Trots byggnadsförbud och bostadsbrist finns det en del sk allmänna byggnader som blivit över och smått står och skäms och känner sig överflödiga. Till dessa hör kanske i första hand gamla skolhus och gamla mejerilokaler. Men liksom det ofta blir någon råd för ogift folk, så kommer också dessa byggnader så småningom till pass. När mejerirörelsen började i dessa bygder på 80-90-talet, fick också Sollerön sitt mejeri på en plats strax väster om kyrkan. Dess saga blev dock ej lång. Flyttningen till fäbodarna för folket på den tiden var en stor nackdel, och sedan kom separatorerna med påföljd att driften måste nedläggas några år inpå det nya seklet. Sedan har byggnaden använts för diverse ändamål tills Jonssons fabriks AB i Malung köpte den och startade syverkstad där 1946.
Signaturen gjorde en kort visit i syverkstaden häromdagen för att se hur arbetet går Utanför lokalen där det medan driften ännu var i gång, stod fullt med kälkar och sparkar med mjölkflaskor, där står nu cyklar tätt i långa cykelställ. Med arbetsledaren H Lissmats som ciceron kommer man först in i stora salen. De båda mejerskorna Brita och Ingeborg från Äppelbo som vid sidan av sin dagliga gärning förströdde både unga och gamla med sång och musik, de är för länge sedan borta. Nu klampar de ej längre på cementgolvet i sina trätofflor medan skummjölken och vasslan rinner och ångmaskinerna pustar och går i det lilla maskinrummet. Nej interiören är en helt annan!
Lysrörens blåvita sken flödar ner över dubbla rader av symaskiner, som halvt fräsande och skällande går både fram och back. Här är det flickor, som med flinka händer matar de tillskurna styckena av mjukt skinn eller foder, varav det skall bli sköna och varma skinntröjor till både herrar och damer; knuttar och pinuppor också för den delen. Arbetet går perfekt och ger ej tillfälle till mer än något ögonkast åt sidan ibland. Någon kurtis kan det ej bli tal om ty de manliga sömmarna håller till i övre våningen. Om det nu är chefen Lissmats som ordnat det så må vara osagt, men hur som helst tycks han ha Malungskarlarnas särskilda förmåga att med sitt mjuka och lena, övertalande och rent förföriska språk få det att gå som han vill. Har Malungsbygden åtminstone i gamla tider av naturen varit litet fattig, så har dess söner i så mycket högre grad begåvats med ett språk som är väl ägnat för affärer.
Som förut nämnts håller karlarna till i övre våningen, och här försiggår tillskärningen samt sorteringen av skinn. Sorteringen är en omständig och viktig procedur. Dels varierar kvalitén och färgen på skinnen, och dels kan de vara skadade. Till en prima jacka duger endast prima skinn. Längs långa bord står här tillskärarna och skär till de olika styckena, medan en del synar och sorterar skinnen. Fodret kommer tillskuret, vilket sker i tjocka buntar med bandsåg. Till damjackor skall det helst vara mjukt sidenfoder. Vid tillskärningen här blir det stora mängder av skinnavfall, som till en del går till handsktillverkningen.
Här uppe i övre våningen ligger det stora högar eller lager av skinn, och luften här får därför råvarans speciella doft. Men detta kompenseras rikligen av den vackra utsikten – bygd, vatten, berg, skog – som med litet överdrift kan sägas vara den vackraste utsikt från en syverkstad som finns i världen.
För närvarande är det med arbetsledaren 30 anställda 20 kvinnliga och 10 manliga. Endast skinnjackor sys här, och man kan därför förstå, att exporten av dessa plagg är betydande, Sollerön och dess bebyggare står inför en ny tid, en tid med ekonomiska påfrestningar och stora förändringar i samband med laga skiftet. Det är just därför som industrier och företag av denna art är så välkomna vid sidan av jordbruket, och det ser också ut som om dessa förhoppningar ej heller skulle komma på skam.
Mora Tidning 7 januari 1952
Svenjoan