Um an byrjärå minnåsi släjkt däm pratät um rådn å trulldom, släjkä så va gamblär då i va ungg, så kannint an ana äld va fövånadn yvyr, ur vel däm trodd upå släjkt däm berättät. I minns då särstjilt je kelingg i granngardim så let alldeläs övertygadn, då o berättät släjk sakär så add ända, å sä åvslutät min isä ordi: ”I e då alldeläs säkär um att ä jän a ve frågan um trulläri, mmjaa”. I add je fastär så add fäbudär i Jesundum, å je began vårt je åv ännäs tjynär litä motal å dålin tä jätå. Då fikk o ä rådä åv jenä kelingg i granngardim: ”Du ska go båti jän gard å stjälå litä öd a tjyrn, så repär o nug si”. ”Ja, djärd du ä?” frågät i. ”Javisst, i djikk å stal fö ännä i, å tjyri vårt bättär o.” Jän vittär vaum vir i Plenum upå skogsarbet, å Jonsbyl add ästn ini sumu fjos så vir. Då vir addum ve da någä vikur, så vårt Jonsbylas äst litä pysjån å dålin tä jätå. Jänn kvälld va faad uti fjosi å äld visst å lägät nåntingg å sylåm. Då kam Jonsbyl däjt o, men an sågint faad utan an djikk frami krubbo a vorum äst å tog jänn ötapp. Sä djikk an attum sän äst å stuppät ötappän frammilå bakfotum a ästim å togmot an å vistärsäjdon, sä stuppät an ötappän sumu veg jätt tag til å togmot onum å ögärsäjdon, å sä djikk an frami krubbo å gav ästim an. Så nug a däm trott upå trulläri.
Sä brukät däm säj ”att ä skrankät”, um däm ärd nåntingg såint däm kund föklar. Um faad ädd ve kvikk tä tro upå skrank, så ädd an full aft tilfäll a dö je began, då an va i Plenum å skulld flukk lindjber. An add flukka jän full kunt, men ä vårt fö sent tä go em, å sä byrd ä å rägna, så an tänkt stan i Plenum yvyr nåti. A va i säptämbär å va lovli upå småvilt, så an ad föstås rakkan (Jäppe) min si å dubbälbysso, anas visst an att an va alldeläs jesumän i elä täktn. Då jälldn add nästan brunnåut uti spisim upå kvälldn, å ä vårt tid tä go å lägg si, så byrd rakkan å bi bar urolin. An såt bar inå govi å såg suttär å let: Gnuff … gnuff … gnuff … gnuff … A djikk int tä få an tyst, så faad sättå an tujä å fiät onum åut, ifall ä va nånting an bövd go åut fö, men an bar sätt si ata fotum a faad, såg suttär å let sumules: Gnuff … gnuff … Då djing dämfull in ättbaker, men Jäppe duvd int åld tyst ändå utan sätt si inå govi å let sumules: Gnuff … gnuff … Då ä add gändji undjifär jän alvtäjm sä rakkan byrdå bi urolin, så ärd faad att ä kam nån ingenum föståvsdörär, å sä byrdanå fambäl ättär väddjän däst an kam båta stugudörum. Då ä add gändji någä minutär så yppnäs stugudörär bar litä, så faad såg jätt oog å jenä menistj, sä fo dörär att. A djikk nå minutär til inå dörär åkät upp je aningg mer så an såg jättdör ooga å näsär å dånn så va uti föståvi, sä fo dörär att attä. Då ä add gändji någä minutär til fo dörär upp fö tridi gåndjän, å faad såg två ogor lodrätt uppfrå verodär, sä fo dörär att fö tridi gåndjän. A djikk någä minutär til å sä yppnäs dörär litä mer å ä kam jän litn karr ingenum dörär, men då kam an avun, stanät inå dörär å gämät ansiktä min andum ata dörågåtn. Sä bred an litä upå skållan å tittät attminsi, föst a jenä säjdon å sä a odron. Då frågät faad: ”va vill du fö nånting?” Då vågade gubben vända sig om och svarade med en pipig röst: ”Jo, jag tänkte bara be om logi här över natten”. ”Ar du ensam då?” ”Ja, jag är ensam”. ”Nån sängplats kan jag inte lova dej”, säjd faad, ( däm va ljoträddär tä bi nidalåusadär då ä kam nån främlingg) men vill du ligga på golvet så går det för sej”. ”Ja, jag är tacksam bara jag får tak över huvudet”. A va full tä få litä jälld i spisim å ställtil litä jätå, så främlindjän fikk litä i si inå an lagd si nidmin stabbam å såmnät.
