Ä va då däm suld til minn doda bastu dan i Solräjs. Dömda så add and um ä djingg i gardum å fösötjät tä få nå bidrag tä byrå minn.

Masandes Ull va änd a Bråmåbudum å djikk i gardum da. All Kal å Gröminggs Albert lagd til litä. Sä kam ann båta Fyr Kal. Ull djikk ini stugu å fräget Kal um ann vild djä nå bidrag a bastun. ”Bidrag a bastun” säjd Kal. ”Vänt litä då sa i uti brunnän å ta jänn vatuink um du a nå tä ta i”. Då djikk Ull da frå fö ä va ju int släjkt bidrag ann add fräga um.


Tråmben i Gruddbudum add fändji timbertjömingg i Asundim jänn vitter. Ann tjöret timbrä nidå Jugan da ä vårt mångg vältor. Sä då däm suld mät inn dömda stukker, såg Tråmben att jänn grov stukk add rasa nid frå välton å frusi fast i äjsim. Ann tog timbersaxi å äket i fö tä lyft ättbaker stuttjän. Odror så va dan vårt undrumer å säjd att ä kund ann då inte årk då stuttjän låg alftn nidifrusin i äjsim. Tromben såg upp å säjd: ”Isn stuttjän a bar två tingg tä veli milå – antinggen gor ann åv å mittim äld so fier ann minn”.


Krångan Mas tälet um att Böl Jons add arbeta å sliti i åll säjnä tid så stjinnä ini andum add vurti so grovt att ann bövd då int nå plån då ann suld rit jäld å tändstikkum. Näj, ä bövd ann då rakt int, säjd Mas.

Jätt ana tag fräget nånn Mas ur gåmål ann va å då sväret ann: ”I e so gåmål så då nånn bi so gåmål så angor ä inggum ur gåmål ann e”.


På tal um tä va gåmål säjd Bruter Selma jänn gångg då nånn fräget ännä då

o fyllät årum. 0 säjd: ”I e so gåmål så i e frå do tidn då däm fösst byrdå djärå nå kvinnfok”.

*****

Sturull Kisti i Bängsarvi add vurti so dålin jänn gångg, att prästn kam bota ännä dan o va sänggliddjänd. Ann byrdå prat um syndumas förlåtels å fräget um o va beredd upå doda sisst långg reso o suld djärå. Då säjd Kisti: ”E i läjk pysjån i mårgu bi ä rakt int någu släjk rees åv fö mi intä”.


Bältär Andes tog ju si nånn fäst ibland. Jänn sundag kam ann å djikk litä usäkert yvyr tjörtjbåkkan å ä bar int si bätter änd prästn kam åjt yr tjörtjon å fikk ogor å ann. Prästn – ä va nug Nyvall – säjd då a Andes: ”Jag blev riktigt glad förra lördagen när jag såg att Anders var nykter”.

Andes sväret: ”Ja – män i dag e ä männ tur tä va glad”


Masandes Albert va boti Indesnissbudi jänn gångg fö tä and! litä farinsukkär. Däm add int fändji emat släjkt dan boti Koopen. Albert add Ann minn si å mäss Indes Niss äldå lagd i eta sukkrä, såg ann å <loda kullo å sä säjd ann: ”Men uku fin kull ir a ir du å Maria – o e ju int läjk nånn åv id”.


Då Krångan Mas add däj å ä va begravningg suld Bälter Andes va minn å bjärå Då prästn add lesi yvyr Mas å däm add sjungga färdåt, suld däm bjär åjt tjysto. Då däm djingg nitter dömda trappstiji ata vapenåjsä bar int ä si bätter äld nånn åv karrum så bar trampet litä gali så tjysto vikket til litä a

jedör säjdon. Bälter Andes så bar å synst säjdon säjd då: ”Ligg kvär dän satä å knävlas int sissta du djär”.


Ä add däj nånn i sokknen å såm ä va förr i tidn suld däm så suld bjärå a begravnindjän mukå upp gravi. Ä va någä karrer så äldå minn eta å <loda gravi suld va länggst ost jusst ata morim dan väjjän gor alldeles brevi. Mäss däm äldå, råkät Sturull i Bängsarvi kumå dan föbi minn ästn å trillo. Dömda så grov tykkt full ä kund va tjänli tä vöjl si litä så däm galet a Sturull att ann kund stan til litä. Sä byrd däm å fräg ur ann måddä. Då sväret Sturull: ”Ä va då gambeln ur viktit ä e ur i mår. A ir smått um djärå ä?”.


