Då ä krånglät til si ordentli fö granasmor

Först skum vir täntjätter ur ä kund sjååut ini jenä bondstugu i byrjan åv 20-tali å någä år framyvyr, inå däm add byrtå få nå vatuledninggär å avlåpp ä släjk bekvämlieter. Ä fanns full mytjyåv jän kokspis min ringgär uvåni tä lyftbårt, då an villd sättupå nå kokkräld. Sä fanns ä jän litn bänk brevi dörär da vatuintjän stodd upå, å nidå govi under vatuintjim fanns ä jän slaskink, mytjyåv utå luk, å nå slarvmattor add däm full o uvåni skåurgovi. lsn mårgån stodd ä jän mjokcylindär o min nå kåvmjok i brevi slaskintjän.

Ä fanns jätt orginal i Budum så jättät Ville, å ann brukät säj: ”Ä fljog mytjy vånnt i luftn do tidi då bakukavlär byrjå go”. Undli såg ä åut o jän lådig då granasmor skulld båkå tunnbrö, fast ä va full int jusst so Ville ment. Granasmor add koka päron å kelinggär i granngardum add jopa änä flåså so däm brukät dan fyry, å sä skulld o upp snart upå mårgån å jälld bakugnän. 0 vaknät å såg å klukko å då va o bar fyra, så o tänkt att o kund full såvå jän alvtäjm til. O såmnät um å vaknät å såg å klukko å då va o bar fyr då o. Då föstådd o att o add sovi ätter, så o såg å je ana klukka å då va o alv sju. Granasmor skäkät läjv i kalln å säjd a onum: ”Upp å djärupp jälldn i kokspisim å sätt upå kaffepanna mäss i jälldär bakugnän”. O djärdupp jälldn i bakugnim å kringgät si ini stugu ättbakär. Då add int kalln fändji nån jälld i kokspisim, utan o knuffat undå an å djärdupp jälldn sjov å säjd a kallim att an kund go å lägg si jätt tag til. O fyllät vatn i panno å lagdå kaffe, Sä skulld o va kvikk å sopupp fråmå spisn, lyftupp kaffepanna å tömåv sopstjyfylim nidi jälldn, men o va så bråttum så o lyftät åv lutjä åv kaffepannan å tömätåv sopstjyfylim nidi kaffepanna iställä. Mäss o skulld va kvikk å stjylir kaffepannan å slåi nytt vatn så sparkät o umkull cylindern min kåvmjotji så o rann bårtyvyr govä, då skulld o va kvikk å dra undå matto så int o vårt våt, men då stodd slaskintjän upå matton så an stalp an o, så ä vårt je rykty röd nidå govi. O fikk full ta redå ätter si, å mäss add kalln lagt si å såmna um. Sä skulld o uti bagärstugu å sjå ätter jälldim, å då add ä slukna. Så tur va så va ä bar kelingär i granngardum så skulld jop änä båkå, så o kund säja däm tä stan em däst o fikk bakugnän varm.

Ä va full kanstji int så roli mäss ä stoddå, män i minns än ur o skrattät, då o berättät um ä senär.

L. Håll