Ålpås-Anna och jag ute på gården på 1940-talet

I Sool-Öen 1989 finns trenne artiklar om min första resa till Sverige vintern 1940. Orsaken var kriget som Sovjetunionen (Ryssland) hade påbörjat mot Finland. Jag bodde till en början hos Lilly Sterner i Gesunda. Lisa Andersson råkade hjälpa till hos henne just då och det var tack vare Anna Andersson som jag fick ett Sverigehem på Hållpåsgården. Min skolgång började faktiskt på Sollerön. Senare har jag besökt Sollerön ett flertal gånger.

Juha Lehtiranta, född 6.12.1935


Ålpåsgardn upå 40-talä, so i kummjug ä

Ja, innt va ä litt fö jänn småpöjk så innt kunnd språtjä å så sulld byrjå skåjlan å finn si i jätt ukunåt land minn ukunå fok, ä kann i tålumm fö di. An add färdas minn tåg yvyr je viku å läj i karantän i Östersund, inå an änteligän va em i Sverige.

Jo du, upå Ålpås-gardn va ä Anders å Anna så bestämmät! Sä fanns e je fasmor, å Lisa å Sven, så va 10-15 år gammblär änn mi. Å gardn låg i Utåmör. Grannan oståminn jättät Stålt. Unndli nug, så addum vir rasnd litä tä djärå minn dämm. Väståminn våss bodd jänn und- lin kall, så add nå fel i jättdör oga, an add glasogor minn jätt glas dammbåt. Flint Albert jättät an.

Sven har cyklat hem från Koopen på lunchrasten. Köttbullarna smakar bra ute en vacker sommardag.

Ä va jänn ryktin bondgard minn två ärrbär, önsåjs å sturt fjos. I fjosä addum vir jänn kammp, Brunte, så klart, någä tjynär å jänn kvått. Önor fanns ä, så vir finggum ägg vänn dag. Vårt du unggrån, fanns ä ålltjämt mjoksull! Sä fanns ä je katta, Tusse, så ä va roli tä läk minn.

Frå väjjän utåminn syrenättjän dammbät ä, så ä bar rätjät, då ä fo nånn bil föbi. I kumm jug ur mjokbiln, Snällan jättät biln, kamm å flukkät upp mjokkrukor. Jänn gångg fikk i åk minn upå flatjä jänn bit. Ä va roli, kann du föstå. Ä va Brutär-pöjkär så tjörät runnt i byn. Å sä va ä biln frå Mora minn drikka. Då fikk man je Loranga älld Pommac, å sturt fok fingg någä stur flaskor minn drikka. Umm i fikk jänn två- öringg fö nå i add jopa til minn, fikk i bråttum tä fårå båta Arne i budn å tjöp mi jänn Mjölk-Choko. ”Jaha, mjok-sjoko attä”, brukät an säj.

I e int så säkär umm dämm prenumererät upå Mora-tidnindji. Män Såningsmannen addum vir. Brav Anders åkät runnt minn jänn gåmål sykkäl å tog mot beställninggär. Ä va jänn gåmål kall, ä. Ann bodd litä länggär bårrt, väståminn i byn, i je liti stugu. Klart ä! – I villd leså »Jönssons katt« så snart i fikk tag i tidnindji.

Umm sunndågå va ä sunndasskåjlä. Ä va Indes Anna bårrt nässt Bondeson så älld skåjlan. Anders byddjät tjörtjbåtär ann. I kumm jug änn, ur vir lärätum våss sjungg »Tryggare kan ingen vara« å »En solglimt«. Ä va krippär runnt byn så va-minn. Da va Leila frå Stunis-gard i Norby, å Lilja – systär ännäs – frå Lassper-gard, Finn-kullor.

Va ä finvedär foum vir å badätum i Stunis-väjk. Ä va Ållandes Tage å Arne, Bruter-Andes å Jean. I kumm-jug ur i fösötjät lär mi simm minn jänn sykkelslangg. Slandjän fikk tag i mi, å i rullät mi, så i vårt minn skållan nidi. Sä, senär, a i älldi mi unndå frå djuft vatn. Män ä va dält då vatnä va varmt å soli sken yvyr Siljan.

Sä vårt ä ostn, å vir åkätum runnt minn Brunte å trillo å sloum å räffsätum ödä a tjym å kampim fö vitträn. Ä va då i lärät mi tä djärå eripinnär. Å lindor fanns ä litä ållumstass. Muså fanns ä i musååjsä längst bårrt vässt i byn, i skojän. Jänn gångg såt i ögt upp, upå ryddjän a Brunte. Ä va rasnd roli. Å sä vårt ä tid tä slatt kvåttn, så add inna bi stur å fet. Ä tykkt innt i va nå roli tä sjå.

Sä byrd skåjlan å upå båkkam. Ä va då innt månggär i känntäs att i fösst klassn. I kum då mio innt jug ur i klarät ä, män i fikk i alla fall betyjä. – Å nu kann i tålum fö id, att innt va eta betyjä värt nå i Finland, då i sulld byrå skåjlan da, sä i add kemi ättbakär a Finland. Näj, i fikk go umm fösst klassn!

Å je sak til: I a ve djyfft min Leila nu i nämmär 60 år.

Juha Lehtiranta i december 2017, Riihimäki

Ålpåsgardn