Det bör nog betraktas som historiskt året 1995 därför att vi då blev EU-medlemmar, men så stora händelser platsar inte riktigt i den här spalten. Här är det solleröbornas förehavanden som ventileras till förnöjelse för lokalpatrioter i likhet med den omtalade jordglobsspekulanten som frågade efter ”e lita kula me bare Dalarna på”.

Den vinter som inledde året var så omväxlande allt igenom så inte ens januari kändes lång och tråkig. Mycket kyla och lagom med snö som packades ihop av regelbundet återkommande blidväder, just så ska en bra vinter vara. Förutom dessa ideliga väderomslag så bjöds förströelse under hela vintern. Det började med revyn ”Undå ä så undå e” och knappt hade vi skrattat färdigt förrän Solleröprojektets idékläckare kallade till utställning. Solleröborna skulle visa vad de hade åstadkommit med sin handaflit och det var inte så lite. Slöjdade alster av allehanda material fyllde skärmar och bord, och på själva scenen fanns det som fångade allas intresse: Solleröns hembygdsgård tillverkad av pepparkaksdeg i mycket naturliga proportioner, t o m museet fanns med trots att det än så länge bara finns med på önskelistan. Det var Lanser Berit som här visade sin arkitektbegåvning, hon hade inte haft någon annan förlaga än sina egna minnesbilder!

Två utställningar till hanns med under vintern, den ena i form av arbetsdemonstration och den andra visade konst, mest målade tavlor.

I mars fick vi ta del av Gesundakörens musikrevy som fått namnet ”Grönsakshotellet”. Handlingen var en mycket rolig parodi på strävan att bli vacker efter amerikansk förebild.

När så våren gjorde sitt intåg var det dags för Sollerökören att fira sitt 90-årsjubileum och naturligtvis gavs då en konsert i kyrkan med ett program som utgjorde ett tvärsnitt ur de många årens repertoar. Ytterligare en musikupplevelse var Cyndee Peters besök då hon tillsammans med ungdomskören ”Sold-Out” fyllde kyrkan med både skönsång och åhörare.

Vår på Sollerön – det betyder grodlek i Agnmyren, och i år har naturvårdsfonden ombesörjt en dammbyggnad med vacker bro för att göra livet drägligare för de små liven. Utomhus var det slaskigt sedan länge den här våren så våreldarna kunde placeras nästan var som helst utan risk för gräsbränder. Siljan steg och vållade bekymmer för båtägare som hade vatten långt uppåt väggarna i sina båthus och bryggorna dränkta ända till midsommar. Även jordbrukets sysslor blev lite senare än vanligt genom vårflodens inverkan men solleröborna kunde i stället glädjas åt att det öppnades en blomsteraffär på ön. F d postens lokaler i kommunalhuset heter nu ”Blomsterboden” och tillhandahåller det mesta inom denna bransch. Vägg i vägg, i vävstugans lokal, huserar den auktoritet som kallas ”Solleröprojektet” vars målsättning är att dra igång saker till bygdens fromma. En av idéerna blev förverkligad under sommaren då flera hundra äppelträd planterades utmed vägarna för att Sollerön ska bli lika vårvacker i framtiden som den var i gången tid.

Sommarens traditionella festligheter saknades inte heller i år och allt fanns tydligt annonserat i det gula brev på fyra sidor som turistföreningen påpassligt lägger i våra brevlådor varje år. Men ett evenemang fanns inte med där: sjösättningen av vikingaskeppet ”Bjork” som under högtidliga former döptes innan den gled ut på sin jungfrufärd en vacker junikväll medan 600 åskådare stod på stranden vid bryggan. Så många var det nog inte som bevittnade när den nya fina roddbåt som tillverkats i Duhlboverkstaden överlämnades till Harpsund. En fjäder i hatten för båtfabriken, men varför står det ”Mora” i förens fina dekor? ”Sollerön” borde det väl stå! Ännu en båtkändis kommer från Föreningen Allmogebåtars verkstad där den renoverats och tack vare sin gamla modell fått en ”roll” i filmen om Zorn. Måtte nu bara Solvikens reningsverk inte paja ihop – alla tidningsartiklar handlar inte om trevliga saker. Fina båtar bör ligga i rent vatten. En vacker sommar har vi att minnas även om den medförde hagel stora som sockerbitar i det oväder som drog fram den 6 augusti.

Någonting helt nytt, nämligen en seminstation för hästar har nu öppnats i Bodarna. Alldeles utanför knutarna där upptäcktes i november en beigekindad skogstrast. I ornitologkretsar betraktas den som en raritet och därför sågs långa bilkaravaner leta sig till Bodarna.

I Ryssa hölls en kulturdag då den nyrenoverade och utbyggda bystugan invigdes. Konstutställning, flottarfilm och nya skyltar visades och minnesvärda händelser dokumenterades i ord och bild.

När sommaren var till ända och alla främmande bärplockare vänt Sollerön ryggen var det dags för en högtidlighet med kyrklig prägel, en biskopsvisitation. Biskop Clas-Bertil Ytterberg predikade vid veckomässan och invigde samtidigt den förnyade minneslunden.

Församlingens nya brudkrona av björkrot från Borrberg. Dagny Eriksson från Alnö har tillverkat brudkronan.

Ännu ett jubileum högtidlighölls då Sollerö hembygdsförening firade sina 80 år. Tal, sång och gåvor stod som sig bör på programmet. En brudkrona tillverkad av björkrötter från Borrberg överlämnades av Sven-Erik Lundvall till Sollerö församling.

På idrottens område bör nämnas att Solleröloppets vinnare hette Klas Johansson från CK Bure medan klubbkamraten Glenn Magnusson blev segrare i varvloppet. Solleröns egen storcyklist Johan Land blir mer och mer tyngd av guldmedaljer medan yngre brodern Rickard briljerar i skol-DM:s triathlontävling.

Kommunala sparkrav kastade sin skugga över hösten då Gesundas dagis drogs in och Stoltgårdens välskötta kök hotas av samma öde. Som tröst fick vi den vackraste brittsommar vi kan minnas i hela oktober. När sedan november kom, grå och ruggig som vanligt, då muntrades vi upp av musikcaféet där gästen Anna Aronsson hanterade både fiol, kohorn och spilåpipa. Ännu en anledning att dra på smilbanden bjöds i höstmörkret då ”Soldkelingär” intog scenen och med humorns hjälp pekade på mindre lyckade sidor hos oss solleröbor.

En vitpudrad jul blev det, men ack – så kall att t.o.m. julottan hade färre besökare än vanligt. Men ändå så blev det mera plus än minus i 1995 års facit.

Rull Elsa