Teckning: Margit Andersson

Ä finns mytji upå jänn krupp, bå inåni å utåni åjdn. Umm i ädd ve dukktär, ädd i ju skriva upå latin, männ nå släjkt e ä då innt värt tä djäv si inn upå. Ä få bi soldmål i ställä.

Upå billdim jän brevi a i sätt-å sold-ordä upå någä-jännd kruppsdelär. Dämda ordi (substantiv/tingord) kunn vårå litä knepågär tä annter. Män, ä finns jop! Ä finns je ordbok upå soldmål så jättär ”Färdär frå Soldn”, å da i e ä någä säjdor så jätt ”Grammatik” (byrjär-å upå säjdo 356). Unndär substantiv (sakär å tingg) a i fösötja föklar nå, så i tror e branug svårt fö dånn så innt e infödingg. Undjifär sonä:

Svänsko a 4 genus (kön): maskulinum (han), femininum (hon), reale (den) och neutrum (det). Soldmålä a bar 3 genus:(han) an, (hon) o, (det) ä. Svänskonas reale (den) finns innt i soldmåli.

Ur i fridn skum vir då fårå minn släjkä ord så e den upå svänska? Ur sku dämm annteras? Ja, menistjor å djor gor full bra, männ ållt ana då? I kan då innt begrip ur vir kunnum klar-åv släjkt. Ä e nug medfött. I a ä i mi. Kanstji ännd sä i byrd-å tugå ?

Vir provum litä! Sold-ordi finnas upå billdim så ärär-a isn skrivälsn.


Jänn abugå (armbåge)(Den är stel) An e sterd
Je aku (haka)(Den är skäggig) O e skäggån
Jänn als (hals)(Den är bar) An e snåd
Je annd (hand)(Den darrar) O darrär
Jänn annd-lid (handled)(Den är svullen) An e sullin
Jänn fot (fot)(Den står stadigt) An stor stadut
Je knjokäl (ankel, fotknöl)(Den är alldeles röd) O e ill-rod
Je kota (kota)(Den sitter i ryggen) O sit i ryddjim
Jänn kvid (mage)(Den är proppfull) An e fullstuppadn
Jänn läpp (läpp)(Den är rödmålad) An e rodmåladn
Je midi (midja)(Den är smal) O e smal
Je mjärrm (höft)(Den liknar en hylla) O e såmä ill (säjd fasmor)
Jänn munn (mun)(Den är alltid i gång) An gor åländåv
Jänn stråjp(ä) (strupe)(Den känns trång) An kännäs trångg
Jänn skåll(ä) (skalle, huvud)(Den får väl duga) An få full duvå
Je tann (tand)(Den sitter lös) O sit los
Jänn timlingg (tumme)(Den är stel) An e sterd
Jänn tjikk(ä) (spene/bröst)(Den är svullen) An e sullin
Je tån (tå)(Den är bruten) O e brutin
Jänn äl (häl)(Den är slät och fin) An e slet å fin.

Nu få ä full va slut minn gnåll å gnäll. Vir få´m djärå så gått vir kunnum. Å vårå räddär umm kruppär vorä!

Margit Andersson

Margit Andersson