Väderleken har alltid varit och är fortfarande, ett samtalsämne som alltid är aktuellt och kan användas som inledning för de mest skiftande frågor och önskemål. Ej minst i kärleksaffärer. Jag vill minnas att Gustav Fröding skriver i någon dikt om hur det kunde vara förr. Då två unga träffades och pojken i all sin blyghet hade svårt att få fram vad han hade på hjärtat. Jo, det var då det!
Väderleken har emellertid hittills och särskilt för februari varit ovanligt blid och fin. På själva ön är åkrarna nästan bara, och snöplogen har hittills haft det lätt. Det sämsta är halkan och det är rent anmärkningsvärt att ingen större olycka inträffat. Egentligen hade det passat bäst att åka skridskor mellan stugan och ladugården. Men vårlikt och härligt är det med solsken och skarsnö och den 23 februari hörde jag orren för första gången. Så nu vet vi det, sju veckor till löv och gräs i skogen är det underbart och idealiskt för sportlovet.
Trots alla vårtecken är det nog för tidigt med det vackra vädret. Det kan komma bakslag. För att bara ta ett exempel. Vintern 1908 var jag med ett skogslag uppe i Garberg på drivning, och vädret var då på förvintern och fram till mars enastående vackert med litet snö. Mot södersluttningarna värmde solen, så myrorna började titta fram ur stackarna för att se om våren kommit på allvar. Men ungefär en vecka in i mars kom bakslaget. Det blev ett väder som man knappast varit med om förr, snöstorm och 20 graders kyla. Det kom närmare en meter djup snö och allt skogsarbete lamslogs. Vi måste fara hem ett tag tills vädret blivit bättre.
Skogsarbetet förr och nu är annars så olikt det kan vara. Nu bor man hemma och åker buss eller bil till arbetsplatsen det är endast körarna, som för hästens del får lov att stanna kvar i någon koja, som ej längre är någon koja utan en ombonad bostad med strumplampa och köksspis Den öppna spisen romantik finns ej längre. Även hit har radion kommit och givetvis tidningar, och detta är väl i stort sett den enda förströelsen. De som far hem har ju fördelen att få sätta sig till dukat bord. Och sedan blir det väl radio och TV,
Men det kunde också gå bra i en av de riktiga skogskojorna med solida stockväggar, om det var en lagom stor koja för tex 10 personer. På den stora eldpallen gick det ganska bra att laga den enkla kosten, och tack vare den stora rököppningen eller skorstenen så blev det bra med luftväxlingen. På britsarna blev det goda sovplatser, samtidigt som de tjänade som sittplatser. I dessa kojor fanns knappast åtminstone förr – någon fotogenlampa, utan här var det torrfuruveden, som både lyste och värmde. Det var primitivt, men trivsamt, om det, såsom ofta var fallet, fanns någon med bra berättarförmåga. Ibland kunde det också bli sång eller musik och naturligtvis också diskussioner.
Gesundaberget och linbanan har säsong. För inte länge sedan hade Sollerö högerförening inbjudit Mora och Orsa föreningar av samma färg till en gemensam kväll på toppstugan, där riksdagsman Bo Turesson gav några glimtar från det politiska lägret. Det bjöds på musik och sång. Särskilt nu under sportveckan har det naturligtvis varit livligt, samtidigt som det blev en milstolpe i trafiken, då den 100000:e, 15-åringen från Borås, blev vederbörligen hyllad och fick fribiljett på linbanan för livstid. Här kommer för övriga både stjärnåkare och sådana som nätt opp sett en skida förut Tex han som försöker åka utför en liten kulle, hållande stavarna krampaktigt på mitten. Han faller handlöst, reser sig och ser förtvivlad och generad ut.
Föreläsningsverksamheten på Sollerön har tyvärr legat nere ett par års tid, vilket är att beklaga. Särskilt som Sollerön åtminstone förr hade en säker publik, som med intresse följde vinterns föreläsningar. Det kan ej hjälpas, men varken TV eller radio kan ersätta dessa föreläsningar och fina konserter, som förr brukade hållas. Det är bara bio, annars är det dåligt med den allmänna underhållningen. Vad Sollerön behövde vore en amatörklubb, som kunde bjuda på teater ibland.
Den frireligiösa verksamheten i missionskyrkan under pastor Johannes Treibergs ledning har under vintern varit livlig med möten och gudstjänster samt symöten och juniormöten. Under sportlovsveckan hålles också Tollagårdens turisthem i Gesunda öppet. Det är Sollerö missionsförsamling som driver turisthemmet som varit stängt en tid.
Till den religiösa ideella verksamheten får väl också räknas den kyrkliga arbetskretsens möten, som vanligen hålles varannan vecka i någon gård ute i bygden. Dessa möten är alltid väl besökta.
Som ett apropå till vår tids omskrivna hets och brådska kan det vara lämpligt att avsluta detta brev med en liten historia efter ”Lutter-Ull”, humoristen, originalet, spelmannen, skomakaren från Sollerön. Han var tydligen framsynt. En dag kom har och gick landsvägen mellan Gesunda och Sollerön och mötte då en person ute på Långbanken. Just som de möttes sade Lutter-Ull:”tig a mi, i e int lidun svårå di nå”. Fritt översatt; Tig åt mej, jag har ej tid att svara dig något.
Mora Tidning 3 mars 1961
Svenjoan