ett vanligt vävmönster, ”kvåttkrambel-kruse”, hade sitt namn av att det liknade den träställning, ”kram bel”, som man satte kring grisarnas hals för att hindra dem från att rota sig under gärdsgårdarna och stängslen in i rovkittar o. dyl.
tallbarkens vita innerlager är rikt på C-vitamin. Barken användes förr bl. a. till gödfoder åt svin, vårfoder åt boskapen, godis åt barnen och som tillsats i bröd. Den användes också som botemedel mot skravelsjuka och skörbjugg.
prästerna var föregångsmän för rågodlingen i Dalarne.
resenärer i Dalarna under 1700-talet fann på flera ställen från prästboställenas åkrar rågstånd, som var fyra alnar långa (Gahn: Orsa, Älvdalen. Tidman: Ore.)
ogräset landhavre (Avena fatua, flyghavre) påstås ha blivit infört till Älvdalen som nödårssäd av drottning Kristina, som därför av älvdalsborna kallades ”Ljotager-Kesta”, landhavre-Kerstin.