Jänn gångg fö någä år sä va Lavas Järk osti Morn å ägg si nånn vid. Ur ä nu va så glatt ä så öksi fo litä snett å djikk ini benä trast uvåni styvälskaftä. Ä vårt je glipu i tjöti å ä blödät so stur faliet. Järk vårt räjv sund nist deln å stjorto ann add å si fö tä lindum skåntji. Sä vårt ann ta si emat fortäst ann duvd. Dan em såg däm ju att eta dan va nå så nånn duktär suld söm jop. Ann rindjät bota Stikå Gunnar så kam min biln å stjussät Järk båtå lasarättä dan i Mora. Järk kam inå akutn å da kam ä je stjötärsk så säjd a onom att ann vårt sätt si minn skåntji upå jänn stol fö då kam benä ögär å då blödät int ä so mytji. Dan såt Järk å väntät upå att nånn duktär suld kumå. Ann väntät å väntät men int kam ä nånn. Å sä väntät ann jänn fläkk til. Då Järk byrdå bi ryktyt ungrån kam <loda stjötärsko in jätt tag til å frägät ur ä va minn onum. Järk tykkt att ann add vänta so ländj så ann säjd a stjötärskon: ”Du kan tålå um fö donda duktärim att mäss i a vänta jän så a eta batna jop så nu fa i emat å få mi litä jätå”.


Jätt ana tag vårt Lavas Järk tvundjin tä åk a Mora bota duktärim. Ä va donda Helldahl så add je mottagningg nidå Strandn. Då Järk kam ätt bakär a Soldn å djikk åv bussim, råkät ann Bälter Andes och ann visst ju att Järk add ve bota duktärn, så ann frägät vänd duktärn add sagt. Järk svärät: ”Ann säjd fämti kronor – män i add bar fyrti minn mi”. Bälter Andes: ”Ja män vänd säjd ann – vänd felät ä di då?

Lavas Järk: ”Ti kronor”


Böl Margit boti Solräjs vårt so uställd i kvidim je began så däm vårt tvundjigär tä ta ännä båtå lasarättä. 0 add vurti gåmål å dov å ä va nug gamblan så add täj ännä. Ä vårt i alla fall tal um att o suld bi opereradn i kvidim å eta tykkt int o um nå. Mäss o låg dan add Rulljugås Ann nå ärnd inå lasarättä å då tänkt o att o suld inå äls å Margit mäss o va da. 0 yppnät dörär å djikk frama Margit da o låg å låjtät si yvyr ännä å säjd: ”Känns du att mi ä”. Margit så add läj å sovi va int ryktyt klar i skållam, utan o svärät: ”Näj vänd se du – su däm slatt di ä”.


Kals Järk i Budum va full int dånn så va åll finäst i munnim då ann suld säj nå a kullum. Ann tykkt då um däm ljot mytji å tykkt um tä dans minn åll kvinnfok. Jätt tag add däm majstångsresningg dan i Mångbjer å ä va dans ättärå dan upå banon. lärk bjod upp je kull – ukän ä nu va – å däm dansät å svänggät si dan upå banon. Då dansn va slut bukkät Järk si å säjd: ”Du va duktin tä dans i unggdomim du – män ä va nug ländj sä ä”.


Ä va jänn dag då Lind Järk dan i Bängsarvi suld fi Lind Andes utå sjon å meta. Däm arkät si nå makkär, tog säjnä metspod minn si, sätt uti rubåtn å rudd suda Kallkåv da däm add jänn vål. Å dan såt kallär å metät å däm fingg full någä abbårrär o, så däm kund förd si någä dågå.

Järk byrdå tyttj att ä vårt litä långgsamt å ann byrdå bi litä sterd i benum så ann säjd a Andes att däm kunnd full ru a landi å strättj åjt beni litä. Andes va full van tä sittj i båtim så ann vårt litä grenjån å fräsät a lärk: ”Em vir åjt fö tä met äld em vir åjt fö tä strukå å dans ä”.


Ä va jänn kväld då ä add ve nå tilställningg dan boti Goodtempläråjsi å ä add vurti litä sent å va mörkt åjt fö ä va begani å ä va int so titt milå gatulampum. Grömings Maria add ve da å då ä va slut suld o go emat a Bråmåbudum. Då o add kemi boti Solräjs mötät o Mittjel Ull å ann stanät å frägät ännä um int o va rädd tä go emat jesumän son i mörkni. Grömings Maria kringgät si tä svårå: ”Näj – i e int jätt dug rädd bar i få go sjov”.


Jänn predikant kam a Soldn jänn gångg. Ann bodd dan boti predikantbostadim åttåni misjonsåjsi. Då ann predikät va ann ljot nogadn minn tä tålå um ur ä djikk fö däm så syndät. Då kam däm nidi älvitä da ä va släjkän itå åv donda stjärsjäldn. Ann va int so nogadn anas å ä va månggär så int tykkt um eta å någä menät att däjt kund ann nug kumå sjov. Då ann klägät yvyr att int ä fanns nå inåfönstär i predikantbostadim, vårt ä nå insamblingg å däm tjöpät släjkä a onum. Bom Lass va minn å sätt in dömda fönstri, men ann sätät int ä nå så ann säjd: ”Ja – i tror då att däjt donda kum böväs int ä nå inåfönstär”.


Ä va upå do tidi då Svän Gustav i Budom djikk å friät näst Kals Rut. Däm add nästan fändji jop ä. Jänn logdaskväld djikk Gustav boti bagärstugu dan i Kalsgard da Rut brukät ligg ibland. Gustav smygät si boti doda stugu. Nu va ä so att just donda logdaskväldn add Kals Kal å Siri lagt si ini doda bagärstugu. Ä va ju bestämt milå däm upå doda tidi. Gustav yppnät dörär fösiktit å tjiikät in. Då såg ann att ä låg två dan i sändjän å såg nug vänd däm äldå minn, då trodd ann att Rut add nån ana näst si, så ann ropät: ”E du so simpel Rut ä”, å köjtät emat.


