa mörknade himmeln, den 28 juni 1914 kom mordet i Sarajevo och bara 30 dagar senare var första världskriget ett faktum. Snart ringde klockorna i Sverige till mobilisering. Det låg en otäck och overklig stämning bara hemma i vår egen bygd.
På Sollerön gick dock livet i stort sett sin gilla gång, trots beslag och ransonering, och nu skulle det visa sig att det var en välsignelse att vara småbrukare och kunna producera någon matbit själv. När så fredsslutet äntligen kom 1919 var man om möjligt ännu säkrare att det var slut med krigen. - Men det dröjde bara 20 år! Det är mot denna bakgrund med alla dess omvälvningar, som man måste se alla problem, som den moderna varuförmedlingen har att brottas med. Det måste vara ett steg bakåt i utvecklingen och en försämrad service om kunden skall fara från den egna bygden och den egna affären in till ett större varuhus och göra sina uppköp. Räknar man såsom riktigt är, tid och extra kostnad för resan, blir det säkerligen i de flesta fall en dålig affär. Tänk även i detta fall på bygdens framtid!
Mora Tidning 15 december 1966
Svenjoan