Krångan Lars hade en vårdag sågat ner en större björk då Bälter Kisti kom förbi. Kom hit, sa Lars, ska du få se. Ur stubben och ur den nersågade björken rann saven. Ser du, sa Lars, kabban svettas. Det är nog därför man säger att man är kabb svättån. Liknelsen förefaller mycket logisk samtidigt som den är mycket målande. Man blir mer och mer imponerad av vilket färgstarkt språk soldmålet är. Det kan många gånger vara svårt att översätta en historia från soldmålet till rikssvenskan och samtidigt få fram den rätta poängen.
Ljot är ett ord som i soldmålet betyder ful. Samtidigt är det förstärkningsord som användes i många sammanhang. Vi säger ljotfin, det skulle följdriktigt betyda fulsnygg, ett gångbart ord i rikssvenskan numera. Direkt översatt blir det ju så, men så är det inte. Ljot betyder i detta sammanhang väldigt, alltså väldigt snygg. Vi säger också ljotstark om en person som är ovanligt stark. Vidare säger vi ljotbra, ljotlitn, ljotstur, ljotfåjl eller ljotfåul, ljotklent, ljotumöli, ljottjock, ljotsmal och till och med ljotljot, det sistnämnda om en person som är ovanligt ful.
Ordet ljot har väl förmodligen sitt ursprung eller sammankoppling med ljotan, det vill säga den onde, djävulen och allt vad personen nu kallas. Eller kanske det är tvärtom att namnet ljotan har sitt ursprung från ljot. Man kan också säga att en person är ljotadn, det kan då vara en komplimang att han exempelvis är ovanligt duktig i arbetet. Men samtidigt kan det också betyda att en person är vrång, elak och allmänt illasinnad. Han är en ljotkall.
Ett ord som har mer tyngd bakom sig än ljot är uttrycket goor. En person som är goorstark är alltså ändå starkare än en som är ljotstark och en som är goorljot är mer än ovanligt ful. Goor lääp si är ett uttryck som har försvunnit ur soldmålet och glömts bort. Det låter förvisso exotiskt eller som kanske Karl Lärka skulle ha uttryckt sig, rent av hedniskt. Att uttrycket kommit bort beror på att det var framför allt timmerkörarna som kunde råka illa ut och goorlääpa sig. Eftersom den yrkeskåren är så gott som borta har också uttrycket glömts bort. Att goorlääpa sig kunde gå så till att köraren i ren tanklöshet satte ena benet innanför skaklarna och det andra benet innanför tvärslån på framkälken när han skulle fästa skaklarna vid timmerlasset. Ryckte då hästen till innan han var klar och satte iväg kunde det hända att köraren fastnade och slet sönder sig i grenen. Denna fasansfulla tilldragelse var alltså att goor lääp si. Lääp i detta sammanhang kan översättas till någonting som går sönder. Vi säger att när en maska i strumpan går av och släpper taget att o lääpet iveg.
Ett annat förstärkningsord är drit. I motsats till ljot användes det bara i negativ och nedsättande form och konstigt vore det väl annars. Vi säger om en person som är synnerligen viktig och snorkig att han eller hon är dritviktin. En person som är allt annat än snäll är dritled. I radion hör man ibland att en del personer säger att någonting är skitbra. Men att säga dritbra går inte, tack och lov.
När man är väldigt hungrig är man blåtoom. Ordet blå i förstärkningsform förekommer också i rikssvenskan, till exempel i blåfrusen. Vidare säger vi spritt sjov, räät våt, äjs kålld, ill rood, ållsterd, vel slut, småfjållån, tokrolin och kaav yppi. Men de sist uppräknade orden har också en direkt motsvarighet i svenska språket.
Karl Nilsson