I torsdags passerades 90-årsgränsen av en märklig Solleröbo, utan några stora rubriker, nämligen hemmansägaren Vik Anders Jönsson i Utanmyra. Det är ej så märkligt med 90-åringar på Sollerön, men då det gäller en person av sådant format både till det yttre – troligen den längsta inom socknen – och inre kan det vara motiverat med några kommentarer, även om de kommer i efterhand.
För någon tid sedan skrev jag en särskild artikel om denna Vikättling, som då betecknades som ”Den sista odalbonden på Sold” Nu kan man gå ett steg längre och säga den sista ättlingen av Viksläkten. För att belysa detta, så kan det var nödvändigt med en liten titt i kyrkboken. Det är tydligt att släkten har gamla anor, även om såsom ofta är fallet, själva gårdnamnet har ändrats. Utanmyra har som bekant ett överflöd av Dunder som gårdsnamn och även Vikgården eller rättare sagt själva släkten har förut hetat Dunder.
För att vara på den säkra sidan så kan man börja med Dunder Erik Andersson f 1767, gift med Margeta Mattsdotter fö1769. Dessa hade två söner, som nu fått namnet Vik Mats Ersson och Vik Anders Ersson. Den första fick heta Mats-Ersson och gården fick också därmed heta
Mats-Ersgården (Masergard) Denna gren har sedan dött ut och ersatts med fosterbarn. Den andra grenen med Vik Anders Ersson blir den nuvarande Vikgården med Vik Anders Jönsson, hans mor samt morbrodern nämndemannen Vik Mats Andersson. Därmed framgår det att Vik Anders Jönsson, som nyss fyllt 90 år. Är den sista ättlingen av den ursprungliga Viksläkten.
I motsats till sin morbror, den stridbare nämndemannen Vik Mats Andersson, är Vik Anders en mycket fridsam person, som kommenterar dagens händelser med en stillsam humor. Men detta hindrar ej, att han på ett förnämligt sätt hävdat sin släkt och sin bygds självständighet.
Mora Tidning 24 januari 1966
Svenjoan