Den modiga fladdermusen

Det var en gång en fladdermus. Han hette Felix. Felix bodde i Australien. En massa människor högg ner mer och mer träd, så att Felix kompis koalan Kalle förlorat sitt hem. Felix gav sig av för att göra något. Han kom fram till ett läger på kvällen. Eftersom skogshuggarna var tjejer och rädda för fladdermöss så skrämde Felix bort dem. Det-var sagan om den modiga fladdermusen.

Hanna Persson Swirenga, klass 2.

Maja som ville hjälpa naturen.

Maja går i Morkarlby skola. Där går de i 6:an och mobbar och skräpar ner. Maja såg att de gick och mobbade en pojke som sa till en kompis sa att han hade en tam ekorre som kommer varje morgon. De tog också hans lunchpengar. Och så skräpade de ner. Maja skrek till dem: SLUTA FÖRSTÖRA NATUREN! Hmm haa haa ha! Hörde du lillfjanten? Ni hörde vad jag sa, sa Maja. SLUTA MOBBA! Du förstör. Alla är rädda, man blir ju rädd så man vill flytta till Europa. Jag vet att du är snäll innerst inne. Du behöver inte skräpa ned. Jag vill ha en bra skola annars säger jag till rektorn! O hjälp, vad rädd jag blir – SLUTA, DET ÄR INTE ROLIGT! sa Maja. Då kom rektorn. Han sa till dem: Så ungar! Det är ni som skrämmer vettet ur ungarna. Ni får gå till mitt kontor. Oj oj! Då frågade de på skolgården – hur gjorde du det där Maja? Jag hade hjälp av några kompisar. Hur många är med mig att städa upp här? Jag, jag, jag, jag. Otroligt, hela skolgården. De hjälptes åt och vips var skolan rolig och fridfull igen.

Josefine Håll, klass 3.

”Stads Pelle och Bond Per”

Det var en gång en person som kallades Stads Pelle. En gång var han i skogen. Då hade han en kompis med sig. Han kallades Bond Per. När de var ute så höll Stads Pelle på och slängde skräp omkring sig. I början plockade Bond Per upp det efter honom. Till slut blev han så irriterad så han släppte allt skräp och skrek: Plocka upp allt och lägg det i den här påsen! En gång var de i stan. Då slängde Stads Pelle en massa skräp igen. Då började Bond Per att plocka upp igen. Men då började alla skratta åt Bond Per. Först fattade han inte varför. Men sen sa Stads Pelle att här i stan slänger alla skräp. Då blev han vansinnig och åkte hem med sin bil och hämtade allt skräp som Stads Pelle hade slängt och åkte till stan igen. Då slängde Bond Per allt skräp i en hög på en trottoar. Sen åkte han hem till sin bondgård och städade.

Olof Björkqvist, klass 4.

Miljöuppsats.

Hela familjen Björk var samlade. Mamma Miljö, pappa Kretslopp, storasyster Mossa och lillebror Sten. – Nu är det dags för lite näring, sa mamma Miljö. Okej, sa resten av familjen. De stoppade ner sina rötter i marken och började suga upp all näring. – Mm, sa lillebror Sten. Ja, det tycker jag med! Tänk att naturen ka ge så god och nyttig näring till oss. Plötsligt ser Mossa, Sten och Miljö att pappa Kretslopp ser ledsen ut. – Vad är det pappa Kretslopp? säger Sten. Kretslopp sätter sig ner. – Jo, det är så att naturen börjar bli förstörd. Och det är människorna som skräpar IJ,er och häller ut giftiga saker i vattnet, så snart kan vi bli sjuka för den näringen vi suger upp kan vara giftig. -Åh nej, ropar Mossa. – Vad ska vi göra? – Vi måste göra något, säger Miljö. – Vi måste varna alla! säger Sten. Resten av familjen håller med. Genast sätter de i gång. Hela familjen går nu och varnar alla och snabbt har nästan hela skogen fått veta om katastrofen. Då ser plötsligt Sten en människofamilj komma in i skogen. Då lägger alla upp en plan. Alla träden ska spela väldigt skadade efter skräp som har kastats in i skogen. När familjen ser det blir de förskräckta. De springer genast ut ur skogen och pratar med alla människor de möter. De säger att naturen mår jättedåligt efter allt skräp vi har slängt i naturen. Och det sprids vidare till nästa människa. Och till nästa. Så går de runt och plockar upp allt skräp de hittar. Då ser de hur träden frisknar till. – Vi lyckades, ropar alla träden. Familjen Björk ler mot varandra. Nu är det bevisat att alla måste hjälpa till för att rädda naturen. Inte bara en  utan alla!

Ingrid Jönsson, klass 5.

Olofs ark

Om vi släpper ut för mycket avgaser smälter glaciärerna och då blir det översvämning. Det är inte bra, men det kanske du förstår. Det kan hända om bara femtio år. Om du har tur lever du minst femtio år till. Har du ännu mer tur kan du åka med i Olofs ark. Nu startar vi tidsmaskinen och förflyttar oss till år 2057.

Klockan tickar. Både radion och TV:n står på. Det är en helt vanlig måndag. Det är vad Olof och alla andra i den här staden tror. Men det är verkligen ingen vanlig dag. Och inte är det en bra dag heller. För ganska långt bort börjar glaciärerna smälta. Stora sjok av is åker rakt ner i havet och eftersom havet är varmare än isen, smälter den och blir till vatten. Havet svämmar över och mer och mer vatten flyter bort mot staden. När Olof ser vattnet får han en ide. Nyligen läste han historien om Noaks ark, och om Olof kunde bygga en ark som hans, skulle ju människorna i staden klara sig. Han går in till sitt stora bibliotek och kollar i de höga hyllorna. B…B…Bibeln… Båtbygge! Han tar den tjocka boken, sätter sig ner på en röd stol och slår upp ”Ark”. Han läser beskrivningen och går ner till byggaffären för att köpa bräder. Han lägger dem på släpet, betalar och åker hem. Han börjar bygga direkt när han lastat av bräderna på gården. Flera dagar och nätter bygger han, ja flera veckor till och med. Han byggde ända tills vattnet nådde honom till midjan. Men efter lång tids arbete var det dags att få in djur och människor i arken. Olof satte in en annons i tidningen om att alla som ville följa med skulle komma hem till honom på onsdagen om två dagar. Och på onsdagen kom det massor av människor och djur. Precis alla fick plats. De åkte ut över staden medan vattnet blev allt djupare. De åkte bort mot havet, mot en annan stad, mot ett annat land men allt var översvämmat. De åkte och åkte och det enda som fanns att äta var fisk. Men en dag fann de land. Det var en ö mitt i ingenstans. Det fanns inte mycket att göra på ön, men de var ju också de enda levande varelserna på jorden.Ja, förutom fiskarna och andra vattendjur.

Så spring och köp en miljöbil NU – framtiden hänger på dig!

Tinna Petursdottir, klass 5.