Ä va jänn dag då i älld-å pysjät å sulld sårrter litä i nå paper. Bässt ä va, fann i att jänn litn pap-assk. Upå lutji stodd ä: »Extra rapid Konkurrens Torrplåtar. Fotografiskt Handelshus, Malmö. 1/1 duss 2:50«. Gambäl glasplåtär, då föståss. Ättär farbror männ, Ryss Niss. (Håll Nils Mattsson, 1877–1959). Niss älld ju jämmt å knäppät kort. Män, ur litt asstjän va! An e nug tom, tänkt i.
Asstjän va brått innt tom. Ä så va da nidi, va ändå roligär älld nå gambäl fotografiär. Je liti gulld-gruva! 66 små paperslappär minn gåmålt soldmål!
Yffst å vänn lapp; jätt soldmålsord. I byrjär-å minn: ”ra bus”. Unndär kumm svänsk ordä: ”utan tvekan”. Å sä kumm ä je el soldmålsmeningg minn etan ordä i: ”An djikk-inn ra bus, fasst an visst ur fali ä va”. Upå svänsk bi ä: ”Han gick in utan tvekan, fastän han visste hur farligt det var”.
Å nu flukkär i litä frå asstjim:
| illvar | misstänksam | I vårt illvar då i såg ur ä djikk. Jag blev misstänksam då jag såg hur det gick. |
| alv-kall | förlovad man | |
| åpynjas | uppföra sig lustigt | Dämm åpynjäs så i duvd innt ålld mi fö skratt. De uppförde sig så lustigt så jag kunde inte hålla mig för skratt. |
| ufsinä | mycket | An a ufsinä åv åll delum. Han har mycket av allting. |
| tvi-fällt | tvetydigt | Ä va branug tvifällt ä an säjd(ä). Det var ganska tvetydigt det han sade. |
| krjop-a si | minska | Ö-stattjän krjop-a si. Höstacken minskar. |
| onärt | tillräckligt | Ä va onärt kållt. Det var tillräckligt (nästan för mycket) kallt. |
| fållka | uppmana | Ä jopt innt tä fållk an. Det hjälpte inte att uppmana honom. |
| sjokas | trå, trakta efter | O gor å sjokäs att o sa få fia. Hon går och önskar att hon ska få följa med. |
| ärtjas | trå, längta | Ä e innt nå ärtjas ättär. Det är inte något att längta efter. |
| vilnas | vilja ha | Nug ädd i vilnas je kron(a). Nog skulle jag vilja ha en krona. |
| klukkknäpp | sekund | Ä gor upå jänn klukk-knäpp. Det går på en sekund. |
| blukå upå | syssla enträget med hårt kroppsarbete | An e voni tä blukå upå. Han är van vid hårt kroppsarbete. |
| a biåv | behöva | I a biåv tjän mi jänn slannt. Jag behöver tjäna en slant. |
| bälla | kunna | An få full ä umm an bällär. Han får väl det om han kan |
| tjevlas | munhuggas | Jämt ålld dämm-å tjevlas. Jämt håller de på munhuggas |
| api | person som är föremål för gyckel | An e ållumas api. Han är allas driftkucku. |
| åtägd | har en viss likhet | An e åtägd mosäjnä. Han har en viss likhet med mor sin. |
Ja, eta va någä sold-ord så innt vir brukum vänn dag. Ä finns flerär!
Upå dämda små lappum a Niss skriva minn fonetisk skrivstil. Dånn, så begripär si å släjkt, si minn jätt tag ur ä sa låta. Jänndäst fonetik så i a budi- til minn, e tä a jätt sträkk unndär bokstavän l. Då e ä jätt tjåkkt l. (Rull jop tunggo upi gomim, länggst att, å seg: lås.)
Margit Andersson