Ibland tycker man att det skulle vara intressant om föremål och framför allt gamla hus kunde tala. Tänk, vad de sett och varit med om och vad de skulle kunna berätta. Detta gäller särskilt byggnader på centrala platser, tex på Kyrkbacken för Solleröns del. Denna tanke kommer osökt, då jag går förbi det gamla skolhuset – Almaskolan – framför kyrkan. Där står nu en blygsam skylt ”Sollerö vävstuga. Äkta hemslöjd”.
Som vem som helst kan förstå gäller det här ett av de många gamla skolhus som blivit kasserade eller ”undanskuffade” för modernare byggnader. I och för sig bara bra, även om många invändningar kan göras. Men låt oss göra en återblick. På denna socknens centralaste plats mittemot kyrkvallen, väster om landsvägen, fanns på 1870-80 talet en föreningsbod, som dock ej gick så länge. Sollerö kooperativa var således ej först på detta område. Man hade tecknat andelar eller insatser, och Krång Anders Jönsson i Häradsarvet kan berätta, att hans morfar, Håll Anders Andersson i Bråmåbo, tecknat 200 kronor i denna handel. Ett för det tiden betydande belopp. Troligen var det kredit och dålig ledning som gjorde slut på denna handel. När affären avvecklades kom också byggnaden bort och kvar på platsen – längre västerut – stod sedan en tid en tröskbyggnad.
Men med det förbättrade skolväsendet byggdes också nya skolhus och här byggdes omkring 1893 en ny skola. Det blev en efter den tidens smak och fordringar, ståtlig byggnad av timmer med en stor lärosal som gott kunde rymma 50-70 barn. Därtill hörde en rymlig tambur samt lärarebostad. Här residerade med fast hand folkskollärarinnan Alma Garfvé (Larsson) under 40 års tid från 1894. Då var det aldrig fråga om, att den bortskämda eller uppkäftiga eleven skulle få ”avreagera” sig något. Straffet utdelades ögonblickligen med en ”är-task” (smäll på kinden) och så var den saken klar – honom till näpst och andra till varnagel, I hennes klass var det aldrig något problem med ordning och disciplin.
Skolhuset har sedan den nya skolan kom till, använts för olika ändamål, och nu brukas den som nämnts till vävstuga. Fru Emma Vikman, som nu med vänlighet och kunnighet styr och ställer där, delar säkerligen ej ut några ”ärtasker” – hon har ändå fullt upp att göra. I den stora skolsalen står det ej mindre än fjorton vävstolar och ett par varpor. Det finns många olika modeller och storlekar, varav några så breda, att det behövs två för vävningen. Ett par bastanta vävstolar ända från år 1857 finnas också, som är särskilt lämpliga att väva mattor i . Här är det ständigt några vävstolar igång, och man väver både till avsalu och till eget behov. Emma Vikman själv har fullt arbete och bestyr med att ränna och sätta upp väven, och sedan är det bara att sätta igång med själva vävningen. För försäljning blir det i allmänhet smådukar och mindre väverier, men på beställning kan det bli mera vidlyftiga gamla vävnader, i rosengång osv.
Den stora byggnaden har så att säga blivit efter i utvecklingen och borde egentligen ha undergått en reparation, Den saknar ordentlig uppvärmning och det är svårt att hålla temperaturen uppe någorlunda. Placeringen av fönstren borde också ha varit bättre. Södra delen av skolan används som lager- och försäljningslokal. Även om lokalen har stora brister, så är dock Emma glad så länge hon får vara kvar där.
Saken är den, att byggnaden enligt planeringen på Kyrkbacken skall bort, även om det ej sker fort. Församlingen hade en gång planer på få övertaga byggnaden, och där ordna ett församlingshem, vilket säkerligen skulle ha gått ganska bra. Nu anser emellertid samhällsplanerarna att skolan av utrymmesskäl så småningom skall bort. Undra då på om väverskan Emma är ängslig över vart hon skall ta vägen med sin vävstuga. Här är dock ett företag som bör både stödjas och uppmuntras. Vävning är i och för sig en förnämlig sysselsättning, som ger synligt resultat och därmed skapar arbetsglädje. Som ett företag för framställning och försäljning av äkta hemslöjd, bland annat till turister har en sådan vävstuga ur ren affärssynpunkt en ganska viktig uppgift. Man får nu bara hoppas att fru Emma Vikman beredes möjlighet att fortsätta sin verksamhet.
Mora Tidning 11 maj 1963
Svenjoan