100-årsminnet av Zorns första spelmanstävling

Sommaren 1906 kungjordes i ortens tidningar att konstnären Anders Zorn inbjöd till en spelmanstävling på Måstäpp i Gesunda. Valet av plats kan säkert ha påver­ kats av att Zorn hörde Lafvas Margit blåsa i sitt vallhorn vid sjön Säxen västerut på Solleröskogen. Han fick då höra vallåten: ”Let ir int mer – tjynär a kematt – let ir int mer” och fascinerades av den närmast trolska upplevelsen. Det lär ha varit Lafvas Margits förslag att förlägga spelmans-tävlingen till Måstäppan. Efter sina omfat­tande resor runt om i världen hade Zorn flyttat tillbaka till fädernebygden i Mora och fattat intresse för den dalska bondekulturen och han ville gärna stimulera de gamla musiktraditionerna. Tävlingen utsattes att äga rum den I september och det var huvudsakligen fiolspelare och hornblåsare som inbjöds.

Kallelsen till denna spelmanstävling mötte god respons ute i bygderna och på ut­ satt tid strömmade såväl spelmän som hornblåsarkullor till Måstäppan i Gesunda. Kanske lockade prispengarna som Zorn hade satt i utsikt. Tre pris om 50, 30 och 20 kronor i vardera tävlingen hade utlovats. Dessutom kunde extrapris delas ut. Alla deltagare fick 5 kronor vardera. Det verkade som om deltagarna var ganska strängt könsfördelade. Fiolspelarna var enbart män medan hornblåsarna domine­rades av kvinnor. Kanske var det vallkullornas dagliga användning av hornen i fäbodarna som inverkade. Några undantag fanns dock, vilket framgick av prislis­tan.

Från Sollerön deltog på fiol: Anders Palm och Amus Olof Jönsson. Det lär ha varit Amus Olof som först tog mod till sig och anmälde sig vid den tveksamma inled­ningen till tävlingen, och noterades som ”en glad nationalklädd karl”. Enligt vissa källor deltog även Svarfar Anders från Sollerön och han spelade ”taktfast”.

På vallhorn: Lafvas Margit, Brottar Margit, Ryss Anna Olsdotter, Rullpers Mar­ git, Dunder Anna Larsdotter och Resar Anna Larsdotter. De två förstnämnda tillde­ lades extrapris. Således var Sollerön representerat med endast tre fiolspelare mot sex hornblåserskor. Det berättas att Kistnis Anders Nilsson – allmänt kallad ”Knipen” – som var en av de främsta fiolspelarna på ön, skulle vara med i tävlingen. Han hade förberett sig genom att låna en fiol av Fräs Mats som hade ett förnämligare instrument. Han var dock till åren kommen (82 år) och avled kort före evenemanget. Många var säkra på att han kunnat få pris i Gesunda trots sin ålder. Han ”stod lik” när tävlingen gick av stapeln.

Detta inträffade för 100 år sedan. Zorn var förutseende och ville försöka få till stånd en renässans för det folkliga musiklivet i Dalarna. En blick på dagsläget visar att folkmusiken blomstrar som aldrig förr i landet. Det var därför naturligt att Da­larnas Spelmansförbund och dess hornblåsarsektion i samarbete med Musik vid Siljan arrangerade en minneshögtid på Måstäppan under sommaren 2006. Arrang­emanget var tänkt som ett krönikespel med olika spelmän som agerade i roller som det kan ha varit för 100 år sedan. John Erik Eggens från Rättvik fick uppdraget som huvudansvarig för arrangemangen. Sollerö Hembygdsförening svarade för att Måstäppan röjdes från buskar och gräs och gjordes tillgänglig för ett större antal åskådare. Hembygdsföreningen forslade även dit en kärrskrinda, nästan identisk med den som tjänade som estrad för hundra år sedan. Några stenbumlingar som domarna skulle sitta på, fick Mås Arthur köra dit med traktor. Gesunda Bystugeförening ordnade med mat och kaffe till medverkande och åskådare. Minnes­ stenen blev åter läsbar efter en behövlig och grundlig renovering av Torsten Len­ ner.

Den 9 juli gick arrangemanget av stapeln. Solleröns egen del i jubileet bestod av en spelmansgudstjänst i Sollerö kyrka. Entusiasten Christina Påhls hade förtjänst­ fullt samlat en skara spelmän, sångare och hornblåsare i kyrkan. Den inleddes med näverlursfanfarer och sedan spelades upp ett fylligt och välkomponerat program i

folklig stil med körsång, solosång, musik av spelmän, näverlursfanfarer, låtar på horn och flöjt samt orgel, allt i tidsenlig anda. Officiant var kyrkoherde Jörgen Dicander som även själv spelade på vallhorn. De medverkande tågade i procession ut, bildade häck och spelade utanför kyrkan, bl.a. Sven-Erik Lundvalls gånglåt ”Till Måstäppan”. En månghövdad skara kyrkobesökare konstaterade att högtiden var en värdig inledning till 100-årsjubileet av Anders Zorns första spelmanstävling. Tidigt på eftermiddagen denna söndag började folk strömma upp till Måstäppan.