Ä va någä dan i Bängsarvi så råktäs um kvälda å tog si nånn kaffekupp ilag mäss däm berättät istorior fö verodär. Ä va Bus Niss, Sturull Gunnar, Lindgrens Kal, Måsan Andes, Björkvist Kal å donda ynggst Rullpers Andes. Ä vårt so kringgt så fö tä djärå ä littär, tog däm å sätt nummär å istorium. Då bövd däm bar säj jätt nummär så visst däm vänd ä va å då skrattät däm a doda istorio så add eta numrä. Ättär jätt tag kam ä si att Sammils Frits suld vamin. Ann va litä undrum tä byrå minn, men sä tykkt ann att ann suld vamin, så ann säjd: ”adito” men ä va inggän så skrattät. Då frägät ann vänd fö int ä va nå roli å då svärät Bus Niss att doda istorio berodd ä upå ur o vårt berättadn. Då drog Frits til minn ”fyrtijätt” å då skrattät ållerjop så däm nästan int kund ålldi kaffekuppän. Frits frägät vänd ä va minn doda istorio. ”Jo” säjd Sturull Gunnar ”doda istorio am vir då ålldär ärt förr”.


Mas Lass i Bängsarvi va gambälgåss. Ann vårt yvyr åtti år å add full inna minn branug mångg äväntyr i säjnä dågå. Je began då ä va litä kuli åjt, djärd ann upp jäldn i yppispisim å lagd utå nå vidåtröjd fö tä värm si litä. Ann lagd upp beni å såt dan å funderät litä å sä säjd ann: ”Ja – ä e int litt tä bi gåmål int – då man nästan a bar minn tä livå fö så a man glämt åv ur ä va”.


Brutär Mas i Bängsarvi va skåjlmästär ibland då nånn åv odrum va sjokär äld add fe nånsta. Jätt tag add ann byta åv Moen å däm add nå däm kållät fö biologi så ann suld lär krippär litä um eta. Mas äldå yvyr ur kruppän sågåjt å ann add inna båti skållan å tälät um ogor va skapadär. Ann föklarät eta minn linsär å närvär å släjkt. Sä nämnät ann ur ä kund kumå si att nånn kunnd va långgsynt å närsynt å vänd ä berodd upå. Sjov add ann glasogor å si å tykkt ann suld fräg nånn åv krippum vändfö int ann kunnd a vanli fönstärglas. Mas pekät å Böl Bengt, å ann röjtät si å sågåjt fundersam jänn fläkk. Sä säjd ann: ”Näj – ä gor ju int fö däm e ju alldeles fö sturär å sä e däm ju fyrkantågär”.


Jätt ana tag va ann i ställä·fö Moen så int kund va å Soldn fö ann add jätt viktit sammanträd dan i Mora. Brutär Mas va ju belesin å kund nästan ål! ämn däm add i skåjlam. Donda dajän suld ann lär skåjlunggär litä svänska, så ann byrdå minn tä tålå um att nu suld däm lär si modärsmålä. Ann skrivät upp eta minn kriton upå tavlo, å sä vändät ann si um å frägät um nånn visst vänd fö ä jättät modärsmålä. Ä va tystt i klassim jänn fläkk män ättär jätt tag rättjät Stjinär Klas upp nävån, röjtät si å säjd: ”Jo – ä kann full va so att ä beror upå att fad so sällan få säj nå dan emä”.


Ä va jätt tag då ä add ve jätt sturt djässbod båtå Föreninggslokalim dan Idrottsplassn e jänn logdaskvälld. Ä va månggär budigär å ä va mytji tä jätå å mytji tä drikk o. Dans va ä å däm äldå ländj. Bosslass Jalmar dan i Rullbudum va budin ann o. Ättär and vårt ann branug druttjin fö ann tykkt ju um ållt eta däm bod upå. Son framtär mot mårgånim suld ann byrå ta si emat men ann kund int ryktyt åld si ättär väjm då ann djikk. Ätt sluss bar int ä si bättär än att ann suld go djent yvyr tjörtjgardn. Men ann tog int si länggär utan ann vårt sätt si nid å vöjl si. Å da såmnät ann mitt milå gravstenum. Så upå sundasmårgån kam Mångs Niss å djikk å ann vätjät upp Jalmar fö ann tykkt int att ann suld ligg dan då fok suld boti tjörtjo. Jalmar tittät upp å såg si umkringg å sä säjd ann: ”Ja – i si att i ligg å tjörtgardim, män i minns då int att i a däj”.


Suttär Andes i Bråmåbudum vårt so rasnd pysjån jätt tag. Ann va sänggliggänd å va so dålin så ä nästan inggän så trodd att ann suld yvyrlivå. Duktärn add ve båta onum o, men ann add nästan bar skåkå upå skållan å gav Andes nå pillär å kringgät si dan frå. Andes bar låg dan å säjd knappt jätt ord. Jänn dag va ä so att ann ändå känd att ä luftät gått frå tjötji. Kelingdji add båkå bullär. Andes djärd je rykti kraftanstränggningg å tog si upp å styplät uti tjötjä. Ann add int iti nå upå ländj så ann strättjät fram jändör nävån fö tä ta si jänn bullä. Då kam kelindji å täskät ann upå nävån å galät: ”Undå minn nävån ljot kall – eta sa va a begravnindjän ä”.


Helmer Nilsson