Först i raden av präster – Johan G. Wretlind

På predikstolen i sakristian ligger en stor tung bibel, en s k Karl XII:s bibel. Vid bibelutställningen i höstas i Sollerö kyrka lade jag fram denna bibel till beskådande. Då upptäckte jag att i bibeln var inskrivet en s k ”series pastorum” – det betyder anteckningar om den långa raden av kyrkoherdar i Sollerö församling. Om Sophia Magdalena församlings förste kyrkoherde tecknar series pastorum följande:

”Johan Gustaf Wretlind, född 1742 i Norberg, fadr. pastor derstädes. Stud i Uppsala 17, prest 1769 den 6 apr. och Huspredikant hos hans Excellens Riksrådet m m. Grefve Horn. Pastorsadjunkt i Grythyttan 1770, Pastorsadjunkt i Kosta 1771. Huspredikant hos Hans Exc. Riksråd grefve C. Fr. Scheffer 1771. Kyrkoherde på Sollerön 1776 den 29 Oct. Vid hans ankomst till församlingen var den nya Kyrkan ännu icke påbegynt, men prestgården under byggnad. Likväl nödgades han till en början inquartera sig uti en bondgård. – Under hans förstatjensteår inom denna församling invigdes den nya kyrkogården, 9. Sönd. eft. Trin den 27 jul. 1777, men gudstjänsten förrättades ännu i det gamla St. Laurentii Capell ända till den 9 sept. 1781, som var 13de Sönd. efter Tref. då predikan i detta Herrans tempel första gången hölls af Pastors medhjälpare Anders Sundstedt. Genom sina relationer utverkade Kyrkoherden Wretlind, att stambok öfver hela riket blef församlingen i nåder beviljad, så att grunden till den nya Kyrkan kunde läggas den 25 Sept. 1779. Den egentliga Kyrkobyggnaden företogs dock icke förr än sommaren 1780, då södra hörnstenen lades den 27 Jun. Detta och följande året fortgick arbetet med all drift, så att takstolarna voro uppreste och takets spånläggning kunde begynna den 14 Jul. 1781. Sedan nu inventarierna blifvit flyttade från det raserade Capellet och den gamla predikstolen samt altardisken provisionelt uppställda och nödfallsbänkar anskaffade, förrättades den första Gudstjänsten i den nya Templet 14 Sönd. efter Tref. den 16de Septemb. 1781, då ofvannämnde Anders Sundstedt förrättade Gudstjensten och höll en för tillfället afpassad predikan öfver 1. Sam. 7: 12: Allt hitintill hafver Herren hulpit oss.

Kyrkoherden Wretlinds helsa hade en längre tid varit vacklande och en svår sinnessjukdom satte honom ur stånd, att under den sednare tiden af sin lefnad sjelf förestå sitt ansvarsfulla Kall, hvarföre konsistorium, på församlingens begäran, år 1781 förordnade ofvannämnde Sundstedt till hans medhjälpare. Änteligen förlossade honom döden från detta lifvets vedermödor, då han stilla afled i Sollerö prestgård den 21 Apr. 1782. Han dog ogift.

Anm. I sammanhang med det föregående kan förtjäna att här anföra, att Sollerön, som förut lydde såsom Capellilag under Mora blef efter många stridigheter, i synnerhet genom Jon Anderssons nit och ihärdighet, att saken hos Konungen beifra, ändteligen genom Kongl. Maj. ts nådiga utslag af den 8 Maj 1785 ifrån moderförsamlingen afsöndrad såsom en egen församling under namn af Sophia Magdalena. Under Kyrkoherden Wretlinds tid börjades äfven Tornbyggnaden (1781) och fullbordades efter hans död 1782, då hanen den 11 Oct. till folkets stora glädje och förnöjelse uppsattes. Händelsevis blåste då Sunnanväder. Då Hanen derföre svängde med vinden, ropade det kringstående folket: ”O! Si! Tuppen vänder stjerten åt Mora.”

Läsaren av ”series pastorum”
Gösta Schmidt