Med skrivdon och ABC-bok

En dag kom Ullas Maria (Flint Maria Larsson) och berättade att hon när hon städade härbret hade hittat en så underlig grej, som hon inte visste vad det var och vad den skulle användas till. Det var tydligen någon sorts behållare, fint svarvad av horn. Nedre delen såg ut som en strödosa med en massa fina hål i locket, ovanpå den en mindre behållare, mörk inuti av någon vätska, och ovanpå allt ett tätt tillslutande lock påskruvat. Det var inte svårt att se att detta var ett gammaldags skrivdon, avsett för bläck och skrivsand och lätt att föra med sig. Man hade ju inga läskpapper då utan stödde skrivsand över skrivdonet och skakade av den, när den sugit upp överflödigt bläck. – Ett litet bläckhorn av keramik och en liten innehållsrik ABC- och läsebok hade hon också funnit. Dessa fynd gav oss anledning fundera över läs- och skrivförhållanden här för så där en två hundra år sedan.

Skrivdonet skall enligt släkttraditionen ha tillhört Flint Anders Andersson, en mångbetrodd man, som levat ”för länge sen”. Vi fann namnet under ett av församlingens stämmoprotokoll, från 1778. Där stod: Flint Anders Andersson i Grudbo uppsyningsman, ytterligare beseglat med bomärket. – Det är klart att den unga församlingen i hög grad var i behov av skrivkunniga män i den nya styrelsen, och så inköptes skrivdonet och man började lära sig skrivkonsten. Det hade nog väckt stora förhoppningar och förundran, liksom inköp av den första slåttermaskinen och bilen under senare tid!

Foto:Erik Pettersson

Vi ville veta mera om denne föregångsman och gick till Husförhörsboken. Enligt 1686 års kyrkolag var prästen ålagd att jämte klockaren lära bygdens ungdom att läsa och att kunna de viktigaste av kristendomens huvudstycken, och vid husförhören förhördes varje person, och hans förmåga betygsattes och infördes i prästens bok. De betygsatta ämnena var: läser-catekes-hustaflabot +psalm-bibel-förstår. Hustaflan innefattar regler för hur en kristen skall förhålla sig, från de yppersta, biskoparna, till de yttersta, änkorna. Inte underligt att man fruktade husförhören om hösten lika mycket som åskan om sommaren! Blev man underkänd så fick man varken begå nattvarden eller gifta sig, och man har många exempel på par, som fick genomgå en extra duvning i trosläran, innan de fick ta ut lysning.

I husförhörsboken finner vi tre personer med namnet Flint Anders Andersson fr Gruddbo. Den första levde mellan åren 1711-1784. Denne Flint Anders har betyg n (någorlunda) för alla ämnena utom ”förståelsen”, där har han i (intet), men då är han ju också bra gammal! – Den andre Flint Anders, som levde åren 1744-1819 och som förmodligen skaffat skrivdonet, har betyget v (väl) i alla ämnen utom för bibel och förståelse, där han får nöja sig med n . Med den siste Flint Anders (1779-1837) harv över hela linjen. Där har tydligen skrivdon och läsebok gjort sin tjänst! – Även en fjärde Flint Anders finns i släkten, den som invaldes i socknens första skolstyrelse år 1842, den svenska folkskolans födelseår.

Den lilla ABC- och läseboken påfordrar en särskild uppmärksamhet. Den innehåller på sina tolv blad allt vad man ansåg att en kristen borde kunna utom från bibeln och psalmbok, vilka man förutsatte skulle finnas i varje hem.

Boken är förvånansvärt modern i sin koncentration och uppläggning. Utom den nödvändiga värpande tuppen i slutet finns bara en sida med bilder, och inlärningen av de olika djurens läten – där även kusken innästlat sig med sitt ropande – sker genom den efter ljudmetoden nu återupptäckta ordbilds-metoden. Annars läser man ju i slutet på 1800- talet: l,ä, säger lä, s,a, säger sa, säger lä-sa. – En finurlig räknetabell finns, jämte vikt- och mynttabell, och framför allt böner och kristendomens huvudstycken. Ur ” Hustaflan” är medtaget 23 verser ”Korta Tänkespråk för Barn”, av vilka vi kan ge några smakprov:

Ett barn, som ej tar an
Föräldras ömma råd
Med riset vänjas bör
ifrån sitt överdåd

Med ordning och besked
din kallelseförrätta,
Så spar du mycken tid,
och sysslorna bli lätta.

Tänk vad du tala vill
förr än du något säger;
den talar aldrig klokt,
som icke orden väger.

Låt andras laster ej
till odygd dig förföra;
Det minskar ej ditt fel,
att andra illa göra.

Steget är sannerligen stort till vår data- och TV-ålder, men det tål begrundas om vi enbart har vunnit på utvecklingen, om vi inte förlorat något av eget initiativ och gemensamt ansvar, av förnöjsamhet och mänsklig närhet. Med tacksamhet vill vi vårda och bevara sådana minnen från en gången tid som skrivdonet och den tunna och slitna ABC-boken.

Lilly Sterner