En kortare vägförbindelse mellan Sollerön och Mora nämligen över Sundet och intagen i den närmaste femårsplanen, och om oförutsedda hinder ej inträffar kommer arbetet enligt vad vägdirektören inom länet nyligen försäkrat, att påbörjas senast 1955. I detta sammanhang kan det vara onödigt att orda något om den stora betydelse denna vägförbindelse kommer att få vilket förut ofta understrukits utan här skall endast erinras om att Sundsvägen har gamla anor.
Enligt traditionen var det ju den rivande karlen majoren Daniel Jonsson på Sollerön som någon gång på 1600-talet lät göra en framkomlig väg över Sundet. Men av allt att döma blev det endast en rid- och gångväg, vilket även det för den tiden var ett stort steg i utvecklingen, Men nu insåg man också snart att det borde byggas en väg här, som även kunde trafikeras med kärra. Det var inte så lätt, som man tror. Det var inte bara själva bron över det djupaste vattnet, som det var frågan om utan även sankmarker, långa sträckor, som var ett stort hinder.
Ett mycket intressant papper som just berör Sundsvägen, har nyss påträffats bland gamla dokument, vilka tillhört Kronobostället på Sollerön. Det gäller en vägförättning, hållen på Sollerön den 19 maj 1753 av Mathias Morell enligt förordnade av häradsrätten eller såsom det står: ”den Högt ärade Häradsrättens för ordnande”. Och denna vägförrättning hade just till uppgift att tillse huruvida vägen över ”myren” som sundet och marken där kallas. Kan höjas och göras farbar med häst och kärra.
Innehållet i dokumentet är visserligen kortfattat men ändå både målande och uttrycksfullt, och med litet fantasi kan man se hur denna förrättning så ut se hur denna förrättning såg ut och gick till. Tyvärr står det inte något om vad sammanträdet hållits, men man kan se tjänstemannen. Morell med värdighet först läsa upp sitt förordnande. Bredvid sitter skrivare med pennan i beredskap och gör anteckningar. Långt fram i samlingen av ombud och allmänhet står en officer i grann uniform och med värja vid sidan. Det är kaptenen på kronobostället på Sollerön: Riddare af Kungl. Svärdsorden Högvälborne Baron herr Wilhelm Armfeldt” och på kronoboställets vägnar anför, att många olägenheter mötte såväl honom som allmogen under resor till Mora och han erinrade de närvarande solleröborna att de nu vid utmarschen och andra nödvändigheter måste kännas vid en dryg skjutslega framme i socknen, och han undrade o det inte skulle kunna inrättas en någorlunda farbar kärrväg, allenast man litet efter hand fortsatte vägbyggnaden.
De närvarande solleröborna med både nämndeman och fjärdingsman i täten var något betänksamma för kostnaden med hänsyn till att vägen ej skulle bli till någon nytta om ej broarna gjordes så höga att de utesög vårfloden och blev fria för vattnets övergång. Sedan blev det synegång, och på grundval därav gjordes en ”Calculaton” eller kostnadsberäkning upp. Sträckan är 2494 famnar och kostnaden uppgår till den då för tiden betydande summan av 12144 daler och 24 öre kopparmynt ca 3886 kronor. Beloppet är svårt att överföra till våra dagars penningvärde, även om man vet att en daler var lika med 32 öre. Som en jämförelse säger landsantikvarien Ingemar Thunander, att en årslön var 300 daler och 1 tunna råg kostade 26 daler. Som synes måste det efter denna värdering bli många dagsverken.
Av allt att döma har vägen blivit ombyggd i enlighet med det förslag som gjordes upp vid denna förrättning och vägen har sedan varit till stor nytta för samfärdseln omkring 150 år. När broförbindelsen mellan ön och Gesundalandet kom till 1894, fick Sundsvägen inte samma betydelse som förut. Genom utvecklingen har nu vägen återkommit i förgrunden.
Mora Tidning 16 april 1952
Svenjoan