Vi hade får i Flena fäbod. Där ingick också en gumse som roade sig med att sätta sprätt på turisterna om dom inte passade sig. Han var så funtad, att så fort någon vände ryggen till var knävecken alltid målet för hans attacker. Och alltid bakifrån.

Så en dag kom Bergslagsskogvaktaren Jon Markus i sin splitter nya och blän­kande Opel Olympia och parkerade vid grinden. Jon gick till skogs, förmodligen för att värdera någon rotpost i och för anbud.

Under tiden Jon var i skogen kom gumsen från åkern och fick se en rival i höger framdörr. Det small direkt! Gumsen gick därifrån, synbarligen konfunderad. Efter en stund tyckte väl gumsen att han ändå inte hade satt sig i tillräcklig stor respekt, så han gick tillbaka och gav uslingen en omgång till. Han ville ju även i fortsättningen vara herre bland sina får.

Vi hörde aldrig någon nämna ett ord om någon buckla. Jon höll troligen bara till på den sida av bilen där rattmuffen satt. Och nu är väl bucklan preskriberad.

Gumsen undrar nog i sin himmel hur det gick för den fula och skrynkliga upp­stickaren. Blev den kanske kvar i Flena för gott?

Svarf Nils Jönsson