Nära 600 betalande åskådare räknades in. Förutom drygt 50-talet medverkande, funktionärer och andra som kände stigarna väl i Gesunda, befann sig nära tusenta­let människor på platsen.

Den kände riksspelmannen Björn Ståbi spelade huvudrollen som Anders Zorn, initiativtagare och domare i tävlingen. Rollerna i övrigt innehades av:

Staffan Bengtsson,Lund – Nils Andersson, domare (författare till Svenska låtar)
Anders Romson – Janne Romson, domare
Pontus Selderman – Anders Olsson, känd som ”Spalt Olle”, journalist
Nicklas Bäckar – Erik Axel Karlfeldt, författare
Sid Jansson – Gustaf Ankarchrona, konstnär

Spelet inleddes med att sex näverlursblåsare i halvcirkel framförde en högtids­ fanfar, komponerad av Melker Brodin. Den 6-stämmiga fanfaren hade arbetsnamnet ”Gesunda-stämman 1906 – 2006”. Lurblåsarna hade såväl F- som B- och Ess-lurar. Solleröblåsaren Flintull Erik Danielsson ingick i gruppen. De agerande tågade se­ dan in på täppan där kärrskrindan utgjorde estrad. Hornblåsarna fick sedan i tur och ordning äntra upp på skrindan för att framföra sina låtar. Anders Zorn små pratade och intervjuade kullorna mellan numren och gjorde sina anteckningar om deras förmåga. Soldkullorna Lafvas Margit och Ryss Anna spelades av Kerstin Lörström och Miriam Pedersen. Pristagarna Stina Pettersson, Gagnef och Hall Brita Ersdotter, Siljansnäs, spelades av Anna Aronsson och Ann-Marie Sundberg. John Erik Eggens som spelade rollen som Nörstmo Halvar Halvarsson d.ä. från Malung avslutade uppspelningen och som bekant dömdes han som vinnare före alla duktiga vallkullor.

Journalister i tidsenlig kostymering fanns närvarande och gick runt och pratade med spelmän och åskådare. En soldkeling (Britt-Inger Nilsson) fick tillfälle att ge några kluriga svar till pressen. Hembygdsföreningen svarade även för att en del sockenklädda statister fanns på plats.

Fiolspelarna kallades så till spel på skrindan.
Timas Hans, Ore, (vinnare) spelades av Ola Bäckström,
Höök Olle, Rättvik – Per Gudmundsson,
Ljuder Anders, Gopshus – Lars Anders Lustig,
Troskari Erik från Malung – Kalle Almlöf i hög hatt,
Skinnar Anders, Siljansnäs, gestaltades av Kungs Levi Nilsson,
Isak Anders, Älvdalen, var nervös och så även Björn Gyris som gestaltade honom och fick puffas fram till skrindan av Lars Åhs (Erik Åhs). Flera spelmän medver­kade t.ex. Hans Ehrling Rättvik, som spelade Gudmund Tåberg och Mattias Helje från Lima som var Sjungar Lars.

Anders Zorn (Björn Ståbi) intervjuade fiolspelarna mellan låtarna. Domarna fick sedan ge sina kommentarer till sina beslut och priser delades ut till vinnarna som egentligen var givna redan för hundra år sedan. Som bekant segrade Timas Hans Hansson från Ore i fioltävlingen och Nörstmo Halvar Halvarsson d.ä. från Malung i hornblåsarklassen.

En välkänd gånglåt som allspel avslutade jubileumskrönikespelet om Anders Zorns första spelmanstävling 1906. Minnesstenen på Måstäppan erinrade om att folk­ musiken under de år som förflutit haft många förespråkare med ambitionen att bevara det musikaliska kulturarvet.

”Zorns låttävlan 1.9.1906 gav nytt liv
åt svensk folkmusik.
Spelmän reste stenen 1946″

Stenens devis stämde väl in med dagens arrangemang. Medan några hornlåtar skallade från skogarna runt Måstäppan, drog den månghövdade publiken bort i förvissning om att Anders Zorns vision för hundra år sedan slagit mycket väl ut och att Dalarnas folkmusik i dag är en synnerligen levande tradition.

Helmer Nilsson