En kör är en musikalisk ensemble bestående av sångare. Det är den kanske äldsta och mest spridda typen av musikutövande i grupp. Ett kännetecken är att varje stämma består av flera personer, så kallad korisk besättning. Körmusik kan vara unison eller flerstämmig.

Körsång är sedan mer än hundra år en stor folkrörelse i Sverige och närmare 600 000 personer beräknas sjunga i olika typer av körer.

Uppgifter hämtade från Wikipedia

När Gunnel Trapp, efter avslutad skolgång i Adolf Fredriks musikklasser och studier på Musikhögskolan för bland andra Eric Ericson, kunde kvittera ut sin examen som körledare och sångpedagog låg hela musikvärlden och väntade på henne.

1978 när bopålarna höll på att sättas ner i Gesunda och Valborgsmässoafton närmade sig kom den första av hennes många eminenta idéer. Bilda en kör i Gesunda. Upp med affisch på byns anslagstavla om en första övning hemma hos svärmor Astrid Trapp. – Någon kommer det säkert! Det kom nästan 20 personer och GESUNDAKÖREN hade sett dagens ljus. Ett antal sånger övades in, unisona till att börja med men också några tvåstämmiga. Körsången vid kasen det året blev en succé och ingen kunde väl ana vad det skulle föra med sig.

Intresset för körsång var väckt och under några år framförde kören ett antal bejublade spex i bystugan. Gunnel har alltid haft många idéer och kunnat få folk att ställa upp på de mest skiftande projekt. Kören hade nu väckt intresse hos folk även utanför Gesunda och medlemsantalet växte. Körövningarna flyttades så småningom till Solleröns Prästgård.

Eftersom kören alltid varit sin egen så har inte många bidrag kunnat sökas utan man har fått in pengar på annat sätt. Pengar behövs ju bland annat för att köpa in noter men framför allt för att göra någonting trevligt tillsammans, resa till exempel.

Idéerna till de olika föreställningarna har kommit under gemensamma sittningar men också från Gunnel själv som ofta åkte till Stockholm för att besöka sin familj. Där finns ju ett helt annat utbud och möjligheter att få inspiration. Hennes svägerska hade lärt sig danser från 1500-talet, hon kom och lärde oss dessa och samtidigt tränades sånger in från samma tidsepok. Helt andra toner och melodislingor än vad som kan höras idag. Den röda tråden i föreställningen, Bröllopsskjortan, var Gustav Vasas kärlek till den blott 16- åriga Katarina Stenbock. Flinka händer i kören hjälptes åt att sy lila och ljusblå klänningar till damerna och säckvävsöverdelar till herrarna, deras benklädsel blev tights. Även tidsenliga instrument införskaffades, allt för att få fram den rätta känslan. Föreställningen framfördes i Kommunalhuset på Sollerön och blev mycket uppskattad.

Från föreställningen Bröllopsskjortan. Foto: Privat

Nu fanns det inte mycket som kunde stoppa Gesundakörens revyande. Vi ”flyttade in” på Solleröparken och den första revyn som framfördes var ”Min fru förstår mig inte”. Titeln säger väl allt om innehållet och den centrala möbeln var en bardisk. Den här gången var det 40-talsmusik på repertoaren. Gunnel hade ännu en gång varit i Stockholm på en premiär där hennes bror Anders fanns med på scenen. Där bjöds det på mat i samband med föreställningen och naturligtvis, det måste ju vi också pröva på. Mingeldrink, mat och show ingick i biljettpriset vid premiären. Slutsålt, jättesuccé och 10-12 föreställningar totalt.

Siv Sjöberg och Maja Svan från föreställningen Min fru förstår mig inte. Foto: Privat

Det här var ju bara hur kul som helst och vi fortsatte oförtrutet med nya idéer, så nästa gång åkte vi tåg ”Från Mora till Rio”. Målet i Rio var Karnevalen och nu var de flesta låtarna hämtade från 50- och 60-talen. Mingeldrink, mat och show vid premiären. Slutsålt, jättesuccé och 10-12 föreställningar även denna gång.

Efter sommaruppehåll började tanken på en ny uppsättning att ta form. Temat den här gången skulle vara en resa med ett kryssningsfartyg, olika scenarier målades upp, vi började titta på musik med mera. Det blev ingenting, för den hösten sjönk Estonia och alla våra idéer blev petitesser.

När trenden med nyttigheter för kropp och själ sköljde över landet så kom ”Grönsakshotellet” med 70-80-talsmusiken. Allt för att förnya sig och öka på lagret av sånger och ha kul tillsammans. Samma koncept som tidigare men nu började vi se en avmattning för TV hade fått fler kanaler så vi bestämde oss för att, efter detta, göra paus i revyandet.

