I a gart någä kort upå ur ä djikk til å djärå smör förr i värdn, vir amm afft tjynär i gardim ännd däst nu, å nu då i sa slut, så då passät i mi å djärå någä kort å sä skrivär i litä umm ur ä djikk til.
Nu drar i separatorn så flätär få kumå uti je kåpårkruk, så a vurti brukadn tä mjok uti så långt ättbakär i tidn i minns, isu kruko add måsträr mäinä å mok uti då dämm add tjynär uti fjosi ernå gardim. Skummamjok kumm ä uti odär kruko brevi.
Nu su flätär sto någä dågå fö tä tjåkkn ättär.
Nu byrjär i å tjinn, nu sa i fräst å få nidi luft nidi otjän minn mållo så ä bi rätt ljodrä i ann. Nu tjinnär i dässt flätär byrjå grisslas, då få i ta ä vakkärt så innt ä skvätt so mytjy då tjynnstjyrä släppär frå smörä. Tjynnstjyrä gor ä tä djärå je god kaku åv, älld o bar drikk ä.
Smör å våsst djärd dämm umm sumårär då dämm va i fäbudum vässt å skojim, upå so vis kunnd dämm ta redå mjotji, å vårrt smörä bra sälta så stodd ä si ländj. Våsstn kokät dämm å ann kunnd få ligg i fler månadär inå dämm åt åv ann. ”Gambälvåsst” kållät dämm våsstn då ann nästan kunnd go sjov då ann kamm upå bordä.
Ullas Arne Andersson