I själva centrum av Solleröskogen ligger det mäktiga bergmassivet Säljeträd, som med sina 600 m över havet är den högsta punkten inom Sollerö socken. Här är ett brandtorn anlagt, varifrån man har en vidsträckt utsikt över stora skogsområden,. Som en verklig idyll ligger Sälens fäbodar och Sälensjön strax väster om berget. Dessa trakter är goda jaktmarker, där av gammalt de verkliga storskyttarna håller till och där alltid många älgar fällts. Nu under älgjakten han man här skjutit en älg av ovanligt slag, en som var utrustad med sk perukhorn.
Dessa horn är ej som andra älghorn benhårda utan mjuka på ytan och hårbeväxta samt dessutom försedda med små utväxter eller vårtor. Det är Runo Mårtensson från Gesunda som fällt älgen strax nedom brandtornet. Älgen hade tydligen svårt att springa, ty när han kom pustade han som ett lokomotiv.
Skogsmästare Carlsson på Siljansfors, som var med i jaktlaget, ansåg det vara ett mycket intressant fall. Det var ej blott hornen som var ovanliga, även könsorganen var onormalt utvecklade med tendens till tvåkönad. Älgen har således aldrig haft någon parningsdrift och därför troligen ej haft något sällskap utan gått ensam och uteslutande ägnat sig åt födan. Detta förklarar att älgen var ganska stor och ovanligt fet. Hjärtat var inkapslat i fett och lungorna var felaktiga vilket förklarar att älgen hade svårt att andas. Hr Carlsson meddelade att man för några år sedan skjutit en älg nästan på samma ställe vilken också hade perukhorn men av annat utseende. Skogsmästaren tyckte det skulle vara lämpligt att konservera hornen och uppsätta dem i skolan.
Mora Tidning 25 oktober 1957
Svenjoan