När kyrkoherden ej passade tiden

Protokoll från prostvisitation i Sollerö församling 1781 berättar om detta och annat.

§ 4

”Wid efterfrågan om den allmänna Gudstjänsten på Sön- och Högtidsdagar förrättades på sin rätta tid samt i sitt fulla skick och ordning efter Kyrkolagen, swarades, at de wäl i den omständigheten hade något at påminna. Wi tycka, sade de, at wår Kyrkoherde will wara nog både sen och ojemn med Gudstjänsten, stundom begynnes den klockan 11, stundom klockan 12, ja, ibland kan ock gå längre ut. Kyrkoherden sade, at i början af des ankomst till församlingen, då någon nödig correspondance hades för händer till deras bästa kunde ibland något dröjas. Dock aldrig till 12, åtminstone inte efter hans klocka. Woro klockorna olika, så kunde han ej rå därföre. Allmogen åter ropade, at det kunnat gått ut både till 12 och 1. Ty om klockorna wisade orätt, så geck dock solen rätt.

Herr Capitain och Riddaren Knorring föll då in och sade, at det wäl wid sina tillfällen dragit något på tiden, dock icke alldeles så länge.

Herr prosten underställde nu deras ompröfwande, om de ej funna sig nögda med samma ordning som i Mora, at gudstjänsten ifrån början av Maj till Mickaelitid börjades klockan 9 samt den öfriga tiden af året kl. 10 förmiddagar, och att klockornas olikhet ej måtte förorsaka någon oreda styrkte Herr Prosten, at de borde uppsätta en Timstock och förskaffa sig en säker solwisare *, hwarefter de kunde hafwa at rätta sig. När då kyrkotiden war inne skulle de hafwa rättighet at ringa tilsamman, antingen herr Kyrkoherden wore ankommen eller ej .

Med detta förslag förklarade de sig enhälligt nögda och lofwade, at det förbigågna skulle å ömse sidor aldeles glömmas”.

* Nämnda tim-·stock och solvisare finns utanför kyrkans södra långsida.

§ 12

Klagade soldaten Lars Andersson Grabb på kyrkoherden, att de s.k. nattvardsbarnen eller konfirmanderna, som äro till förhör i prästgården under fastlagstiden ”ej få det minsta läsa eller höra någon underwisning” utan deras ”endaste och förnämsta göromål warit at bära eller hugga wed”.

Lovade kyrkoherden på prostens uppmaning, att hädanefter använda 3 timmar före och 3 timmar efter middagen till förhör och undervisning, de dagar som bestämdes.

§ 15

Inga ”olofliga lek- och dansstugor höllos på Sön- och Högtidsdagar” och inte heller ”något buller och oväsende på gator och gränder”.

§ 16

”Grofwa synder och laster, såsom fylleri och dryckenskap, swordom, kif, trätor och slagsmål m. m. wisste icke heller någon at omtala såsom öfliga uti församlingen”.

§ 19

”Ingen osamp hwarken emellan ägta personer eller föräldrar till barn, icke heller grannar emellan war witterlig”.