För den nuvarande generationen är det svårt at fatta vilken revolution de första järnvägarna blev för bygden och samhället. Nu flödar ju trafiken fram på våra landsvägar både den lätta och den tunga – tyvärr alltför tung. Den ena järnvägen efter den andra läggs, trots protester, ner. Vi kan bara nämna Mora – Vänerns järnväg, som ligger oss så att säga inpå knutarna och nu praktiskt taget får rosta sönder. Inbyggarna i Mora Strand vet säkerligen icke att det var just denna järnväg som byggde upp Mora Köping under en mansålder. Den kom att bli som en pulsåder från Ovansiljan och ner till Västkusten, Tidigare hade ju den s k Bergslagsbanan, Falun – Göteborg kommit till, och därmed hade Dalarnas centrum fått en direkt förbindelse med Västkusten. Men Ovansiljan saknade alltjämt denna utfart till havet.
Det är ju bekant att det var landshövding Curry Treffenberg, som var initiativtagare till denna järnväg. Han for i de berörda kommunerna och fick aktieteckningar. Till Sollerön kom han givetvis också, och där blev hans besök av stor betydelse, eftersom han enligt muntlig tradition kom att sammankoppla denna fråga med den planerade bron mellan ön och Gesundalandet. Det berättas nämligen att när han roddes över till Sollerön från Gesundalandet, kom han att få se en sk ”storbåt” med hästar i, det gällde nämligen flyttning till fäbodarna. En av hästarna var hingst och stegrade sig mot de andra och det såg ganska hotfullt ut. Ingen olycka inträffade, men landshövdingen menade att här var det angeläget med en bro. Inom parentes sagt hade Solleröborna sedan länge påbörjat en bankfyllning, som dock ej bedrivits efter någon viss plan.
Man har sagt att Treffenberg vid kommunalstämma på Sollerön utlovade hjälp med brobygget mellan Sollerön och Gesunda, om sockenborna var villiga att teckna aktier i Mora – Vänerns järnväg. Han torde ha begärt ett större belopp än det han fick ,10 000 kr. Dessa pengar lånade Sollerö kommun upp av Orsa skogsmedelsfond med ett 40-årigt amorteringslån och med 5 procents ränta. Sedan kom också brobyggnaden igång på fullt allvar. Det var en sakkunnig byggmästare utifrån vid namn Erik Olsson, som ledde arbetet med arbetskraft så gott som helt från bygden.
Men samtidigt pågick ett annat arbete av helt annat format nämligen järnvägen Mora - Kristinehamn eller Vänern. Det skulle vara intressant att veta hur stor arbetsstyrkan var vid detta järnvägsbygge, när den var som störst. Så vitt man vet så fanns det då ännu icke några maskinella hjälpmedel, utan det var i stort sett manuellt arbete. Arbetsstyrkan bestod vanligen av vana arbetare eller rallare. Många av dessa följde arbetet hela tiden från plats till plats när arbetet var färdigt blev också många av dem kvar i bygden, ofta genom gifte,
Nu hade två kommunikationsleder för bygden blivit färdiga så gott som samtidigt, nämligen bron mellan Sollerön och Gesunda och banan från Mora till Vänern. Naturligtvis kan man inte jämföra dessa byggnadsföretag med varandra, men för Solleröborna var ju deras bro den största händelsen bygden varit med om. Och så var det den nya järnvägen, som på kort tid skapade om Mora Strand och för övrigt så gott som alla bygder där den nya trafikleden gick fram. Bara i Mora kom det snabbt upp tre v: Saxvikssågen, Dalasågen, Siljanssågen. Ett stort timmerskilje måste ordnas i Mora Noret, där minst 200 man fick anställning. mycket folk fick anställning vid sågverken och dagligen gick långa godståg med sågade trävaror västerut på export. Pengarna formligen strömmade ner över Mora Strand, som snabbt växte upp. Detta bara i Mora men på samma sätt längs hela järnvägen. De stora skogsbolagen hade fått konkurrens om skogen, och bönderna fick bättre betalt för sin skog. Bara ett litet exempel på vad järnvägen betydde.
Men man har också en kommunikationsled till, som ej får glömmas i detta sammanhang och det är flottlederna. Efter våra älvar och vattendrag har stora mängder av virke flottats från skogarna uppe mot norska gränsen och ner i Siljan. Därifrån har flottgodset sedan gått stilla och obemärkt ner till kusten. Sommaren igenom var flottningsbåtarna på Siljan ett markant inslag i sjötrafiken. Nu är det slut med det. Är det förmätet om vanligt folk ibland undrar vart hän det bär.
Det första tåget på Mora – Vänerns järnväg gick i november 1891 men själva invigningen ägde rum under högtidliga former av Konung Oskar II den 14 september 1892.
Även Solleröbron mot Gesunda öppnades för trafik någon gång på 1892, Någon formell invigning har icke så vitt man vet ägt rum.
Mora Tidning 19 mars 1973
Svenjoan