Den avrundade kulle eller sluttning som ligger ovanför landsvägen i Gesunda mot bystugan till kallas alltjämt för ”Brändan”. Troligen kommer namnet av att det någon gång brunnit där, men nu syns ej längre spår efter någon brand, eftersom området har börjat bli skogbeväxt. Men långt inpå detta sekel fanns här förut knappast en buske, endast ljung och några grässtrå här och var, mycket beroende på att boskap och särskilt får och getter gick här och betade.
På den höga kullen med fri utsikt ut över Siljan var det en bedårande utsikt, men vad man särskilt då fäste sig vid var den enda byggnad som stod där och som var olik alla andra hus i den stora fäbobyn. Ett stort rödmålat hus – sällsynt på den tiden – med höga fönster. Det kallades ”Bönhuset” och användes alltjämt om sommaren för detta ändamål eller för religiösa sammankomster. Man visste att det kommit till med frivilliga bidrag och utgjorde ett minne från de stora väckelsernas tid i Siljansbygden. Man höll ju ofta till i stugorna, men där blev det ju ofta trångt om utrymme – ja också om syret! Så inträffade det tex vid ett sådant möte i en stuga i Gesunda. Att den lilla fotogenlampan helt enkelt slocknade av syrebrist. Ännu hade man icke fått någon bro mellan ön och fastlandet, och Gesunda var en stor fäbod med många gårdar, och där höll man till lika mycket som på ön. Hit var det lätt att komma även från andra fäbodar. ”Här skall ett bönhus stå” sade man.
Här fanns skog, här fanns yrkesmän och här fanns arbetsvilliga, och så satte man igång. Det har varit svårt att få något visst årtal på bygget, men troligen var det i mitten på 1880-talet. Byggmästare och ledare för bygget var Dunder Anders Matsson och Norra Bondpers Per Persson, båda från Utanmyra. Det har också framgått att kyrkoherde Lars Dahlin varit en av initiativtagarna för bönhuset och att han hos domkapitlet begärde att hålla gudstjänst där vissa tider, med detta avslogs dock. När bönhuset kom till var det ingen särskild sekt eller förening som stod bakom.
Mora Tidning 7 februair 1969
Svenjoan