Ett gammalt protokoll visar att den vattendrivna träsken i Mångberg var i full drift år 1921. Ett stort antal jordbrukare nyttjade träsken i fäboden i stället för att köra spannmålsskörden till Sollerön.
Sannolikt var det mest korn och havre som tröskades och verksamheten protokollfördes noggrant. Någon betrodd person i fäboden var ”tröskare” och förde även räkenskaperna. I detta fallet var det Stunis Anders Olsson som minutiöst skrev böckerna.
Som synes var det en ”tull-trösk” och möjligheten fanns därmed att betala träskavgiften i spannmål. Några betalade även kontant. En del rutor står tomma och möjligen hade dessa anstånd. Om inte avgifterna betalades fanns risken för laga åtgärder. Träskföreningens bestämmelser måste ju följas.
Mångberg var vid denna tid en av de största hemfäbodarna utan bofast befolkning, därom vittnar det stora antalet tröskande bönder.
