Klubbades bort för 600 kr
I lördags var det på sätt och vis en historisk dag på Sollerön, då det 60 år gamla ordenshuset gick under klubban. Att detta måste ske beror på att det ligger alldeles inpå det nyuppförda kommunalhuset, och rivningen var på förhand bestämd. Byggnaden blev uppförd i en tid då det hyvlade virket började tränga under den gamla timringen, och stilen är också såsom den började bli i början på seklet. Ur byggnadssynpunkt kan därför huset knappast ha något kulturellt värde, vilket ej hindrar att det skulle ha gått att reparera huset och ha det kvar, om det stått fribeläget.
Det var den mycket verksamma godtemplarlogen Dalarnas Ögonsten på Sollerön, som utan några direkta anslag uppförde huset, och att intresset och offerviljan bland medlemmarna var stor kan många än i dag vittna om. Platsen var central men annars den sämst tänkbara. Här fanns nämligen en stor vattenpöl, som räckte nästan fram till kyrkvallen och denna pöl var naturligtvis ett kärt tillhåll för pojkarna i skolan. Logens medlemmar fick att börja med att utföra ett väldigt planerings arbete på tomten.
Som byggmästare anlitades Jöns Björkqvist med Brottar Jöns Persson i Ryssa som medhjälpare samt ibland en son till Björkqvist. Brottar Jöns berättar att Björkqvist fick 1700 kronor för själva arbetet med bygget. Det var 12 timmars arbetstid då, och själv fick Brottar Jöns en dagpenning på 3,50 kr. Annars var dagpenningen för en byggnadsarbetare vanligen 3 kronor.
Om det nu känns vemodigt för många när denna byggnad rivs, så är det först och främst därför, att samtidigt avslutas också en kulturepok i Solleröns historia. Här gäller det ej bara logens stora insats för en nyktrare och ideellare livsstil, det gäller också alla offentliga tillställningar som här hållits under de 60 åren. Man bör komma ihåg att det var just under denna tid som striden stod om nya reformer, med politiska föredrag och diskussioner, och vidare de stora ungdomsrörelsernas tid, då man hoppades, trodde och sjöng. Till detta hörde också alla förnämliga föreläsningsprogram till vilka hörde konserter av både svenska och utländska konstnärer. Sådant som man visserligen i våra dagar kan få se på TV-skärmen , men som då naturligtvis icke på långe vägar ger samma behållning .
Här finns ett område där en verklig historieskrivare skulle kunna ge större rättvisa åt en nykterhetsorganisation än vad som nu tycks vara fallet, då det tycks vara viktigare att i både radio och TV propagera för mellanölet!
Mora Tidning 15 november 1965
Svenjoan