Mäss Bosse Wallin va präst jän å Soldn, brukät ann a släjku gusstjänst nårdi Kliktim um lådin, i do tidn då tåsskär läkät såm bäst dan uti Agnmörn. Ann kållät ä fö grodgusstjänst å pratät um tåsskär å fuglär mäss eta stod å. Ann brukät a jänn släjkän väjt mässåkå å si då ann predikät å sjunggät dan ata tåsskum. Dömda klädi tog ann minn si boti prästgardn då gusstjänsti va yvyr. Jänn måndag ättär je släjku gusstjänst kam donda Arne frå Bängsarvi så va vaktmästär ini prästgardn. Då såg ann att donda väjt mässåkån ändjät dan upå jänn krok å då säjd ann. ”Jasso- ä e dan doda grodmansdräki ändjär


Krångan Mas va upi Gåttland å tjörät timbär jänn vittär. Son inn milå passät ann si tä met nå småabbårrär i Fjärdim. Fast däm mjäst åv va småär, tog ann däm emi köjo å stetjät däm. Jänn gångg va fövaltärn å Markus, så va skovaktär, upp däjn fö tä sjå ur ä djikk minn dloda dräjvnindji. Framtärmot kväldim kam däm ini köjo å suld ärå vänd Mas add tä säj um tjörnindji. Fö någä dågå sä- kanstji nå viku- add Mas stetja någä småabbårrär å däm add vurti liggänd dan uti stetjpannon å såg full åjt litä tårrär. Dömda skogspampär add vurti ungrågär uti skoim så då Mas frägät um däm villd småkå abbårrär, svärät däm att ä kunnd däm nug täntj si. Fövaltärn tittät nidi stetjpanno å då ann såg dömda abbårrär så låg da, tykkt ann att däm såg nug åjt litä gamblär. Då svärät Krångan Mas: ”Isä- isä abbårrär kunn full int va gamblär så e so småär”.


Ville i Budum add gart si je vänd nårdå Båkkan. Ä va litä kållt å bles mot då ann fo ättbakär a Budum så ann vårt frusin tä tramp sykkäln. Ann djikk ina Svän Kari å o add just koka jänn velingg. O äsät upp jän kapp a Ville. Ann add vurti rasnd unggrån så ann sätt si å kringgät si tä ta je full stjed åv velingg å svegd å. Venlindjän va rod et så Ville ryttjät til då an brännät si. Ä bar int si bättär änd ann vårt så brått så ann lagd åv jänn ryktyn brakdrit. Ville tykkt full att ann vårt säj nå då ann add buri si a upå eta visä, så ann let: ”Ukän tur att donda slapp åjt anas ädd ann vurti innebrännadn”.


Ä va jätt tag då Måsper Kal i Gruddbudum add ve upi Koopän je vända fö tä andl nå tä jätå. Då ann kam emat frågät ann Linnea um ä add ve nånn så add fråga ättär onum mäss ann add ve bårtä. Linnea tälät um fö onum att ä add ve jänn karr så add rindja. Ann add sagt att ann jättät Uno män ann add aft jätt undli stäkkåt ättärnamn så int o kam jug. ”Jasso” säjd Kal, ”ä va full frå Uno X, däm a full lågå biln a mi då”.


Bälter Andes add ve åjt å täj si jänn ryktyn fäst jänn logdaskväld. Ur ann add täj si emat va ä inggän så visst. Um sundan då ann vaknät til framtär mot ättärmidan, va ann så sjok att ann tykkt att ann kunnd sätt til ä. Ann låg bar dan boti sändjän å stånkät. Moder onums kam ini kamarn å säjd a onum att ann bällät go upp fö soli stod ju mitt å immelim. Andes let bar vi litä å säjd: ”Vel int- maka di ijot kelingg. Nu e i då rent åv färdån tä bjärås att um tjörtjo”. Andes add ve so druttjin att ann add drygla snus yvyr alv ansiktä så moder onums tykkt att ann åtminstone kunnd tårk snusä yr ogum. Andes svärät: ”Nääj – ä få då va fö männ del – ä få dödsboä djärå”.                       


Ä va mismåm fö någä år sä å ä va mytji fok åjt å sågå dömda sykkältävlinggär så brukät va. Uti eta fotji va ä jätt par så va röstadär minn nå kläd så int ä va mytji bevänt minn. Kvinnfotjä va ryktit rund å mullån å add rasnd tä tjikkär så va so sturär att däm nästan kam fram uvåni klänindjän. Ä kam jänn litn pöjk frå Gruddbudum köjtändäs, män då ann såg doda kvinnfotjä stanät ann til å glonät å on jänn fläkk. Ann add full int sitt nå släjkt förr. Ann djikk runt ännä jätt varv å sä ställät ann si fråmå ni ännä å tittät å eta så vällät fram. Sä tittät ann kvinnfotjä upi ogor å säjd: ”A du rovi dan upp du ä”?


Sturull i Bängsarvi add stur familj å däm va mångg krippär i je liti stugu. Ä va nug ått-ni ann add i lag minn kelindjän. Jänn dag kam Sammils Danil båta onum å däm såt å pratät minn verodär dan ini stugun. Då vårt ä tal um kelinggär å krippär å ur ä kunnd bi minn ållt släjkt å ur trånggt å svårt tä få plass minn ållum. Då säjd Sturull: ”Ja-a, då dånn så e fattin äntligän få nå så bi ä mjäståv fö mytji”.


