På Sollerön finns det en yngre, mycket livaktig grupp, som tagit till sin uppgift att värna om gamla fina seder och bruk. Kanske har det i första hand varit sollerömålet, som man intresserat sig för och därvid gjort en del uppteckningar. Men det finns också mycket annat som kommit i glömska eller som den moderna tiden raderat ut…
Helt nyligen kom en representant för denna grupp, Bälter Greta, och frågade mej hur det var med den gamla seden, att varje barn vid dopet skulle ha en ”gubb” och en ” gumma” (fadder och gudmor). Själv kände hon sig misslottad, då hon ej fått några sådana fast hennes syskon fått. Kanske berodde det på att hon var yngst och man tyckte att det icke var så noga. Jag kunde därvid trösta henne med att även jag blivit misslottad på samma sätt, kanske av samma orsak som hon att jag var yngst. Naturligtvis har man ofta känt sig smått mindervärdig, då man hört kamraterna tala om att det och det har de fått av ”gubb” eller ”gumma”. Ibland var det nästan som barnen – när de växt till – respekterade dessa sina ”beskyddare” högre än sina föräldrar.
Det är ju bekant att denna institution har mycket gamla anor, och meningen var ju att en fadder skulle vara smått som en förmyndare för barnet, fast de hade far. Främst var det dock vid föräldrarnas frånvaro, som faddern skulle svara för att barnet fick en kristen uppfostran.
Mora Tidning 2 februari 1976
Svenjoan