Jöns Larsson född 1866 21/12
Anders Larsson född 1877 8/3
Margit Larsson född 1884 17/1
Hjalmar Larsson född 1890 4/11
Isak Larsson född 1881 3/11
Samt längst till höger kusinen Jöns Nilsson född 1881 13/9
Solleröborna har i alla tider varit ett rörligt folk, vilket med hänsyn till bygdens läge varit fullt naturligt Detta gäller ej blott flyttningen mellan ön och de många fäbodarna på fastlandet; det gäller också flyttningen och emigration till andra orten. Givetvis har Amerika fått sin tribut, men dessutom kan man bara på 1800-talet tala om två stora utflyttningar med hela familjer. Den första utflyttningen skedde 1827, varvid omkring 16 familjer jämte en del enskilda sammanlagt 60 personer flyttade till Lits socken i Jämtland. På 1890-talet flyttade sedan ett 10-tal familjer till Falubygden och södra Dalarna. Det fanns dock knappast någon likhet mellan dessa flyttningar. De som for till Jämtland reste väl för att bygden var fattig, och de for som nybyggare i ödemarken. Flyttningen 60 år senare berodde på att själva jordbruket började få större värde och att fäbodlivet blev mer och mer betungande och oekonomiskt.
Vid denna senare flyttning var det i stort sett välbärgade och förmögna bönder som for, vilket också var en av förutsättningarna för att kunna köpa nya hemman. Men det var ej nog med att det blev en ekonomisk åderlåtning för den gamla ön ute i Siljan, det vill synas som om det i viss mån blev det också andligt. Eller vad sägs om att familjerna i de båda nämndemansgårdarna i Bengstarvet med förnämliga traditioner efter den kända häradsdomaren Buspers Lars Andersson flyttade. Och vidare flyttade kyrkvärden Böl Jöns Andersson med familj och sockenskrivaren Bråmå Jöns Jönssons familj för att ta några exempel.
På pingstdagen hade man anordnat släktmöte på Sollerön, och då var det först och främst medlemmar av den s k Nämkarsläkten som det gällde. Det var omkring ett 90-tal som samlats från skilda orter utifrån. <och det smått lustiga var, att många av dem ej kände varandra.
Initiativet till detta intressanta möte hade tagit av Hjalmar Larsson från Torsång, som bara var ½ år gammal när familjen 1892 utflyttade från Sollerön. Herr Larsson är vida berest och har något av äventyrslystnad i blodet. Nyss är han hemkommen från Mexiko. Men hans syster Margit Larsson, som är 6 år äldre, har också biträtt honom. Till syskonkretsen hör vidare fabrikör Anders Larsson, Borlänge, och lantbrukare Isak Larsson, Torsång. Grand old man i denna ovanligt vitala och förnämliga syskonkrets är Jöns Larsson Torsång, född 1866 och alltjämt i god kondition med spelande ögon. Han var bl a med och bildade godtemplarlogen på Sollerön 1887. Annars kan han också påminna om den gamla goda tiden, då han tex 1882 var ner till Falu med två roddbåtar och fick – 15 kronor stycket!
Intim med denna syskonkrets är också deras kusin, kommunalmannen Jöns Larsson Torsång. Såvitt är känt är dessa sex personer de enda från de båda Nämkargårdarna i Bengstarvet, som varit med och flyttat och ännu lever.
Det säger sig självt att det blev en mycket intressant släktträff, som hade förtjänat ett bättre väder än vad pingstdagen bjöd på. Det började med gudstjänstbesök i kyrkan, där kontraktsprost Ruben Daniels predikade och sång utfördes av damkören. På gudstjänsten följde barndop. Själva släktmötet hölls på pensionatet i Gesunda med gemensam middag och avslutades på Sollerön där Solleröättlingarna bjöd på kaffe i skolbespisningen. Och därmed var en minnesrik dag till ända.
Mora Tidning 14 juni 1957
Svenjoan