Ä va jätt par jän å Soldn så add ve djyftär ländj (ä kan full va bäst tä int talum vänd ä va fö någä). Sä vårt däm usamsär å ä djikk so långgt att däm vårt go båta prästim upå någu släjk medlingg inå ä kunnd bi stjylsmäss. Då däm add ve inn näst prästim å prata jänn branug tä fläkk, djingg däm åjt da frå. Just då däm kamåjt, mötät däm je åv vässt rallkelinggum i såkknän (vir nämnum int vänd ä va fö je) å o djärd bar läpät ogum a däm å sä frägät o: ”Täjj – su ir stjyljas nu då ä ?” Då svärät kalln, så int tykkt att o add nå minn eta å djärå: ”Näj, vel int – vir sum bar ligg skafötäs dästa påskum”.


Ä va jänn sundag mitt i vittrim då ä va ä däm kållät fö stursomo – då skattn suld betalas. Ä va släjk uppbörd båti såkkänstugun. Mytji fok va ä i fartn å månggär passät si tä go båti tjörtjo upå gusstjänst donda dan mäss däm ändå va åjtä. Mytjås Koxn tjörät dråskbil ibland å donda sundan add ann aft fler stjussär upå Båkkan. Mäss ann va å betalät skattn, ställät ann biln alldeles fråmåni ingåndjim a tjörtjon. Måsull Jons så bestyrät minn ållt möjli i tjörtjon, kam frama Koxn ä säjd a onum att dan kunnd ann full int ställ biln da bå prästn å ållt fok sulld go. Då svärät Koxn: ”Int djär ä nå – i a läsa dörär så ä e då inggän så kan stjälå ann”.


Suttär Andes i Bråmåbudum kam båti Njuttbudi jänn dag fö tä andl litä. Då ann kam ini budi vårt Sågär Gustav vari att Andes add jätt rasnd tä blåoga så ann frägät Andes ur i all värdn ann sågåjt i ogum. Add kelindji ve frama nu attä? Andes glisät litä å säjd: ”Jo-o vårt so jälåk å mi i går fö i säjd a ännä att sukkor add kårva si nidåni tjoslam”. ”Ä va full int nå tä bi jälåk yvyr” säjd Gustav. ”Jo”, svärät Suttär Andes, ”ä va so föstår du att o add int nå sukkor å si”.


Då Svän Kari i Budum fyllät sjuttifäm år, bod o upå jätt rasnd tä kaffekalas dan emä. Ä va bullär å kakur å tillåme fler tårtor upå bordi. Ä kam branug minn fok å ållär dråkk å duppät åv ållt så fanns. Då däm add äldå jänn fläkk, röjtät Mattias si å äld jätt tal fö ännä. Kari vårt so til si att o nästan byrdå öjla. Då knuffat Stunis Andes ati ännä å säjd: ”Int sa du tyttj vara int, ä e int sannt jätt ändaste ord åv ä ann se”.


Rullpers Selma i Bängsarvi add ve a Ståkklum jänn gångg. Jänn dag add o gändji dan ättär Strandväjim å titta å fok å stjyltfönstär å åll båtär så va dan brevi. Bäst o djikk dan så va ä jänn karr så drog nidåv si brakko å väjsät ållt ann add fö fotji dan. Ä va kvinnfok så skrätjät so stur faliet männ Selma stod bar dan å sågå. Ä kam polisär däjt å däm så add sitt eta fingg berätt ur ä add gändji til. Då däm frägät Selma um o kund beskriv signalemäntä, säjd o: ”Int känntäs i att donda int- i tittät ålldär so ögt så i såg ur ann sågåjt i ogum”.


Brutär Mas i Bängsarvi brukät va skåjlmästär ibland då nånn åv odrum va sjokär. Jänn dag add ann geografi fö jänn klass. Ann pratät um uläjk ländär uti värdn å ur fint ä kunnd vårå da. Sä frägät ann krippär värt däm ällst ädd vilja fårå. Då ann pekät å Böl Bengt å frägät vänd fö land ann ädd vilje ve båtå, svärät Bengt: ”I ädd älst ve båtå jordgubbslandi i”.                     


Ä va int so kringgt Sammils Danil i Bängsarvi kam si fö tä go båti jolnåti. Män je jol add ann kem sams minn Salas Jons att däm suld djärå sällskap båti tjörtjo. Salas Jons kam båta Danil å däm add full småkå åv jolbrännvinä litä båd två. Danil villd ta si någä supär inå däm djingg men Jons säjd a onum att int ä djikk fö si tä kumå druttjin båti tjörtjo je joInåt. Danil tykkt full litä oderles, men sä säjd ann a Jons: ”Du kann full äll någä drupå upå ruttjän a mi så ä luftär såm fok åv mi”.


Wik Mas i Utåmör kam tä språk minn donda Thunberg så va präst jän å Soldn jätt tag. Ä va utåni tjörtjon jänn sundag ättär je gusstjänst. Thunberg add predika yvyr nå i evanjeliä nästan jänn el täjm. Däm kam tä språk yvyr ur märkvärdit ä va tä predik um evanjeliä men Mas va full int ryktyt sams minn prästn um ålltingg. Thunberg säjd att ann add lesi å studera ländj å lagt åjt mytji pängg upå utbildnindji. Då tykkt

Wik Mas: ”Ja ä e full bå synd å skam att int du vårt nå ana äld jänn präst”.


Sturull i Bängsarvi va bota duktärim i Mora jätt tag. Ann add kännt si litä pysjån jätt bra tag. Ä va bota Helldahl ann djikk å Helldahl tog fram donda ärapparatn å ärdå noga ur järta slo a Sturull. Sä frägät ann ur ann kännd si, um ann frost å svättäs um verodär. ”Jo” svärät Sturull, ”nug e ä yms les – i svättäs um sumårn å frjos um vitträn”           


Helmer Nilsson