Ä va jänn sundag framtermot kvälldim. Prästn – ä va Thunberg – kam å djikk genum tjörtjgardn åttåni tjörtjon. Då såg ann jänn kall så stod dan. Ä va Mittjel Ull i Bråmåbudum så stod ata någä åv gravstenum. Ann sågåjt litä vingglån å tog si nånn brännvinssup yr jänn putäll. Ann sågåjt lessin å add full kemi tä täntj upå nånn så låg dan. Prästn tykkt ann suld säj nå a Ull så

ann djikk frama onum å säjd: ”Jag får beklaga sorgen – vem är det som är död?” Då sväret Ull: Ållerjop”.


Då Sammils Danil i Bängsarvi add däj å suld begravas va ä so att ä va tä finatt någä karrer så suld bjärå. Ä vårt so att två åv sturullpöjkum fikk vamin um eta. Ä va Andes å Joan så va gamblest. Däm add finrösta si å då däm suld ta å bjärå in tjysto ini tjörtjo nämnet Andes a Joan att Danil add ju int ve dånn så add köjta i tjörtjon so kringgt. Då sväret Joan: ”Näj – å ann ädd då int kem jån nu äld um int vir äddum buri inn ann”.


Ville i Budum kam ini Indesnissbudi jänn dag. Ä va mitt i sumårim å rasnd varmt så ann djikk tjippskodd. Mäss ann va dan inn kam Ryssper Gunnar in å såg att Ville va utå sukkor ini skom. Gunnar vild djetas litä minn Ville så an säjd: ”Uken a gart dömda sukkor a di då Ville?”

Ville svärät: ”Jo – ä sa i tålum fö di. Isä sukkor a fad gart – minn jänn ten”.


Jänn kväld va ä so att Sturull Joan add kemi båtå jänn aksjon boti Godtämpelåjsi. Ä va nånn arbetskrets så add jänn släjken värt år. Ä va Svän Arvid så va aksjonist å ann bod åjt ållt möjli. Ä va duker å våtter å sukkor å ana så kvinnfotji add söma. Däm add båkå tjåkkbuller å blotbrö å Joan tänkt ann suld pass si å få si någu brökaku. Då Arvid bod åjt två brökakur galet Joan: ”Jännåtjugufäm”. Inå Arvid int säj nå mer ropet Joan: ”Jännåfämti”. Sä kringget ann si tä gal: Jännåsjuttifäm”. Men då frägät Arvid vänd fö ann ropet sonä, ä va ju bar ann så add budi. Då sväret Joan: ”Jo, ä e so roli tä få gal litä fö då i kum emat måst i åld tåjtim å mi”.


Jätt ana tag add Stunlll Joan ve åjt å spylå upå nå kalas. Eta drog åjt upå tidi å Joan add full fändji bå vått å torrt så då ann kamatt framtermot nåtn va ann int so fösiktin uti föståvi utan ann vätjät upp lida så add läj å sovi. Men o vårt int jälåk yvyr ä utan tykkt o suld fräg litä ur ä add ve, så o säjd: ”Nå Joan – a du aft nå roli ä?” Joan sväret: ”Du täntjer då bar upå nöjä”.


Då ä va släjku invigningg å doda ny stur Soldbruni kam ä mytji fok däjt å vild vamin. Donda dan suld ä kumå fler sturgubbär så suld åld tal. Då däm suld til va ä so att ä bles nårdå so stur faliet så däm vårt flytt ögtalärär västa Gesundlandi da ä va någä björkär så tog mot litä. Ä va landsövdindjän å kåmmunalrådä å nånn kall frå vegvärtjä så pratet. Ä va nå kelinggär så kam tä sto litä frå, men däm pratät mjäst minn veroder. Ur ä va så såg full je åv däm att nånn säjd nå i ögtalärim så o fräget doda odro: ”Täj – vänd prat

dömda um då?” Då va ä jänn alvstur pöjk så stodd fråmåni däm så vändät si um å säjd: ”Um bruni”.


Mas Lass i Bängsarvi vårt sjok i kvidim jätt tag. Ann add just fylla sjuttifäm år. Indes Stina så va sjokstjötärsk tykkt ann bällät ina dukterim å få je rykti undersötjningg. Då ann kam inå sjokstugu suld däm ta tämpän a onum. Då säjd Lassä: ”Ä sa då bi roli tä sjå vänd i a nu fö tidn. I kantstji int a gamblas nå sä i äxerät fö då add i trättisju grader el tidi”.


Helmer Nilsson