Igelkottsprojekt på Sollerön

Igelkotten har lyst med sin frånvaro på Sollerön i I 5-20 år. Nu ska det bli änd­ ring hoppas Sollerö viltvårdsområde och vi i Sollerö skolas miljöråd. Vi har startat ett gemensamt projekt med inplantering av igelkottar under ledning av Ove Kjellberg.

Sollerö skola har en miljöprofil. Vi arbetar med miljötänkande och är ofta ute i skog och mark. Detta är ett praktiskt exempel på hur man kan lära sig att behålla vår flora och fauna i ursprungligt skick. ”Eleverna får känna att de gör något för att försöka återfå ett djur till en miljö, som det varit försvunnit ifrån”, säger en nostalgisk Ove Kjellberg.

Under hösten 2003 har vi hämtat ett igelkottspar hos föreningen Igelkottens Vänner i Ludvika. De har övervintrat i en låda hos Ove och ska släppas ut i vår. Några par till hoppas vi få tag på för att kunna sättas ut samtidigt, kanske från Skansen.

Värdefull hjälp har vi fått från Dalarnas grythundsklubb, som håller efter rävar och grävlingar. De har skjutit 6 st grävlingar och 7 st rävar under vintern 03-04. Även Naturbruksgymnasiet har visat intresse. Man har en linje, som läser om jakt- och viltvård. De hoppas kunna göra ett visst inventeringsarbete på plats och samla data, som de sedan ska bearbeta. Det kan kanske ge en mer vetenskaplig förklaring till varför igelkotten försvunnit och om det är möjligt att förbättra igelkottarnas livsbetingelser.

Fortfarande återstår frågan varför den stam av igelkottar, som en gång funnits, har försvunnit. Det är känt att såväl grävling som skator och kråkor går hårt åt igelkottarna. Fåglarna hackar ihjäl igelkottens ungar. Grävlingarna finns numera i betydligt större omfattning än räven, sedan rävskabben decimerat rävstammen. Att bilismen skördat många igelkottsliv är väl allom bekant. Även jordbrukets förändring kan ha haft betydelse för igelkottens överlevnad. Skydds- och över­ vintringsplatser som tex. ängslador har försvunnit.

Gustav Tomth och Jenny Froste med de nya igelkottarna.

Eleverna på Sollerö skola kommer att bygga skydd- och övervintringsplatser för att öka möjligheten för igelkotten att överleva. Vi vädjar också till villaägare m.fl. att kontrollera ris- och lövhögar om de har några taggade invånare innan man tar bort eller tänder på högarna.

Vi önskar solleröborna engagerade i detta, så att vi på sikt kan skapa en ny stam av igelkottar på ön.

Miljörådet på Sollerö skola lå 03-04
Ordf Johanna Grannas Sekr. Gustaf Tomth
Ledamöter: Emil Halvarsson, Sara Carlsson, Klas Nilsson, Rasmus Böl, Jenny
Froste och Martina Norlin Lärare Anneli Ryss
Illustrationerna gjorda av Ingrid, Fredrik, Simon, Linnea och Jim Sollerö skola.

Igelkotten – Fakta

Igelkotten är en insektsätare. Igelkotten har ca 16000 taggar. Taggarna är deras endaförsvarsmedel. Den kan bli en boll på grund av att den har en hudmuskelsäck. Igelkotten.finns nu ända uppe i Norrbotten. Igelkottarna går i dvala på vintern. Igelkottenparar sig i april eller augusti, dräktigheten är 35 dagar. Igelkotten kanfå upp till 7 ungar, men vanligen 4-5 unga,’. Ung­ arna är nakna och blinda. De har några små vita taggar. Men de växerfort ut. Redan efter en månad klarar de sig själva. Igelkotten äter insektslarve1; skalbagga,; daggmaskar, sniglar och snäckor. Igelkotten kan bli 20-30 cm långa och väga ca 700 gram. De kan bli 5-6 år gamla.