Under den här tiden gjorde kören flera resor, bland annat till Polen. Den resan blev väldigt häftig och annorlunda eftersom Järnridån just vid den här tiden började krackelera. Solidaritet var något stort och allmän anarki rådde. Den intensiva stämningen i Mariakyrkan när vi sjöng våra afrikanska frihetssånger är något man aldrig glömmer. Vi reste också till Ungern och Bulgarien. I alla länderna hade vi fått kontakt med olika körer som vi träffade och kunde utbyta sångliga erfarenheter med. Vi övade också in några sånger på respektive lands språk, man förstod ju inte alla gånger vad sångerna handlande om men det uppskattades. I Ungern trodde vi att vi sjöng en kärleksvisa men i själva verket sjöng vi om gurka. Kören från Bulgarien kom på ett besök här i Sverige och för att de överhuvudtaget skulle få komma hit så måste vi garantera deras uppehälle med mat och bostad. De kom med buss från Arlanda. När de åkte genom Västanvik och de andra byarna i Leksand och såg alla rödmålade hus så var deras tanke att det måste ha varit extrapris på rödfärg så att alla hade kunnat köpa färgen. Det är nog inte alla som bara kan åka till färgaffären och köpa det man behöver.

De sånger som övades in inför dessa resor framfördes även som konserter här hemma, framförallt i kyrkan på Sollerön och det var ju helt andra tongångar än de som sjungits i de olika revyerna.

Nu när revytiden var över så började vi istället sjunga gospel, till en början tillsammans med Cyndee Peters och Sollerökören. En tid med bara gospel inleddes, med bland annat en konsert i Sollerö kyrka för julstökströtta i samarbete med Hans Lundin. Gospel är ju de färgades musik en mycket suggestiv och livskraftig musik. Duke Ellingtons Sacred Conserts och John Rutters Reqium är också konserter som vi alltid kommer att minnas.

Efter detta ville Gunnel göra något helt annat. Barbershop. Några i kören åkte till Stockholm på en barbershophelg med workshops och konsert. Gunnel själv åkte till Rönninge för där hölls en kurs för körledare för barbershopkörer. När vi träffade Gunnel igen efter denna kurs var hon eld och lågor. Nu skulle hon hem och starta barbershopkörer. – Jag börjar med att dela Gesundakören. Herrar för sig och damer för sig. Hjälp! Några övningar genomfördes och damkören fick en ny ledare för Gunnel kunde inte ha båda, hon stannade naturligtvis hos pojkarna. Det man fick med sig från detta var att barbershop inte riktigt var Gesundakörens ”cup of tea”. Det gick inte att dela på den, så snart var vi den gamla vanliga kören igen.

Gunnel har försökt att ”lägga ner” kören några gånger men som en magnet har den dragits ihop igen. Vi kan inte vara utan varandra. Resorna fortsätter med jämna mellanrum. Till Norge i samband med ett 17 majfirande, och även Irland har fått besök.

2003 firades Gunnel med en konsert på Mora parken, där framfördes en blandning av all musik som hon lagt framför kören under alla år.

Numera är det bara Siv Sjöberg som bor i Gesunda, resten av sångarna kommer från Sollerön, Mora och Orsa. Kören är lika livskraftig som någonsin tidigare och nyfikenheten hos Gunnel på nya projekt och ny musik tycks aldrig sina. Hon inspirerar hela tiden till nya stordåd med sin entusiasm. Tack vare sin utbildning så har hon lärt oss att sjunga på riktigt, med magstöd och det inre leendet. Har du också det yttre leendet så blir allt perfekt. När Gunnel firade en av sina födelsedagar så fick hon en T-shirt i present av kören med trycket ”stora kliv uppåt och små kliv neråt”, för så ska man tänka när man sjunger i skalor.

Numera är revyerna ett minne blott, istället ger vi föreställningar som scenisk kör. Detta innebär att man rör sig på scenen eller i lokalen, utifrån ett väl inövat schema. Det här var något vi fick lära oss under en helg på Snöå bruk under ledning av en av Gunnels studiekamrater som specialiserat sig på det. Sommaren 2013 fick vi besök av Nopfler Chörle från Österrike, ett återbesök efter vår resa dit sommaren 2011. En gemensam konsert i Sollerö kyrka genomfördes och deras besök avslutades naturligtvis med en fest, en av många som Gesundakören haft under åren.

Vi har även haft förmånen att vid ett flertal tillfällen få delta vid Vasaloppets invigning av Tjejvasan, ”Kultur efter kulltur”, och sjungit tillsammans med Jill Johnson, Martin Stenmarck, Lill Lindfors, Loa Falkman, Tommy Körberg och Orsa Spelmän. Att tillsammans med Mirandakören få fira Lucia i Mora kyrka har också blivit en tradition som uppskattas. Att få sjunga tillsammans med ungdomarna är en förmån och att sedan också Gunnels dotter Linda slagit in på samma bana ger en extra krydda till vår sång. Hon är lika inspirerande och intensiv som sin mor.

Trots att kören nu har funnits i 35 år så är sångarglädjen minst lika stor och intensiv tack vare den inspiration som Gunnel förmedlar. Under dessa år har mycket hänt både utanför och inom kören, men det för oss bara närmare varandra och epitetet ”som en enda stor familj” är något som verkligen stämmer in på Gesundakören.

Medlemmar kommer och går men Gesundakören består. 35 år till? Ja, vem vet!

Tack Gunnel, det här är till dig.

Ninna Lundin

Gunnel Trapp. Foto: Torbjörn Nääs