Vår kyrka har på senare år fått ett tilläggsnamn. Det är ordet ”vägkyrka” som antyder att de som har vägen förbi är välkomna att titta in och beundra vår vackra helgedom.
Det är naturligtvis under högsommaren som det är säsong för dessa turistbesök och de har blivit allt fler med åren. Sommaren 2007 var antalet 1,130, det vet vi eftersom vägkyrkovärden drar ett streck på sin lista för varje besökare. Detta för att få en uppfattning om intresset.
Att ställa upp några timmar som vägkyrkovärd är bara en fråga om att finnas till hands när våra besökare vill fråga om någonting och vi solleröbor brukar turas om med detta trevliga förtroendeuppdrag. Två personer per dag lovar i förväg att vara på plats vissa dagar veckorna efter midsommar. Oftast delar man på tiden eller också finns man där tillsammans hela passet. Det är bra att vara flera om det anländer hela busslaster men det händer inte så ofta.
Många besökare är inte ett dugg talträngda medan andra pratar desto mer. Några berömmande ord brukar det bli vid utgången där det bjuds på saft och kakor och då är det i första hand den öppna interiören som rosas. Inga vinklar och skymmande pelare, så här borde alla samlingslokaler se ut, det framhåller de flesta. Den milda blå färgen på bänkarna är också smakfull, säger många, istället för alla bruna nyanser som är i vanliga kyrkor. Altartavlan fängslar alla konstintresserade och att vår sakristia blivit lillkyrka, det är verkligen en bra idé att ta efter tyckte en kyrkorådsmedlem från Norrland.
Långväga besökare som inte ens förstår svenska språket gästar oss men för dessa finns tryckta blad på flera språk som berättar om vår kyrka. Flera berättande skrifter på eget språk finns också att köpa.
Alla besökare instämmer i vår beundran för förfäderna som klc1rade av att bygga så här vackert redan på 1700-talet.
Rull Elsa