Ä byrdå minn att Bom Axel add ve västå sjon jänn svängg i sänn Volvo 240. Då ann sulld emat bar int ä si bättär änn att väkksällådo add kurka. Ä djikk i alla fall tä få in battjän, å ann tykkt int att ä va länggär milå Jesundum å Soldn änn att ä duvd tä bakk båta Flinta Bo å få biln lågådn. Ann vändät si umm å lagd gasplatto i bottnän, å sä bar ä åv yvyr bankär minn skuffän fösst.

Alldeläs ostå nybruni mötät Bom-Axel Älsa i postbilim. 0 trodd int säjnä ogor då ä kam jänn grön bil å bles föbi on a fel ålld! Elsa fikk lov tä vänd si umm å sjå umm o add sitt rätt, å då small ä til i postbilim! 0 add tjöra ini biln fråmåminn, så add stana fö rod-ljos!!

Sä, då dämm add lågå biln sulld Lina Margit tjör-åjt postn, å stjäfän Jet att o sulld va fösiktin minn bilim. Jo, ä sulld o då visst. Männ o add int kemi länggär änn nidi Utåmör, dar ä va je långg rad minn fin postlådor, då tappät o jätt brev nidå govä. Då o sulld bukk si å ta upp ä minn kopplindji nidär, alkät vistärfotn åv. Battjän låg-i, ögärfotn klämmät nida gasn, å ä bar-åv attär minn bildöri yppin. Elä radi minn lådor vårt ramponeradn åv bildöri, så vårt såmän skråkk! Ä va litä motalt tä go ina stjäfän ättär eta.

Masjärk Albin sulld båta Bom Axel å djärå jätt arbet. Ä bar åv a Ståkklum i rasnd fart, ja so pass fort att int ann fikk väsko minn si. Britt, kelindji onumas, rindjät båta nå släktinggär i Leksand så sulld ta ståpp upå ann. Släktinggär viftät minn armär ållt dämm duvd män Albin vinkät bar å bles föbi. Ättärsom Britt e andlingskrafftån, vant o mer i-bet änn att o tog kåntakt minn polisim i Borlänge.

Albin lyftät int upå gaspedaln förränn ä stodd nå unifårmär ata väjim, å ä kam upp jänn stjylt dar ä stod P O L I S. Ä va bar fö onum tä vänd-att. Britt add då sätt si sjov, sänn bror, å sä väsko o, då föstås, i jänn bil så sulld möt Albin. Män nu djikk ä ändå förtär, å Albin såg int att kelindji onumas kam å sulld möt ann, våndi ur o vinkät. Ä va bar tä vänd jätt tag til. Eta ädd kunna vurti ståff a jänn släjkän Roadmoovie umm int väskbiln ädd inna-att Albin i Gagnef!


”Nu a kelinggär täj yvyr i Kulårum o” säjd Bond Järk då ann såg ur ä såt nå kvinnfok å språkät nid vi sjom, släkså karrär a set å språka i ål! tidär. Män då visst int ann att dämm såt å funderät upå ur ä kam si att ä fanns jätt mått upå ur kelinggär sulld sjå åjt; 90-60-90, män int nå mått fö karrum. ”Vir djärum jätt vir då”, Jet däm. Ä tog int långg tid förränn dämm add kemi fram til; 90-60-40??!! Idealkarrn sulld vårå nitti år, a säkksti miljonär upå bantjim å a fyrti gradärs feber!


Mas Kalle add ve i Månggbjer å tjöra öd minn traktorn o trillo å sulld fårå emat. Ann va rasnd nögd minn tä sitt å funder upå ållt möjli mäss ä rullät upå i lagum fart. Ann add inna nida sjom då ann såg två turistär så kam å djingg minn nå fåjl ryggsäkkär. Ä sågåjt rasnd tungt, dämm ädd full bälla fia upå trillo, tänkt Mas Kalle å brymsät in. ”Vill ni åka?” frägät ann. Dämm böglät å ann, ä va så’nt dämm ädd föstedi. Då bjod Mas Kalle til å svänskät vässt ann duvd: ”ÖNSKAR NI SKJUTS SÅ KAN NI FÅ ÅKA!” Dämm glonät ändå mer, å sä undrät dämm: ”Var?” ”HÄR BAKOM, PÅ MIN HÖSKRINDA,” let Mas Kalle å vändät si umm mäss ann pekät åttåni traktorn. Män dar vant ä nå trilla, fö o add an fe-frå i Månggbjer.


Eklund, Mas Kalle å Masjärk Albin va upå veg a Soldn frå Månggbjer. Ä va inå ståppstjyltn add kem upp, å dämm såt å skrattät å språkät släkså däm brukät. Då sturväjän dytjät upp va ä inggän så va beredd, å ä bar-åv tvertyvyr, å däm skumpät iveg jänn bra bit rätt ini skojän inå ä tog stopp. ”Å fy fan, va lansväjjän dan ä !” Jet Albin.

I Jesundum e ä då branug äksåtiskt inmilå! Jänn mismår kam Pipärkunundjänn båti linbano upå bjerä ilag minn jätt sällskap så villd upå ärå Smittn, så va präst upå <loda uvåli soluppgångsgusstjänsti.

Pipärkunundjänn jättät full nå ana, men eta oknamnä fikk ann då ann va minn å rånät jänn värdetranspårt i Ståkklum. Ann va minn je liga så tog ståpp upå värdetranspårtär å sprutät pipärspräj i ogum upå sjaufförär, å sä tog dämm pängga fö dämm! Jänn gångg åkät Pipärkunundjänn fast så ann amnät i finkon.

Ur som ällst sulld ann ju fräst å ta si upå bjerä ilag minn nå fok, ä va bar ä att dämm addint nå pängg minn si. Kelindji så såt i kasson va jätt rekårderli fruntimmär, så o säjd, att bårga, ä fingg dämm då rakt intä, å förrästn så visst o ju int ukä dämm va älld, så.

”Du känner väl för fan igen boven på Hållnäs?!” Jet Pipärkunundjän, å då fingg dämm full fi uppyvyr linbano utå pängg, så dämm kund upå ärå jätt Gudsord mitt i nåtn.


Jänn stakk åv ynglinggär add ve upå arbet sudi Dalum. Dämm kam sams umm att ä ädd ve rasnd träjvli tä båtå äls-å Bom Axel, ann add lägänet i Ståkklum, å däjt vant ä so långt. Nu va däm visserligän rätt månggär, män ä sågåjt dämm add romä ålljopa. Då Bom Axel kam emat frå arbeti låg ä soldpöjkär ållumstass, å i sändjän onumas add MasjärkAlbin gart si jätt bud. Albin sätt upp skållan å frägät:”Var sa du såvå någär i nåt då?!” Ä va bar fö Bom Axel tä vändatt å finatt si jänn plass i barattjim utåni arbetä sätt.

Britt-Inger Nilsson