Jäppe brukät åldär få ligg upi någu sängg, men isu nåti fikk an ligg framvi sänggbrädä å dubbälbysso uppvi väddji, så faad kund då såvå rätt skapli ändå. Nästa mårgån va främlindjän litä språksammär, så ä kam full fram att an va jän upå do tidi rätt vanlin luffar (fast so an kam å bar si a så syntäs ä full att an vaint ryktyt normal upi skållam). An add kemi frå Läk.sand, å nån add väjsa onum jän litn veg da an skulld kun go rätt yvyr skoj än a Dala ]ärna, men an djikk villt å kam a Umsi, å sä tog an buförsväjän mot Plenum. Då fanns ä je liti kulköj brevi väjän mittupå hjeri, da an tänkt ligg yvyr nåti, men ä byrdå rägnin så an fortsättät å kam a Plenum. An fikk jän skaplin frukost å litä masäkk min si, å sä fiät faad onum nidi Läksandsflenär å väjsät onum väjän ättbakär nidå landsväjän.
Je ana istori bruk.ät däm berätt o um jän sooldkarr så add ve sudyvyr å lässaå si jätt malmlass å va upå veg nårdyvyr Syljan. Då kam ä fö onum att ä ädd kunna ve roli tä a jätt minn frå reson, så an tog jänn malmbit å stuppät an nidi fikko. Då an add tjöra jänn litn fläkk til så råkät an bräjd upå skållan så an såg atå lassä. Då såt ä jänn litn karr min je rod tuppätt å si atå ändam å lassi så säjd a onum: ”Ska du böv stjälå malm du så a brorslåttn a Falu gruv upi Flenbjer?”
Min rådn va ä full litä odärles äld jusst bar vanli trulleri, å rådni va ä bäst tä åld si sams min, så kund ä rentåv go tä samarbet. Däm a berätta att dånn så föst slo si nid i Plenum, så a ä ve nån Bråmåkarr så int a vilja uti 30-åri krijä. An gämät si undå i Plenum å byddjät upp jän gard upå jenum båkk så än i dag jättär Bråmåbåkk, nidi ändam å Mykkälgrav. Å upi Flenbjer add rådni sturtillåldä. I ant ärt nån så a duvå minnas att ä a ve nå åus kvär upå Bråmåbåkk, men än i dag finns ä kvär je fin tjälärgrop, moradn åv natursten, så tydligän a ve undär nå utåus. Morsgrundn da stugu a ve finns kvär å sä finns ä kvär nå grundstenär ättär odär åusum o. Um an gor sudmin kantim å Flenbjer, så kan an sjå att ä a ve branug mytjy odla jord suttär frå Bråmåbåkk, fast ä e attväxa min skog nu.
Inå däm add inna odl nå jord, så fingg däm full byrjå släkså ana nybyddjrär, ågg nid skojän å ,bränn å ställtil nå fåll, da däm kund så nå säd. Nu va ä je began däm add inna ställtil så sturt jätt fåll, å ä sågåut tä bi så mytjy säd, så jänn kvälld stodd nybyddjärn å såg å ålltjop å gruvät si fö ållt arbeti så an säjd: ”Ja i våndärint fast i ädd sku bytbårt bäst tjyri bar i ädd aft ita skuri däst i mårgu”, Då an vaknät nästa dag så va elä fållä skuri å åll säsbandi uppröjtadär i fin rädär, å då an kam uti fjosä så va bässt tjyri bårtä, å i ställä stodd ä jän gåmål bukk i båsi. Däm add je sturkull o i Bråmåbåkk, å jän sumår va ä jän rådnpöjk så byrdå kumå å väjs si intresseradn åv kullon, men o va int intresseradn nå åv onum, så jän kvälld då an kam så säjd o a onum: ”Ir air jän uxmöl så a byrtå uppvakt je åv vorä kväjgor, kan du säj mi vänd i ska djärå så an slutär väjs si jän?” An anät full int revän så låg åttåmin frågon, utan an svärät: ”Du ska blandjop jolmålt å djirisålt å vändrot å djäv kväjgon ä så vill int an vi on nå mer”. Kullo djärd je blandningg so an add sagt, men o åt ä sjov·. Nästa gång rådnpöjtjän kam, så sågan djenäst vänd o add gart, å då säjd an: ”Å jolmålt å djirisålt å vändrot, å tvi mi så lärät di släjku bot”. Sä fösvann ann å väjsät si åldär mer.
Lars Håll